Det idylliska Smedsuddsbadet i Stockholm har förvandlats till en veritabel sopstation i sommar. Inte en skärskilt lyckad strategi mot nedskräpningen, skriver Anna Dahlberg. Foto: Anna Dahlberg
Det idylliska Smedsuddsbadet i Stockholm har förvandlats till en veritabel sopstation i sommar. Inte en skärskilt lyckad strategi mot nedskräpningen, skriver Anna Dahlberg. Foto: Anna Dahlberg
Anna Dahlberg

Snygga till stan

Publicerad
Uppdaterad
Skräp är fult och skadligt, javisst. Men sophögarna är inte det enda som förfular stan.
Det borde egentligen vara synd om alla oss som är strandade i storstaden mitt i sommaren. Men så är det inte alls. Stockholm är en grön dröm, så långt från asfaltsmisär man kan komma.
Utan att ens lämna tullarna lyckades jag i helgen promenera bland blåbärsris, ligga och läsa på en brygga till ljudet av kluckande vågor och äta lata uteluncher på det ena natursköna fiket efter det andra.
Stockholms naturliga skönhet fungerar som en magnet på turister från hela världen. Men som för alla som har skämts bort med medfödd skönhet finns risken att man slutar anstränga sig.
Expressen har de senaste dagarna skrivit om det nya Skräp- Sverige. Det gäller inte minst huvudstaden där parkerna ofta förvandlas till ett slagfält av ölburkar och övergivna pizzakartonger.
Det är samma debatt varje år och samma löften om att renhållningen ska bli bättre.
I rättvisans namn verkar det ha blivit en aning renare i sommar, men då har i stället ett nytt problem tornat upp sig. För när staden går till motattack mot nedskräpningen gör man det på klumpigast möjliga sätt. Det idylliska Smedsuddsbadet på Kungsholmen har exempelvis förvandlats till en veritabel sopstation med minicontainrar och midjehöga stålgrå soptunnor utställda mitt i gröngräset.
Det är som om staden vill hämnas på sina invånare: "Här får ni så ni tiger, era svinpellar. En stinkande monstersoptunna vid varje filt - ha ha!"
Det tycks vila en förbannelse över skräphanteringen i Stockholm. I stället för att inse att en storstad kräver en armé av skräpplockare försöker man tackla problemet från alla möjliga andra håll: genom uppfostrande informationskampanjer, hot om att bötfälla dem som skräpar ner och en invasion av soptunnor.

Monstertunnorna
är ett talande exempel på att förfulningen av det offentliga rummet handlar om mycket mer än själva skräpet. Jag förstår inte hur det kan vara så svårt att ta fram snygga och diskreta papperskorgar. Det finns ju lyckade exempel här och var; ändå envisas man med att låta de fula plastgröna papperskorgarna och deras stålgrå storasystrar förpesta staden.
Samma sak med parkbänkarna. På de flesta håll får man hålla till godo med den allra mest glädjelösa sortens A-lagarbänk, vars enda existensberättigande måste vara att den är omöjlig att stjäla.
Några planteringar och pigga blomsterarrangemang är vi heller inte bortskämda med i storstaden. Parkskötsel verkar betraktas som en onödig lyx, trots att stockholmarna utnyttjar sina parker mycket mer än andra svenskar.

Är det snålhet som står i vägen för en uppsnyggning av huvudstaden? Eller är Sverige hopplöst på efterkälken när det gäller känsla för det estetiska? Jag vet inte vilketdera som är värst.
Stockholmspolitikerna borde inse att de vakar över en av världens vackraste städer och att detta är ett av Sveriges allra starkaste varumärken. Ett rent och väldesignat Stockholm är ett skyltfönster för det moderna Sverige.
Det behövs en vision som lyfter blicken från dagisköer och liggsår ett ögonblick. Vård, skola och omsorg i all ära, men Sveriges huvudstad måste våga vara lite mer fåfäng än så.
Snygga till parkerna och bjud på trådlöst internet. Se till att kanta Stockholms fantastiska vatstenspeglar med restauranger och promenadstråk i stället för industriområden och trafikleder.
Det borde faktiskt inte vara så svårt.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag