Anna Dahlberg

Vakna Löfven, Sverige behöver försvaras

Publicerad

Den rödgröna regeringen måste ta sig ur FN-bubblan och inse att Sverige står inför ett nytt säkerhetsläge.

Låt oss snabbspola tiden fram till sommaren 2018. Mitt under valrörelsens sista skälvande veckor briserar en mejlskandal inom Socialdemokraterna. Det visar sig att flera ministrar har ventilerat sin frustration över Stefan Löfvens bristande ledarskap och över de ständiga konflikterna med Miljöpartiet. Dessutom blottläggs en hemlig valstrategi som går ut på att frågor som rör flyktingpolitik och kriminalitet måste bort från dagordningen.

Nyheten dominerar fullständigt medierapporteringen inför valet och S sjunker som en sten i opinionsmätningarna. Missnöjda S-väljare flyr i stället till Sverigedemokraterna, som skickligt lyckas spinna på temat om elitens hyckleri och mörkläggning.

Låter det osannolikt? Inte alls. Tvärtom är det just den här sortens påverkansoperationer som pågår här och nu. USA:s säkerhetstjänst slog i fredags fast att Ryssland, på direkt order av Putin, försökte påverka utgången av det amerikanska presidentvalet. För att hjälpa Trump till valseger användes bland annat hackerattacker mot det demokratiska partiet, ryska nättroll och spridandet av falska nyheter.

Flera europeiska underrättelsetjänster ser samma mönster. Tyskland larmar om "en uppseendeväckande ökning" av såväl propaganda och desinformationskampanjer som cyberattacker inför valet i höst. Nyligen gick även den svenska MUST-chefen Gunnar Karlson ut och vittnade om ständiga it-attacker och påverkansoperationer riktade mot Sverige, oftast med Ryssland som avsändare.

Nya typer av hot

Sverige måste vakna upp inför denna nya verklighet. Vi måste både förstå allvaret och den nya arten i de hot som vi står inför. Mycket av det som svensk säkerhetspolitik har vilat på i decennier är nu i gungning. EU-samarbetet hänger löst efter Brexit och de ödesval som stundar i Europa. Även vår nära relation med USA är osäker efter Trumps seger.

Det går inte längre att luta sig tillbaka i den bekväma förvissningen om att andra kommer till vår undsättning om läget skulle bli skarpt.

Hotbilden ser också annorlunda ut. Gränsen mellan krig och fred har suddats ut. Hoten mot den nationella suveräniteten handlar inte nödvändigtvis om territorium, utan om att undergräva själva demokratin. Putins mål är att försvaga och splittra västvärlden genom att så misstro och skada tilliten i samhället.

Vapenarsenalen är bredast möjliga: desinformation, cyberattacker, energivapnet, migrantströmmar, pengar och nättroll för att nämna några. I möjligaste mån försöker Kreml uppnå sina mål utan att tillgripa militärt våld, i enlighet med den så kallade Gerasimov-doktrinen. Samtidigt fortsätter den ryska upprustningen oförtrutet.

Allt detta måste Sverige ta höjd för. Tyvärr finns det inget som talar för att regeringen har för avsikt att göra det. Stefan Löfven förväntas visserligen ha med sig en ny nationell säkerhetsstrategi till Sälen, där Rikskonferensen startar på söndagen. Det är i så fall välkommet, men utan pengar och skarpa förslag riskerar strategin att bli en hyllvärmare.

Glöm inte civila försvaret

Här är vad som skulle behövas: Regeringen borde redan nu göra klart att den tänker skjuta till mångmiljardbelopp till försvaret. Det behövs ingen ny försvarsberedning som begraver frågan i ytterligare två år. Pengarna bör tas fram så snart som möjligt.

Behoven är uppenbara. Det behövs pengar till övningar och utbildning, luftvärn och beväpning av flygvapnet med mera. Men det handlar också om att visa inför omvärlden att Sverige inte är en fripassagerare inom säkerhetspolitiken.

Minst lika viktigt är dock att börja rusta det civila försvaret. Här finns stora luckor, men av någon anledning väcker det inte alls samma engagemang i debatten. Det civila försvaret fick inte en enda krona extra i försvarsuppgörelsen och ingen verkar vilja ta ansvar för detta sorgebarn.

Stefan Löfven måste flytta hem mentalt och inse att Sverige behöver rusta upp både det militära och civila försvaret, skriver Anna Dahlberg.Foto: AP

 

Ta cyberfrågan. I dag hanteras den av sammanlagt fyra departement och åtta olika myndigheter. Och det finns ingen på regeringskansliet som har till uppgift att ta ett samlat grepp kring denna samhällskritiska problematik.

Det civila försvaret sorterar numera under Anders Ygeman (S) på justitiedepartementet i stället för försvarsdepartementet. Men han har enligt mina källor varken tid eller det rätta engagemanget för att driva frågorna. Även på MSB - myndigheten för samhällsskydd och krisberedskap - finns stora problem. Nyckelpersonal har valt att sluta på grund av den styvmoderliga behandlingen av det civila försvaret. Ledningen sägs vara rädd för att det militära perspektivet ska ta över och bromsar därför nödvändig operativ planering.

Tillsätt en säkerhetsrådgivare

Resultatet är att avgörande frågor för Sveriges säkerhet lämnas herrelösa. Lars Nicander, utredningschef vid Försvarshögskolan, tar hanteringen av den ryska gasledningen Nordstream 2 som exempel på förvirringen inom regeringskansliet. Först klockan fem i tolv kom ärendet upp för gemensam beredning i Rosenbad, eftersom ingen har det uttalade ansvaret för frågor i gränssnittet mellan det militära och civila.

Nicander efterlyser en nationell säkerhetsrådgivare i Rosenbad som ska hålla ihop trådarna och ta ett helhetsgrepp om samhällets sårbarheter. Det är ett utmärkt förslag.

Denna säkerhetsrådgivare får gärna viska kloka synpunkter i Stefan Löfvens öra. Som att statsministern måste flytta hem mentalt, trots den höga internationella svansföringen kring FN, "Global Deal" och den feministiska utrikespolitiken.

Efter det ryska angreppet mot det amerikanska presidentvalet kan ingen hävda att vi inte såg varningstecknen.

 

Läs också av Anna Dahlberg: Vi är under attack från rysk propaganda

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressens ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag