Nej, politiker är inget särskilt lögnaktigt släkte. Tvärtom visar forskningen att de politiska partierna som regel håller vad de har lovat. Det utbredda politikerföraktet vilar därför på lösan sand.
Men i valtider är det likväl högkonjunktur för överdrifter och förenklingar. Dessbättre sker det inte längre ostraffat. En rad medier har inrättat särskilda granskningsredaktioner som ger grönt eller rött ljus åt politikernas uttalanden. Här kommer mitt eget bidrag till det renhållningsarbetet:

"Skattebomben": I flera månader har de borgerliga partierna varnat för en skattechock om de rödgröna vinner valet. Numera har denna anklagelse skärpts till skattebomb av finansminister Anders Borg. Men det ökar inte trovärdigheten i påståendet.
Sanningen är att de rödgröna har accepterat 62 av sammanlagt 71 miljarder av alliansens jobbskatteavdrag. Hittills uppgår de rödgröna skattehöjningarna till blygsamma 16 miljarder netto. Det rör sig visserligen om skadliga skattehöjningar, men någon skattebomb är det sannerligen inte fråga om.

"Gigantiska skattesänkningar": De rödgrönas motanklagelse mot alliansen. Man varnar för att alliansen planerar att sänka skatterna med 100 miljarder under mandatperioden, vilket påstås leda till att 100 000 offentliganställda riskerar att förlora jobbet.
Inte en siffra är rätt. Alliansens samlade skattesänkningar för mandatperioden uppgår till 24,7 miljarder kronor netto och merparten är dessutom så kallade reformambitioner med förbehållet att statsfinanserna först måste gå med plus. Det verkligt intressanta i detta val är i stället att Socialdemokraterna för första gången går till val på stora skattesänkningar. Hela 17,5 miljarder är vikta för pensionärerna. Till det ska läggas sänkt tjänstemoms med mera.

"Pensionärsskatten": Socialdemokraternas nyspråk för att pensionerna inte omfattas av jobbskatteavdraget. I själva verket har pensionärerna fått sänkt skatt flera gånger om.
Jobbskatteavdraget har dessutom till stor del finansierats genom en rad fördyringar för löntagarna, såsom höjda avgifter i a-kassan. Vad ska vi kalla det - extra löntagarskatt?

"Ungdomsskatten": Alliansens sluga sätt att misskreditera de rödgrönas förslag att slopa halveringen av arbetsgivaravgiften för ungdomar. Forskarna ger dock de rödgröna rätt. Halveringen är dyr och inte särskilt effektiv för att bekämpa ungdomsarbetslösheten.

"Aktivitetsförbudet": De rödgröna är upprörda över att ungdomar måste vänta i 100 dagar innan de får en arbetsmarknadspolitisk åtgärd, och kallar detta för ett aktivitetsförbud. Forskning från IFAU visar dock att ungdomar generellt sett hittar jobb snabbare än andra och att det därför finns en fara i att låsa in dem i åtgärder.

"25000 färre i skola, vård och omsorg": De rödgrönas mest effektiva vapen i valdebatten. Dessbättre är det inte sant. Enligt Sveriges kommuner och landsting, SKL, har bara ett fåtal av dessa sagts upp. Den stora minskningen består i stället av vikariat och liknande som har dragits in när exempelvis sjukskrivna offentliganställda har kommit tillbaka i arbete. Dessutom har 13000 tjänster tillkommit inom privatdriven vård, skola och omsorg. Att antalet lärare blivit färre beror huvudsakligen på att antalet elever i skolorna har minskat.

Bensinskattepopulismen: Fredrik Reinfeldt dansade en sommar som klimatfrågans egen Rönnerdahl. Numera drar han in bensinångorna med stort välbehag. De rödgrönas förslag om 49 öre dyrare bensin kan nämligen bil en riktig valvinnare - för alliansen.

"Stupstocken": De rödgröna liknar som bekant den bortre gränsen i sjukförsäkringen vid att låta dödsdömda halshuggas på en träställning. Rätt osmakligt kan man tycka. Särskilt med tanke på att även några av arbetarrörelsens egna har kommit fram till att en tidsgräns behövs.
En av dessa är förra S-ministern Anna Hedborg, hjärnan bakom den stora socialförsäkringsutredningen, som vägledde de nya sjukreglerna.