I går var det Fredrik Reinfeldts tur att grillas av Ekots Tomas Ramberg och Monica Saarinen i P1 Morgon. Han klarade prövningen rätt bra, med ett viktigt undantag - partibidragen.
Såväl Transparency International som Europarådet har kritiserat Sverige för att vi tillåter hemliga donationer utan begränsning. På denna punkt skiljer sig Sverige från nästan alla andra västdemokratier med undantag för Malta, Schweiz och San Marino.
Reinfeldt försvarar smusslandet med att valhemligheten till varje pris måste bevaras. Men den som absolut inte vill röja sina politiska sympatier kan förstås avstå från att skänka stora belopp till ett visst parti. Svårare än så är det inte.För väljarna är det centralt att få inblick i vilka personer och organisationer som bidrar till partiernas kassor. Risken är ju uppenbar att dessa givare förväntar sig något i gengäld efter att ha öppnat plånboken.
Reinfeldt låtsas som om denna sorts påverkan vore otänkbar i Sverige. I vårt fina, icke-korrupta land förekommer inga otillbörliga tjänster och gentjänster, tycks Reinfeldt mena. Jaha, och hur kommer det sig då att LO dikterar så mycket av Socialdemokraternas arbetsmarknadspolitik? Eller att Moderaternas mest generösa sponsorer traditionellt har erbjudits årliga träffar med partiledningen som tack för sina bidrag?
Moderaternas hårdnackade försvar av hemlighetsmakeriet skapar en känsla av att man har något att dölja.

//////////////

Bodström, Bodström, Bodström. Ständigt denne Bodström. Han poserar på valaffischer, agiterar från scenen och flankerar Mona Sahlin vart hon än går. Socialdemokraterna är uppenbarligen övertygade om att denna lättviktiga mångsysslare är en tillgång i valrörelsen.
I går presenterade Bodström partiets rättspolitiska program. Men med mindre än fem veckor kvar till valet är man betydligt mer intresserad av hur den rödgröna rättspolitiken ser ut.
Hur blir det med livstidsstraffet som V och MP vill slopa? Har Vänstern gett upp kravet på att halvtidsfrigivningen återinförs? Och hur ska S hantera småpartiernas motstånd mot skärpta staff för vålds- och sexbrott?Den verkliga skiljelinjen i rättspolitiken går inte mellan blocken, utan mellan de rödgröna partierna. Men några besked på den punkten lär vi inte få före valdagen.

//////////////
Apropå det fantastiska S-utspelet om butlertjänster i tunnelbanan försöker jag göra lite research om vad sådana tjänster skulle kosta konsumenten. Det visar sig vara svårare än väntat. Det finns nämligen ingen marknad för butlers och concièrger i jämlikhetens Sverige. Det enda företag jag hittar erbjuder catering och whiskyprovning och knappast några vardagliga tjänster.
Kostnaden för att låta kemtvätten ta hand om veckans smutstvätt är däremot lätt att kolla upp. Minimipriset för att lämna in vanlig vittvätt är 325 kronor, uppger kemtvätten i mitt kvarter. Det skulle bli en rätt saftig månadskostnad för en vanlig småbarnsfamilj, alldeles bortsett från omaket att behöva släpa de tunga kassarna till och från tunnelbanan.
Jämtin och Batljan verkar helt ha förträngt att folkhemmets blandning av långtgående inkomstutjämning och breda skattekilar omöjliggör en utbredd tjänstemarknad. Därför tar svensken hand om sin smutstvätt själv i stället för att "älska och skratta".