Han ser inte ut som en terrorist, i alla fall.
Mohammed Mohaddesin är stiligt klädd i kostym och slips, och bär eleganta glasögon ytterst på nästippen, när de inte används som rekvisita i hans grandiosa gester. I andra handen: kaffekopp.
Han ser mer ut som en fransk intellektuell. Men så bor han också i Paris, tillsammans med de övriga ledarna för Folkets mujahedin, den terrorstämplade iranska oppositionsrörelsen.
Mohaddesin är utrikestalesman för NCRI, en paraplyrörelse som - något som han inte vill erkänna - fungerar som frontorganisation för Folkets mujahedin. Han beskrivs som rörelsens nummer två, efter exilpresidenten Maryam Rajavi, som i sin tur är hustru till den mystiskt försvunne grundaren Massoud Rajavi.
Jag träffar honom på ett kafé i Stockholm, för att diskutera EU:s terrorlista, där Folkets mujahedin skrevs upp i maj 2002.
Nog har de sprängt bomber.
Först i strid mot shahen, sida vid sida med Khomeinis revolutionärer. Efter segern 1979 utbröt maktkamp, och vapnen vändes mot den nya islamistregimen; från 1986 med bas i Irak.
Det kriget skördade förvisso offer, inklusive ett stort antal iranska politiker, soldater och poliser.
Ayatolla Khamenei, Irans ledare, kan än i dag inte använda höger arm, eftersom bandspelaren han talade i under en presskonferens 1981 hade packats full med sprängmedel.
Blodigt. Men våldet riktades mot regeringsmål. Ett gerillakrig, också om det inkluderade krigsförbrytelser, snarare än terrorism.
Debatten borde hursomhelst ha tagit slut när Folkets mujahedin år 2001 utlyste eldupphör, och 2003 avväpnades av USA:s armé som intog deras baser i samband med invasionen i Irak.
Annars kan man anklaga Folkets mujahedin för åtskilligt. Under 1980-talet förtvinade gruppen till en alltmer excentrisk exilrörelse, som blint dyrkar paret Rajavi och driver hetsjakt på avhoppare. Mycket blod tycks ha flutit inom organisationen, men det vill inte Mohaddesin kännas vid; det är "Irans väldiga desinformationsmaskineri" och "infiltratörer" som hittat på sådana anklagelser, säger han och viftar extra upprört med glasögonen. Det är inte övertygande.
Men terrorister?
Nej, säger EG-domstolen.
I tre på varandra följande domar har den beordrat EU:s ministerråd att stryka Folkets mujahedin från listan - men rådet ignorerar beslutet.
Vid det senaste mötet lade Sverige, Danmark och Finland ner sina röster, tydligen inspirerade av dessa domar. Den brittiska regeringen avstod också, mer motvilligt, under order från en antiterrordomstol som beskrivit listningen som "pervers".
Men medan ett enda lands veto räcker för att avföra Folkets mujahedin från terrorlistan, gör nedlagda rösterna ingen skillnad.
Snart är det ministerrådsmöte igen. Det är därför Mohaddesin besöker Stockholm, i spetsen för en energisk och uppenbarligen icke resursfattig lobby - demonstrationer, debattartiklar, en helsidesannons i SvD, och till och med Advokatfirman Silbersky, kontrakterad för juridisk finputsning.
Jag lämnar kaféet med ett par kilo böcker och rättegångspapper i famnen, men utan att vara övertygad om att man bör lita på Folkets mujahedin - inte ens en diplomat från Paris schangtila salar kan tvätta bort intrycket av politisk sekt.
Däremot är det nog dags för EU:s ministerråd att tvätta bort Folkets mujahdins terrorstämpel.
