"Jag måste lära mig att se kärnan i varje fråga", sade Håkan Juholt efter mötet i verkställande utskottet. Han har bara gjort ett enda fel, sade han, och ett enda fel bör inte bli till "ett moln av oklarheter".
Juholt fick alltså förnyat förtroende av VU. Skälen kan vara flera; det kan naturligtvis bero på att partitoppen verkligen tror att Håkan Juholt, med mer erfarenhet och rätt stöd, kan bli en valvinnare. Eller så är S för kraftlöst för att orka med ett nytt partiledarval. En tredje möjlig förklaring är att Socialdemokraterna inte vill handla i hast och följa den dramaturgiska logik som utvecklas blixtsnabbt i ett dygnet runt-öppet it-samhälle.
Det finns något sunt i det, i så fall: demokrati är inte underhållning. Och en snabb sorti skulle kunna skapa ett besvärligt prejudikat: ropen på nästa partiledares avgång, om hon eller han har oklarheter i bagaget, skulle lätt kunna bli ännu mer akut.
Eller så totalvägrade Håkan Juholt att avgå. Då hade VU ingen formell möjlighet att tvinga bort honom, utan måste offentligt ge honom sitt stöd. Sven-Erik Österbergs sätt att uttrycka saken, efter mötet, kan möjligen tolkas så: "Vår partiordförande har meddelat att han är villig att fortsätta. Vi har ställt oss bakom det."
Oavsett VU:s bevekelsegrunder är det ett Sisyfosarbete som ligger framför socialdemokratin. Håkan Juholts version är som sagt att han "bara har gjort ett enda fel": hyran. Mot den enkla bakgrunden förstår han inte, det är uppenbart, hur han har råkat drabbas av den tornado som har piskat igenom det offentliga rummet under en vecka.
En mer träffande analys är att frågetecknen kring hans omdöme började hopa sig så fort han hade installerats. Sedan har de runnit till i en jämn ström: pensionsöverenskommelsen, arbetskraftsinvandringen, utnämningen av idel svaga kort, Libyenkaoset - och då är Juholt ändå gammal försvarspolitiker - och tumultet kring skuggbudgeten. Och så, för en vecka sedan, den mäktiga triaden av trubbel: hyran, hanteringen av medborgarskapsfrågan och bojkotten av Agendas partiledardebatt.
Lägg till detta Håkan Juholts totala oförmåga att räta ut alla de frågetecken han genererar. Han tycks exempelvis ha allting kring hyresersättningarna solklart för sig. Men om det är så, hur har han lyckats förvirra ett helt folk under en hel vecka? Är det detta kaosskapande han syftar på när han säger att han nu måste lära sig att "se kärnan i varje fråga" så att de inte blir till "ett moln av anklagelser?"
Det låter som en extreme makeover av Juholts personlighet är nödvändig. Kan en sådan lyckas på den här sidan om myternas Pygmalion? Kan han återskapa förtroendet bland folk? Bland partikamrater? Att fela är mänskligt, men ett felaktigt kvitto till kan bli ett ödesdigert kvitto i detta fall.
Personen Håkan Juholt kanske inte har glaskäke, men det har Socialdemokraternas partiledare.
