Pandemi är ett skräckinjagande ord - men det signalerar kvantitet, inte kvalitet. Det beskriver en smittas omfattning, inte dess allvarlighet.
När svininfluensan först upptäcktes, befarades den kunna bli lika allvarlig som spanska sjukan. Så ser det inte ut just nu. Även om dödsfall har inträffat, och i hög grad bland unga - vilket är förvånande och obehagligt - är viruset i sin nuvarande form inte allvarligare än de gamla vanliga influensor som hemsöker oss varje vinterår.
Den stora skillnaden är att H1N1 är ett så nytt virus att befolkningen saknar den fläckvisa immunitet som finns mot "the usual suspects". Konsekvensen kan bli att en mycket större del än den vanliga tiondelen blir sjuk. I värsta fall kan flera miljoner svenskar knockas.

Är vi redo för det? Klarar vi en pandemi? Ja, åtminstone bättre än de flesta länder, med all sannolikhet. Vi är rika, i grunden friska, välutbildade och det finns tilltro till myndigheternas och sjukvårdsapparatens effektivitet och rättrådighet.
Dessutom har Sverige, lyckosten, kontrakt på influensavaccin. Vaccindoserna väntas komma i september, det vill säga samtidigt som influensans grepp beräknas hårdna. Tidsaspekten är alltså kritisk. Om vaccinet kommer släntrande en bra bit efter viruset är det ju inte precis till maximal nytta.
Förhoppningsvis hinner man åtminstone vaccinera riskgrupperna, de gamla, sjuka och de riktigt unga. Samt vårdpersonalen. I ett pandemiläge är det förstås extra viktigt att hälsovårdande individer är friska och arbetsföra.

Att vaccinera ett helt folk blir naturligtvis en formidabel utmaning i sig. Hur ska medborgarna kontaktas, vart ska de bege sig för att få vaccinet, varifrån ska vaccinationspersonalen tas?
Och hur klarar samhällsmaskinen en historisk influensaboom? Krisberedskapsmyndigheten gjorde i fjol en lägesinventering ("Samhällsviktig verksamhet vid en influensapandemi"). Man förutspår att svensken kommer att uppleva en mängd störningar och "inte kan räkna med normal service". Men de viktigaste verksamheterna kommer att fungera "i stor utsträckning" - förutsatt att länsstyrelser och kommuner planerar, prioriterar, samordnar - och får göra undantag i lagar och regler. Undantag från arbetstidslagen, konkurrenslagen och socialtjänstlagen kan bli nödvändiga, liksom undantag från regler för kör- och vilotider.

Vi är, som sagt, bättre rustade än de flesta. Men vi är vana vid ordning och regler, inte vid undantagstillstånd. Det faktum att Sverige inte har varit i krig på 200 år har satt sina sävliga spår. Det märktes både i samband med tsunamin och under Estoniakatastrofens neurotiska efterspel.
En pandemi kan komma att bli inte bara en hälsomässig och logistisk prövning, utan också en kulturell.