I mars höll Anders Borg (M) tal för Sveriges kommun- och landstingspolitiker. Apropå en fråga från publiken talade han lite om miljön. Och han lät påfallande sorglös.
Finansministern sade att resten av världen visserligen "lever över sina tillgångar" på ett i längden ohållbart sätt. Men i Sverige har vi "brutit det här sambandet mellan koldioxid och tillväxt".
Om bara USA och Europa skaffar en koldioxidskatt som är hälften så hög som den svenska, har vi löst problemet med ohållbar tillväxt, förklarade finansministern.

Anders Borg har två regeringskolleger som inte är lika sorglösa. I går skrev miljöminister Andreas Carlgren (C) och biståndsminister Gunilla Carlsson (M) om klimatet på DN Debatt, tillsammans med miljöforskaren Johan Rockström och Staffan Normark, ständig sekreterare i Kungliga Vetenskapsakademin.
Kvartetten ifrågasätter det gängse sättet att se på tillväxt: "I dag subventionerar miljön vår livsstil. Att kapa ner en skog eller bidra till avsmältning av Arktis eller övergöda Östersjön ökar vår BNP. Det ger en kortsiktig illusion av tillväxt, men drabbar oss själva och vår förmåga att generera välfärd på lång sikt".
Kort sagt, det vi kallar tillväxt i dag är inte hållbart ur miljö- och klimatsynpunkt. "Världen behöver en ny vision för global hållbar utveckling".
Kan detta ske genom att omvärlden börjar göra som Sverige, som alltså ska ha brutit sambandet mellan koldioxid och tillväxt? Nej, den tesen återfinns inte här. Och det hade varit märkligt om den hade gjort det, eftersom Johan Rockström inte delar finansministerns syn på detta. I boken "Den stora förnekelsen" skriver Rockström (och medförfattaren Anders Wijkman) att idén att vi kan bryta sambandet mellan tillväxt och användning av energi och material har "varit överdrivet optimistisk, för att inte säga naiv".
Det är sant att världen har blivit mer energieffektiv, konstaterar Rockström, men det uppvägs av att världsekonomin har vuxit. Vi producerar varor mer effektivt - men vi producerar mer varor. Summa summarum använder vi alltmer energi och material.
Även om svenska koldioxidutsläpp ligger långt under det globala snittet, är vi fångade i samma logik.

Finns det då ett enkelt sätt att komma ifrån de planetförödande konsekvenserna av konventionell tillväxt? Dessvärre inte. Den globala finanskrisen visade tydligt vad utebliven tillväxt leder till i dag: arbetslöshet, människor som får gå från hus och hem, neddragningar inom välfärden. Våra samhällen - och vår världsbild - bygger på förutsättningen att ekonomin ständigt växer.
Men brist på enkla lösningar innebär inte att vi kan ignorera problemet. Detta är en ödesfråga för planeten - inte minst för fattiga länder, vilket förklarar biståndsministerns medverkan till artikeln.
Vi behöver verkligen en ny vision för global hållbar utveckling. Och politiker som ser sanningen i vitögat.

Men Borg har också sina poänger: Även om det inte skulle lösa tillväxtdilemmat, visst vore det bra för klotet om USA löste sina lånetaksproblem med en saftig koldioxidskatt.