Anna Dahlberg

Vinst hör inte hemma i skolan

Publicerad

Det finns ett skäl till att frågan om vinst i välfärden är sådan politisk dynamit - nämligen att kritikerna har viktiga poänger. Synd att högern inte begriper det.

Sällan har näringslivet mobiliserat så kraftfullt som nu. Det spottas ut böcker och artiklar för att vända debatten om vinster i välfärden. I morgon lanserar Timbro en bok av Bengt Westerberg, som bland annat sägs handla om fördelarna med riskkapitalets medverkan inom omsorgen. I veckan kom dessutom en skrift som slog fast att Caremaskandalen i själva verket var en medieskandal.

Politiska nyckelpersoner har köpts över för att bedriva lobbying på den rödgröna planhalvan. Mona Sahlins gamla högerhand, Stefan Stern, är numera lobbyist åt Magnorakoncernen, som bland annat äger Kunskapsskolan. Och Miljöpartiets Mikaela Valtersson är vice vd i samma vinstdrivande skolföretag.

Det som har utlöst den senaste paniken inom näringslivet är LO-kongressens beslut nyligen att verka för ett förbud mot vinster inom vård, skola och omsorg. Man behöver inte ha särskilt livlig fantasi för att föreställa sig att S-kongressen skulle kunna följa efter nästa år.

Näringslivets PR-tungviktare Janerik Larsson liknar debatten vid den gamla striden om löntagarfonder. Återigen hotas näringslivet av en vänstergir som riskerar att leda till socialisering, varnar han ödesmättat (Newsmill 9/6). Det visar vilka intressen som står på spel.

 

Analysen säger dock mycket lite om verkligheten. Det är inte svenska folket som håller på att bli socialister, utan Sverige som är extremt. I de flesta avseenden är Sverige alltjämt ett vänsterland med världens högsta marginalskatter. Men när det gäller avregleringar och vinstintressen inom offentligt finansierade verksamheter skiljer vi ut oss som ett extremt högerland.

Vid sidan av Sverige och Chile finns det inga länder i världen som tillåter skattefinansierade friskolor med fri vinstutdelning. Det anses till och med för höger för högern i Storbritannien och USA.

Sverige har förvandlats till en experimentverkstad för välfärdstjänster. Och utfallet har inte blivit det som dess upphovsmän drömde om. I stället för eldsjälar har vi fått riskkapitalbolag. Avknoppningarna blev i många fall miljonvinster i privata fickor. Skandalerna har avlöst varandra och numera betraktas det som en stor seger när socialstyrelsen kommer fram till att privat äldreomsorg inte är sämre än offentlig.

 

Men själva poängen var ju att kvaliteten skulle bli bättre. Konkurrensen mellan olika utförare skulle driva fram billigare och bättre skola, vård och omsorg. Som SNS konstaterade i sin uppmärksammade rapport förra året har inget av det hänt. Det finns inga belägg för att kvaliteten har påverkats positivt och eventuella effektivitetsvinster har gynnat ägarna i första hand och inte kommit skattebetalarna till godo.

Att den svenska borgerligheten är nöjd med det utfallet är häpnadsväckande.

Högern borde i stället erkänna den existentiella kris som valfrihetsrevolutionen nu genomlider. Det räcker inte med att jaga räntesnurror och ropa på fler inspektioner. Man måste gå tillbaka till skrivbordet och fundera över grunderna i privatiseringsdoktrinen.

Vi behöver en betydligt mer intelligent debatt än det skyttegravskrig som nu utspelar sig mellan vinstförespråkare och -motståndare. Vård, skola och omsorg är artskilda verksamheter som ställer olika krav på reglering. Inom vården exempelvis finns både en stor rationaliseringspotential och betydande expansionsmöjligheter. Där kan vinstintresset fungera väl om man kan hitta styrsystem som inte leder till överkonsumtion/underkonsumtion av viss vård.

 

I andra änden har vi skolan, som lämpar sig minst för att drivas med vinstintresse. Skolan är speciell på flera sätt: Till att börja med rör det sig om myndighetsutövning. Skolor bedriver undervisning i linje med läroplanen och sätter betyg. Det är dessutom en plikt att gå i skolan och stora samhällsintressen står på spel när det gäller att fostra och utbilda morgondagens vuxna. Att byta från en undermålig skola är inte som att byta frisör. Det kan handla om förlorade skolår som aldrig går att ta igen.

Ändå är den svenska skolmarknaden så oreglerad att den närmast kan liknas vid vilda västern. Det är fri etableringsrätt, fri betygssättning och fria vinstuttag. Inget annat land skulle komma på tanken att så sorglöst släppa kontrollen över ett av välfärdsstatens kärnområden. I våra nordiska grannländer är motståndet mot vinstdrivna skolor kompakt över partigränserna.

 

Inget tyder på att friskolor generellt skulle vara sämre än kommunala skolor, men på systemnivå uppträder problem såsom betygsinflation, ökad segregation, skev resursfördelning och ett ständigt växande regelverk för att stävja missbruk av vinstintresset.

I det läget tillsätter regeringen en parlamentarisk friskolekommitté som inte ens får titta på möjliga konstruktionsfel. Snacka om ideologiskt tunnelseende. Men än är det inte för sent att ändra sig. Kommittén borde ges tilläggsdirektiv att se över såväl den fria etableringsrätten som möjligheten att förbjuda eller kraftigt begränsa vinstuttaget.

Det block som hittar ett trovärdigt sätt att värna valfriheten utan vinstintressets baksidor sitter troligen på nyckeln till valsegern 2014.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag