I morgon samlas riksdagen i Uppsala. Där återfinns folkpartisten Birgit Friggebo, kristdemokraten Lennart Sacredeus, förre centerledaren Karin Söder, moderate riksdagsledamoten Hans Wallmark och socialdemokraten Lars Stjernqvist som också är kommunalråd i Norrköping. På plats finns också sju mindre kända Sverigedemokrater.
Nej, det handlar inte om Sveriges riksdag, utan om Svenska kyrkans motsvarighet: kyrkomötet med dess 251 ledamöter. De politiska partierna har oerhört svårt att släppa greppet om den gamla statskyrkan trots att det gått mer än ett decennium sedan Svenska kyrkan skildes från staten. Enskilt största parti är Socialdemokraterna med 71 mandat, medan Moderaterna har 41.
Det står naturligtvis fritt för gamla före detta politiker - som Birgit Friggebo - att engagera sig i Svenska kyrkan, problemet är att de politiska partierna fortfarande gör det. Alla riksdagspartier - förutom SD - står i ord och praktisk politik bakom religionsfriheten. Varken Socialdemokraterna eller Moderaterna har någon åsikt i teologiska frågor. Varken Mona Sahlin eller Fredrik Reinfeldt är medlemmar i Svenska kyrkan, men deras partier är i högsta grad med och bestämmer i ett kristet samfund.
I Svenska kyrkans styrelse återfinns den moderate riksdagsledamoten Hans Wallmark. Han har under den gångna mandatperioden suttit i riksdagens kulturutskott där frågor av ekonomiskt - och annat - intresse för Svenska kyrkans avgörs. Hur hanterar Wallmark egentligen denna jävsfråga?

Sammanblandningen mellan partierna och kyrkan borde höra till historien, men i Uppsala ska Friggebo, Wallmark, Stjernqvist och de andra ta ställning till den inom kyrkan känsliga frågan huruvida församlingar ska driva företag, det vill säga engagera sig i vad som brukar kallas den "sociala ekonomin.
Olika församlingar driver sedan länge förskolor, äldreomsorg, friskolor och begravningsbyråer, nu ska det formaliseras med centrala beslut. Just begravningsverksamheten är ytterst kontroversiell och kyrkostyrelsen tycks be till högre makter om råd och skriver att det behövs "en djupare reflektion av denna komplexa fråga".
På denna punkt är det inte lätt för en lekman att hänga med i kyrkopolitikernas argumentation då Svenska kyrkans "regering" annars välkomnar kyrkoföretag som har "en naturlig anknytning till den grundläggande uppgiften". Man kan faktiskt tycka att det är en betydligt mer grundläggande uppgift att kyrkan driver en begravningsbyrå än att exempelvis vara kaffeimportör. Jo, Svenska kyrkan är delägare i Sackeus AB som importerar kaffe från Mexiko.
Men det viktigaste är alltså att Svenska kyrkan begraver partipolitiken och för detta krävs ett beslut utanför kyrkan - av partierna. Mona Sahlins ord från förra året om att kyrkovalet "är lika viktigt som de andra valen" är illavarslande.