Justitieminister Laila Freivalds (S) presenterade lagen om polisregister 1998. Var och en av oss fick rätt att få utdrag med uppgifterna om oss själva i belastningsregistret där allt från fortkörning till mord noteras.
Polis, åklagare och domstol har förstås tillgång till registret. Men inte arbetsgivare. Däremot påpekade regeringen att arbetsgivare inom särskilda områden, larmfirmor och psykvård, kan ha anledning att kräva att blivande anställda visar utdraget om sig själva.
Regeringen anade faran; om utdragskrävandet skulle få "smittoeffekt" hotas den personliga integriteten och då får man tänka över saken på nytt.
De första åren begärde drygt 40 000 svenskar ut information om sig själva från belastningsregistret. I fjol var det nära 200 000 personer. Här kan vi tala om en epidemi.
Staten har själv gått i första ledet. Posten har begärt utdrag av dem som erbjuds jobb sedan 1999. För att "möjligheten finns", som presschefen Per Ljungberg sa i SVT i söndags. Kanske har man förhindrat någon stöld ur postmängden. Men ingen vet.
Regeringen Persson själv föll offer för kontrollviruset. Sedan 2001 måste alla som erbjuds arbete inom förskola, fritids och grundskola lämna in utdrag.
Detta utdrag, skolutdraget, begränsas till mord, dråp, grov misshandel, grovt rån, sexualbrott och barnpornografi. Domar för narkotikainnehav, rattfylla eller bedrägeri syns alltså inte.
I vilken mån detta förhindrat sexövergrepp i verksamheterna, vet ingen. Däremot har ett okänt antal människor aldrig fått, eller ens sökt, arbete för att registerutdraget sätter stopp.
Vad vi däremot vet är att fler och fler arbetsgivare kräver att potentiella anställda ska visa upp fullständiga utdrag ur belastningsregistret.
Kommun efter kommun begär papperna bara för att de kan. Inte minst när det gäller jobb i äldreomsorg och hemtjänst. Vilka brott som stoppar anställning varierar.
I Sigtuna, styrt av S+C+MP, är det hårda bud. Den som dömts till fängelse de senaste tre åren kommer inte på fråga. Men inte heller den som har fått böter för snatteri, rattfylla, narkotika eller sexuellt ofredande.
Därmed ruckar vi kraftigt på en av civilisationens grundstenar: principen att den som avtjänat sitt straff ska anses ha sonat sitt brott. När fängelsetiden är avsutten, fotbojan buren eller böterna betalda ska alla ha rätt börja om på nytt.
Men nu gör sig kommuner, statliga företag och privata arbetsgivare till domstolar. De delar ut det dubbla straffet - här får du inte jobba.
Så kan vi inte ha det. För två år sedan föreslog integritetsutredaren Cathrine Hansson Lilja, ordförande i Arbetsdomstolen, att rätten att begära registerutdrag av arbetssökande ska begränsas. Riksdagen ska fastslå vem som får göra det och för vilka anställningar.
Politikerna bör inte nöja sig med det. De bör också rensa i den brottsflora som finns i utdraget som skoljobbsökande ska lämna. När det egentligen är sexövergrepp man vill förhindra kan man nöja sig med sådana brott.
"Rätten att begära registerutdrag måste begränsas
