I Sverige har vi något som kallas kommunalt självstyre. Det innebär att väljarna på valdagen ska kunna utkräva ansvar av de kommun- och landstingspolitiker som har skött eller misskött verksamheten under den gångna mandatperioden. Problemet är att rikspolitiker tävlar om att hitta på nya detaljregleringar kring hur kommuner ska sköta sina åtaganden. Självstyret platsar snart på listan över utrotningshotade politiska arter.
När det blir totalt fel i en kommun brukar rikspolitikerna svara med krav på ny statlig styrning. Då har rikspolitikern visat sig handlingskraftig i tv. Kommunpolitikerna å sin sida skyller på att de inte har fått tillräckligt med statsbidrag. Som i Piteå.

Den sorgliga historien om de inlåsta dementa patienterna i Piteå illustrerar just detta. Ylva Johansson (S) krävde att staten måste reglera med en minimibemanning och det ansvariga socialdemokratiska kommunalrådet, Peter Roslund, försvarade inlåsningen genom att skylla på regeringen (!).
I Piteå-Tidningen skrev kommunalrådet: "Varför har vi inte tidigare tillfört pengar? Ja, helt enkelt för att vi måste veta att vi har pengarna innan vi gör oss av med dem. Det är svårt att göra satsningar då statsbidragen har urholkats därför att staten har fokuserat på skattesänkningar."
Här har vi en kommunpolitiker som uppenbarligen försöker fly från sitt ansvar. Pinsamt. Till saken hör att i enpartistaden Piteå har Socialdemokraterna 54 procent av rösterna och Roslund hade kunna öka intäkterna med egna skattehöjningar eller sparat på annat håll.
Sveriges kommuner går för övrigt med ett överskott på minst 20 miljarder kronor i år.

Mona Sahlin och Fredrik Reinfeldt är noga med att försöka påtala verkliga eller fiktiva skillnader mellan blocken. Sanningen är att åsikterna ofta skiljer sig mer inom respektive block och parti. Det kommunalpolitiska Sverige vill inte ha fler statliga pekpinnar, medan både alliansen och de rödgröna i huvudstaden och riksdagen funderar på ständigt nya lagar.
Därför är det både naturligt och välkommet att ledningen i SKL (Sveriges kommuner och landsting) - moderaten Anders Knape och socialdemokraten Ilmar Reepalu - gör gemensam sak och protesterar mot den ökade detaljstyrningen från rikspolitikerna i Stockholm.
I vissa fall handlar det om ren maktpolitik. De rödgrönas kompromiss om att tvinga stockholmarna att folkomrösta i frågan om Förbifart Stockholm visar att inte ens huvudstaden klarar sig undan rikspolitikernas klåfingrighet.
I förlängningen kan man undra vem som verkligen vill bli kommunpolitiker. Hur intressant och stimulerande är det att vara ett slags folkvald tjänsteman där man bara har att lyda och verkställa order från överheten i riksdagen?
Och hur meningsfullt blir det att rösta i kommunvalen när det mesta är bestämt någon annanstans?
Där är vi inte ännu. Piteborna och andra har fortfarande chansen att påverka och utkräva politiskt ansvar på lokal nivå. Ta den.