Anna Dahlberg

Varför jobba när du kan leva på projekt?

Publicerad

Tänk om partiledarna kunde utfärda ett löfte under politikerveckan i Järva - att sluta kasta projektpengar över utanförskapsområdena. Projektindustrin göder korruptionen och är förödande för arbetsmoralen, varnar Nalin Pekgul.

 

När den tidigare S-profilen Pekgul larmar om något bör man lystra. Under 1990-talet försökte hon väcka uppmärksamhet kring hedersvåldet och i början av 2000-talet varnade hon för växande fundamentalism i utanförskapsområdena. Då var det få som ville lyssna. I dag lever vi med konsekvenserna av dessa försummade år.

Nu vill Pekgul lyfta en annan fråga som oroar henne: vad alla projektpengar som regnar över utanförskapsområdena gör med människorna som bor där. Projektindustrin har blivit ett hot mot arbetsmoralen, menar den tidigare riksdagsledamoten som numera arbetar som sjuksköterska:

- Jag blir ständigt ifrågasatt för att jag jobbar. Stackars dig, varför går du upp så tidigt och jobbar helger när du kan starta ett projekt i stället? Projekten har blivit den nya arbetsmarknaden här ute. Samtidigt skriker äldreomsorgen efter personal.

Ett system av tjänster och gentjänster

Det är inte bara arbetslinjen som riskerar att urholkas. Projekten skapar också en osund politisk kultur. Det uppstår ett system av tjänster och gentjänster som korrumperar politiken. Pekgul förklarar hur det kan gå till:

– Om jag är en politiker som vill stärka min position går jag till en förening och ber om låt säga 100 nya medlemmar till mitt parti. Då sätter föreningen in de medlemsavgifterna, och förväntar sig i sin tur att jag ska gynna deras verksamhet när jag sedan sitter i stadsdelsnämnden.

Enligt Nalin Pekgul är denna typ av köpslående vanlig på Järvafältet. Politiker uppvaktar (eller blir uppvaktade) av olika former av kollektiv - etniska föreningar, klaner eller kyrkan - och ber om röster. Dessa förväntar sig i sin tur att få avkastning på insatt kapital. 

Det är egentligen inte förvånande med tanke på vilka länder som många av invånarna har sina rötter i. Problemet är att Sverige inte har tillräcklig beredskap för att möta den verkligheten. Tvärtom riskerar kombinationen av stora projektpengar och sinande medlemskretsar att skapa en jordmån för just den sortens påverkan.

I höstas tvingades MP-politikern Awad Hersi bort från sin post som ordförande för Stockholmsstadsdelen Spånga-Tensta. Enligt en källa med insyn i utredningen var det uppenbart att politiken i stadsdelen var underordnad informella nätverk.

I Sigtuna och Södertälje har liknande lojalitetsband uppdagats inom politiken.

Projektpengarna förstärker isoleringen

Men projektindustrin har även andra avigsidor. Föreningar är ofta skapade efter etniska eller religiösa skiljelinjer och Nalin Pekgul ser en uppenbar risk att alla pengar snarare isolerar olika grupper än bidrar till integration. Gamla ordningar befästs och föreningarna blir en maktbas varifrån man kan göra anspråk på att företräda en viss grupp i samhället.

Även rent missbruk förekommer. Frilansjournalisten Sofie Löwenmark har granskat hur Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor (MUCF) har fördelat statliga bidrag. Kontrollen är under all kritik. Hundratusentalas kronor har slussats vidare till såväl extremister som rena blufforganisationer, som inte tycks bedriva någon verksamhet över huvud taget.

Till detta ska läggas det mer övergripande bekymret att tillfälliga projekt inte löser permanenta problem. I decennier har projekten avlöst varandra i miljonprogramsområdena. Det har varit nationella satsningar som Blommanpengarna, Storstadssatsningen och Välfärd för alla liksom otaliga lokala satsningar som Järvalyftet.

I boken "Framtidsstaden" beskriver författaren Lars Åberg hur enorma belopp har pumpats in i projektindustrin i Malmö till ingen nytta. De grundläggande problemen med usla skolresultat och utanförskap kvarstår.

Ett billigt sätt att visa handlingskraft

Nalin Pekgul ser projekten som en billig och attraktiv lösning för politiker som vill visa att de gör något:

– När kommuner och landsting inte tycker sig ha råd att bygga ut ordinarie samhällsservice i dessa områden, men ändå vill verka handlingskraftiga mot segregationen, då kastar de in projektpengar. Men muslimska mammor får det inte bättre av att de erbjuds skönhetsvård inom Järvalyftet exempelvis. De vill ha bra skolor till sina barn.

Den svidande kritiken måste de politiska partierna ta till sig. Det är dags för ett omtag i synen på vad som behöver göras i miljonprogramsområdena. Ingen annanstans i samhället skulle man acceptera så undermåliga skolor och så mycket öppen kriminalitet. 

Det är inte projektpengar som invånarna på Järvafältet behöver, utan rätten till det mest grundläggande såsom lag och ordning, en bra skola och enkla jobb. Politikerveckan i Järva pågår nu för fullt. Det är bara för partiledarna att ta chansen och berätta att de har tänkt om.

 

Läs också: Vem ska betala om Sverige blir som Malmö?

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag