Anna Dahlberg

Vänstern har bara drömmar att erbjuda

Publicerad

Vänstern måste skaffa sig ett trovärdigt svar på asylmottagandets utmaningar. Att brännmärka sina meningsmotståndare räcker inte som strategi.

Den senaste veckan har alla rikstäckande liberala/borgerliga ledarsidor lyft den så kallade volymfrågan i migrationspolitiken. Svenska Dagbladet, Dagens Nyheter, Dagens Industri och denna ledarsida har på olika sätt efterlyst en diskussion om omfattningen av vårt åtagande efter Migrationsverkets senaste prognos.

Utgångspunkten har varit att Sverige självfallet ska ge skydd åt människor som flyr krig och förföljelse, men att vi nu står inför en helt ny situation, där vi måste se över migrationspolitikens prioriteringar.

Detta har väckt ont blod hos en del liberaler och vänsterdebattörer. Flera har valt att avsiktligt misstolka budskapet som en uppmaning att skicka tillbaka flyende syrier till kriget, trots att syftet just är att prioritera skyddsbehövande liksom att komma åt den extremt skeva fördelningen av mottagandet inom Europa.

En del drar paralleller till kriget på Balkan i början av 90-talet. "Varför skulle vi inte klara det nu?" frågar exempelvis Karin Pettersson, politisk chefredaktör på Aftonbladet (14/11).

Sanningen är att skillnaderna mellan då och nu är fler än likheterna. En uppenbar sådan är det brutala visumtvånget som infördes år 1993, vilket kritikerna verkar ha förträngt. När antalet flyktingar ökade till 84 000 år 1992 svarade regeringen med att stänga Sverige för flyende bosnier. Det var flera år före massakern i Srebrenica.

 

Att denna period nu framhålls som ett historiskt föredöme är anmärkningsvärt med tanke på den poäng som debattörerna vill göra.

Flyktingmottagandet i början på 90-talet var en tillfällig topp och runtom i Sverige stod lägenheter tomma. Sett i backspegeln hade Sverige kunnat göra mer.

Dagens situation är en annan. De konflikter och det förtryck som ligger bakom dagens flyktingströmmar visar inga tecken på att avta inom överskådlig tid.

Därtill har vi en utveckling inom EU där andra länder stramar åt sina regelverk. Sverige har ensamt fört en signalpolitik som går i motsatt riktning med löften om permanent uppehållstillstånd och bättre utsikter att få stanna även om man har fått avslag på sin asylansökan.

Det innebär att vi måste utgå från att Sverige kommer att vara ett förstahandsval också för framtida grupper asylsökande som lyckas ta sig in i det stängda Schengenområdet. Det finns inget tillfälligt över den väg vi har valt.

De som vill hålla fast vid denna kompromisslösa öppenhetslinje bör vara ärliga nog att medge det. De borde också bemöda sig om ett svar på hur Sverige ska möta en sådan framtid.

Redan idag larmar Arbetsförmedlingen om en ohållbar situation, bostadsbristen är akut, kommunerna stretar emot och tiotusentals nyanlända med uppehållstillstånd spås sitta fast på asylboenden nästa år.

Hur ser vänsterns svar på denna utmaning ut? Statsvetaren Anders Sundell skickade i veckan ut en fråga på Twitter om hur vänsterdebattörer tänker sig att kombinera låg arbetslöshet med hög migration. Han var uppriktigt nyfiken på svaret, inflikade han.

Tystnaden som följde var talande. Sedan kom några trevande svar om att dela på jobben, mer utbildning och fler offentliga investeringar.

Karin Pettersson bidrar i sin krönika med följande integrationsrecept: "Vi måste ordna bostäder, arbete och utbildning." Det är bara den där lilla detaljen "hur" som förblir obesvarad.

Det duger inte. Vänsterdebattörer är de första att döma ut en diskussion om nivån på asylmottagandet och de sista att komma med egna integrationsförslag. Det enda som serveras är drömmar om en bättre värld.

Visst kan Sverige ta emot ett obegränsat antal människor om vi nöjer oss med att erbjuda mat och tak över huvudet. Vi kan bygga trailer parks, modullägenheter, tältläger eller kåkstäder. Sverige är ett stort land med massor av tomma ytor.

Men Sverige är också något annat. Det är en välfärdsstat med ambitionen att alla människor ska få en jämlik chans att utbilda sig, arbeta och bli en del av samhället. Om vi ger upp ambitionen att vi ska ha ett ordnat flyktingmottagande där människor erbjuds en egen bostad och en individuell etableringsplan blir vi också ett annat slags samhälle.

Det är ett samhälle präglat av ojämlikhet, trångboddhet, utanförskap och svartarbete. Vi får parallellsamhällen som lever sida vid sida men sällan möts.

 

Samma vänster som nu avfärdar en diskussion om nivån rasar i andra sammanhang mot alla de samhällsfenomen som är förknippade med vår bristfälliga integration. Vi ska ha Europas lägsta arbetslöshet, noll barnfattigdom, en skola i topp, bostäder åt alla och kraftigt minskade klyftor. Samtidigt ska vi öppna gränserna helt genom att införa asylviseringar.

Det går inte ihop. Det är intellektuellt ohederligt och komplett osammanhängande. Vänstern måste faktiskt prestera ett bättre svar än dessa luftiga drömmar.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag