I går var det annorlunda. Folk hade letat efter gummistövlar, blivit glada om de hittat ett par och struntat fullständigt i om stövlarna matchade det prassliga regnstället.
Det var ingen Barbourglamour när Fredrik Reinfeldt talade. Och budskapet var lika tråkigt som vädret. Ljusglimt gavs inte. Däremot uppehåll i regnandet. Ansvar, ansvar, lite ansvar till. Det lilla reform­utrymme som finns i nästa budget ska användas för att minska arbetslösheten bland unga.

Krogmomsen ska sänkas eftersom det är en bransch för unga, mer än hälften av de anställda är under 26 år. Lite fler platser på Yrkesvux, någon extraslant till mer coachning av arbetslösa. Och så ska unga som lever på försörjningsstöd, det som också kallas socialbidrag, slippa få avräkning krona för krona när de jobbar.
Reinfeldt nämnde detta i förbifarten. På närmre frågor talade han om vikten av ekonomiska in­citament, att dessa bidragsberoende unga får en skjuts att ta påhugg och deltidsarbete. Få in en fot. Det ska finnas en tidsgräns för stimulansen, en avtrappning.
Det kan vara riktigt. Men att ändra reglerna för försörjningsstöd på detta vis innebär inget mindre än en mental revolution. Det kräver argumentation av omfattningen tjata-hål-i-huvudet. I åratal.

Varenda borgerlig politiker, om så bara suppleant i fritidsnämnden, måste kunna förklara för sina egna barn och deras kompisar att de inte ska sura för att killen som jobbar bredvid dem på lagret får ut mer netto trots samma timlön. Killen har ju haft det svårare, han har försörjningsstöd. Tvingats redovisa ekonomin för socialen.
De måste kunna förklara för den 35-åriga ensamma mamman varför inte hon får samma möjlighet att behålla en del av lönen. Och för fembarnsfamiljen Hussein.
Det är ingen lätt match. Vi vet hur dålig stämning det blivit på Komvux och andra utbildningar när några i klassen fått ersättning motsvarande a-kassa för att läsa kursen medan andra tvingats låna.
Förändringar som upplevs som orättvisa, eller omtumlande stora, kan ske först efter lång och bred debatt. Omläggningen av sjukförsäkringen/förtidspensionen diskuterades i åratal. Därför är den accepterad, om än inte i alla detaljer. Som dessutom ständigt ändras.

Om försörjningsstödet inte längre ska vara det absolut yttersta skyddsnätet när individens alla ekonomiska resurser är uttömda - då måste det föras en bred debatt först. Inte för att det handlar om stora pengar, socialbidragen kostade i fjol 11,6 miljarder, eller många människor, 437 000 personer i 250 000 hushåll. Utan för att det handlar om att ändra synen på vad som är rättvist.
En sådan omvälvning kan inte komma som en fotnot i en budget. Det vore högst oansvarigt.
"Att ändra reglerna för försörjningsstöd på detta vis innebär inget mindre än en mental revolution.