Nyligen släppte Sif en rapport där det hävdades att studenter inte har råd att plugga. Många studenter oroar sig tydligen för hur de ska klara sig över sommaren och för att inte få a-kassa direkt efter avslutade studier. Men såvitt jag vet är det inte förbjudet att sommar- eller extrajobba för den som vill casha in extra. Och planerar dessa studenter att bli arbetslösa och bidragsberoende efter avslutade studier, eller vad?
Som tur är tänker inte alla som studerar i samma banor. Det hindrar däremot inte studentkårer, som sägs jobba för och representera vanliga studenter, att i själva verket vara politiserade lekstugor.
Ett exempel är Stockholms universitets studentkår, ”din intresseorganisation när du studerar vid Stockholms universitet.”, som de skriver på sin hemsida. Visserligen tvingas alla studenter betala för dem via kårobligatoriet. Men att de skulle företräda samtliga studenter är trams.

Inte nog med att ordförande för kåren sitter i styrelsen för vänsterpartiets studentförbund så har de dessutom en minst sagt märklig rekrytering på gång. ”Jag ska vara politisk sekreterare på Stockholms Studentkår och hälften av min tjänst kommer att bestå i att utreda studenters funktion som flexibel och prekär arbetskraft.”, skriver ingen mindre än Petter Nilsson på sin blogg.
Det är nästan så att man tror att det är ett skämt. Petter är mer känd som frontfigur för ”Osynliga partiet”, gänget som i fjol kastade in stenar på centerpartiets och Ams lokaler.
Petter och hans nätverk säger sig sammankoppla ”enskilda kamper för högre reallön och förbättrad livskvalitet – exempelvis maskning, arbetsvägran, skattning, piratkopiering och plankning.”
Och kanske är Petters avgörande merit kopplingen till ”osäkrade studenter”, en gren av Petters stenkastarrörelse som dök upp i våras och som engagerar en handfull förvirrade studenter. De kräver föga förvånande bekostade heltidsstudier, gratis kollektivtrafik, bostäder, kurslitteratur, lokaler och subventionerat käk – kravlistan är lång.
De snyftar gärna offentligt om vikten av att samhället (andra medborgare) betalar så att de själva kan slippa. Lagerarbeten och andra arbeten som erbjuds studenter kallar de föraktfullt för ”skitjobb”. Skräcken för att arbeta är inte nådig; de vägrar uttryckligen att ”behöva ta extraknäck för att klara kurserna och livet.”

Osäkrad student? Så är det dessa marginaliserade tomtar som ska representera folk som pluggar? Varför har en studentkår en ”politisk sekreterare” över huvud taget? Som om kåren vore ett politiskt parti. Och det är förmodligen just vad de försöker att vara.
Skillnaden är att de leker språkrör åt tusentals studenter som inte delar deras politiska idéer. Studenter som sköter sitt, tar sina kurser, extrajobbar och som har siktet inställt på arbetsmarknaden – medborgare som i all evighet kommer att betala för att bortskämda gaphalsar ska få leka klasskamp.