Rikspolischefen är inte ensam om att ha underskattat problemen i de mest utsatta förorterna, skriver Anna Dahlberg. Foto: Theo Elias Lundgren
Rikspolischefen är inte ensam om att ha underskattat problemen i de mest utsatta förorterna, skriver Anna Dahlberg.  Foto: Theo Elias Lundgren
Anna Dahlberg

Vi måste ta tillbaka förorten från gängen

Publicerad

Polisen måste återta makten från de kriminella i utanförskapsområdena. Vi kan inte ha rättslösa enklaver i Sverige.

"Jag har blivit överraskad sen jag blev rikspolischef över hur illa det är i vissa områden på kvällarna." Så uttryckte sig Dan Eliasson i veckan och pekade på områden som Alby, Fittja, Tensta, Rinkeby, Araby, Rosengård – "där slits det svenska samhället isär" (Expressen 10/2).

Rikspolischefen är inte ensam om att ha underskattat problemen i de mest utsatta förorterna. Det har de flesta samhällsaktörer gjort, inte sällan i ett utslag av missriktad välvilja. Det har varnats för att stigmatisera förorten och lokalpolitiker söker hellre positiv spinn, som när Malmö lanserar Rosengård som "porten till integration".

Resultatet av detta önsketänkande har varit förödande. Samhället har retirerat och låtit ett parallellsamhälle växa fram, där de kriminella i hög grad dikterar villkoren. Polisen släppte nyligen en lägesrapport om situationen i de 53 mest problemtyngda utanförskapsområdena i landet. I den beskrivs hur kriminella kan gå in i affärer och ta saker utan att betala eller äta på den lokala pizzerian och strunta i notan.

"De kriminella har i många avseenden tagit över det offentliga rummet vilket bland annat innebär att de sätter upp regler som ska följas", står det i rapporten. Det kan handla om att de stoppar och kontrollerar fordon, hotar och stör lokala näringsidkare och skipar sin egen rättvisa i form av hot och våld mot vittnen.

Även skolorna är drabbade. "Skolpersonal har hotats eller misshandlats av elever som känt sig förorättade och i flera fall har skolor blivit rånade under dagtid". Ett sätt för elever att demonstrera sitt våldskapital inför skolans anställda är att framföra hälsningar från tungt kriminella syskon eller föräldrar.


I samtliga områden pågår narkotikahandel mer eller mindre öppet. Man har problem med våld i offentlig miljö, i värsta fall i form av skjutningar och sprängningar. I mindre allvarliga fall handlar det om sådant som upplopp, skadegörelse, stenkastning och bilbränder.

Ett tecken på hur långt det har gått är att polisen numera regelmässigt arbetar i dubbelpatrull och med speciell utrustning, såsom förstärkta rutor och skyddsglasögon mot laser, när de åker in i de 15 mest utsatta områdena.

Detta är Sverige av i dag. Detta är "Förorterna som Moder Svea glömde" för att använda den förre LO-utredaren Jan Edlings ord. Staten har svikit sitt mest grundläggande uppdrag - nämligen att se till att lag och ordning upprätthålls i alla delar av landet.

Det sveket drabbar inte Medel-Svensson i första hand, utan de boende i de utsatta områdena. Det kan handla om butiksägaren som hotas, kvinnor som trakasseras av självutnämnda moralpoliser, minoriteter som inte vågar visa sin religionstillhörighet eller brottsoffer som inte vågar anmäla.

Samhället finns inte där och skyddar de goda krafterna. De boende är övergivna av resten av Sverige. I rapporten beskrivs hur invånare upplever att "det inte händer något" om man begår ett brott, vilket underminerar tilltron till polisen.

Hur har ansvariga politiker kunnat låta detta ske? I årtionden har förortsprojekten avlöst varandra, men det mest basala – trygghet och en fungerande rättsstat – har samhället i praktiken gett upp om.


Därför gäller det nu att börja i rätt ände. Visst kan man drömma om att barnfattigdomen ska utrotas, trångboddheten upphöra och att skolresultaten ska vända rakt uppåt. Men allt talar för att situationen i de avseendena tvärtom kommer att förvärras under kommande år när tiotusentals nya flyktingar kommer att söka sig till utanförskapsområdena.

Om dessa områden ska ha någon som helst chans att lyfta sig krävs därför att man åtgärdar det mest grundläggande: bristen på trygghet. Polisen måste stationeras permanent i de mest utsatta förorterna. De måste återta gator och torg från de kriminella gängen och bygga förtroende hos majoritetsbefolkningen.

Det ska synas att brott straffar sig. Att öka risken för att åka dit är det mest effektiva sättet att avskräcka från brott, intygar kriminologen Manne Gerell. Inför därför jourdomstolar, sätt upp övervakningskameror, skärp straffen för unga och slopa systemet med åtalsunderlåtelse (staffrabatt).

Men även andra delar av skuggsamhället måste tryckas tillbaka. Möjligheterna till bidragsbrott, fusk med assistansersättningen, falska identiteter, försäljning av pass, arbetstillstånd och folkbokföringsadresser med mera måste strypas. Det äldre gardet av kriminella är inte lika synligt i gatubilden, men framväxten av parallella samhällsstrukturer är i sig djupt skadligt.

Om tryggheten ökar i områdena kommer mycket annat på köpet. Flykten av butiker och myndigheter upphör. Vanliga människor kan ta tillbaka gator och torg under kvällstid. Tilltron till polisen och resten av samhället ökar. Och det blir möjligt att locka mer resursstarka människor med jobb att stanna kvar i området.

 

Det finns många fler idéer att pröva givetvis. Aktiva bostadsbolag som anställer boende och ordnar läxhjälp har varit ett framgångsrecept på flera håll. Att stänga skolor i fritt fall har varit ett annat. Manne Gerell föreslår även sådant som att anställa kvarterspedagoger, det vill säga vuxna som rör sig ute bland ungdomarna på gårdarna.

I dag saknas det någon som har den fulla överblicken över utvecklingen i utanförskapsområdena. Regeringen borde därför tillsätta en nationell samordnare med ansvar för att samla erfarenheter och forskning och föra ut det till berörda kommuner.

Sverige har inte råd med fler förlorade år, allrahelst som pressen på dessa utsatta områden kommer att öka än mer framöver. Det brådskar att agera och allt måste börja med att återupprätta tryggheten. Så lägg alla hållbarhetsprojekt och kommunikationsplaner åt sidan. Nu måste rättsstaten rulla in.

 

Läs också:

Lort-Sverige har kommit tillbaka

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida