VÄLJARNAS ANSVAR. Än finns chansen att stoppa främlingsfientlighetens intåg i demokratins högborg.
VÄLJARNAS ANSVAR. Än finns chansen att stoppa främlingsfientlighetens intåg i demokratins högborg.
Anna Dahlberg

Rösta nej till hatet

Publicerad
Uppdaterad
En sak vet vi säkert om valutgången i kväll: Resultatet blir historiskt.
Om alliansen vinner är det första gången som en borgerlig politiker blir omvald som statsminister. Epoken med socialdemokratisk dominans är över. I stället börjar Moderaterna träda fram som det nya statsbärande partiet, kanske till och med i rollen som Sveriges största.
Eller så lyckas de rödgröna mot alla odds vända valvinden. Sverige får sin första kvinnliga statsminister och det gamla kommunistpartiet släpps för första gången in i maktens finrum tillsammans med de gröna.
Men valet ser dessvärre ut att bli historiskt också på ett annat sätt. För första gången knackar ett parti med nazistiska rötter på riksdagens port. Det innebär att Sverige, som hittills har varit relativt förskonat från främlingsfientlighet, riskerar att härbärgera ett riksdagsparti med en historia som får många av Europas mörkermän att framstå som välkammade korgossar.

Sverigedemokraterna har gjort sitt bästa för att tvätta bort det förflutna från bilden av partiet. Men man behöver inte leta länge förrän bockfoten sticker fram. Enligt tidningen Expo har 51 av SD:s kandidater i valet kopplingar till vit makt-rörelsen.
Även om banden kan tyckas lösa understryker det den rasistiska kontinuiteten i denna idévärld. I ursprungsläget är gruppen av undermänniskor gigantisk - inte bara invandrare, utan även svenska minoriteter såsom homosexuella och judar måste hållas kort för att värna den ariska rasen. Sedan tar man ett steg tillbaka och nöjer sig med att stämpla ut invandrare och adopterade födda i utomeuropeiska länder som icke önskvärda individer i Sverige.
I nästa steg inser man att även detta kan bli svårt att få gehör för. Väljarna kan uppfatta utsållningen som hjärtlös. I stället säger man sig "bara" vilja begränsa invandringen och försvara folkhemmet mot det muslimska hotet. Bingo! Den rasistiska logiken har förfinats så mycket att väljare börjar finna budskapet tilltalande. Många ser inte ens den bakomliggande rasismen längre.
Det är det som möjliggör SD:s dubbla ansikte. Ena stunden framträder man som ett parti som bara vill vrida tillbaka klockan till 50-talets röda knutar och olåsta cyklar. I nästa slänger man förklädnaden och låter fördomarna välla fram. Men hela tiden befinner vi oss i samma främlingsfientliga kretslopp. Hatet är konstant; det är bara föremålen för det som varierar.

Den som lägger sin röst
på Sverigedemokraterna röstar därför på en människosyn som gör skillnad på människor och människor. Han eller hon röstar också på ett parti utan lösningar på de problem man pekar ut.
SD säger exempelvis nej till instegsjobb för invandrare. Och partiet vill att svenska jobb ska reserveras för svenska medborgare. I Jimmie Åkessons Sverige ska alltså färre invandrare jobba och fler leva på bidrag.

Livet blir också tuffare för Sveriges äldre, som SD säger sig måna om. Utan invandrare skulle stora delar av vården och äldreomsorgen stanna. Och värre blir det i framtiden. Sveriges demografi innebär nämligen att allt färre yrkesaktiva ska försörja alltfler pensionärer. Utan ett inflöde av arbetskraft utifrån kommer inte det gapet att kunna slutas.
Sverige skulle bli fattigare - en avkrok i norra Europa som skrumpnar både intellektuellt och fysiskt.
Tyvärr har det perspektivet helt kommit bort i debatten om SD. De etablerade partierna har hamnat på defensiven och börjat acceptera bilden av invandringen som ett problem när den i själva verket är en livlina.
Det är öppenheten som har byggt Sverige starkt. Utan ett fritt flöde av idéer, varor och människor skulle vårt exportberoende land ha stagnerat. Och den rikedomen kan inte bara räknas i kronor och ören. Vad vore det svenska musik- och idrottsundret utan invandringen? Forskningen och företagsamheten? Hur torftig vore inte gatubilden utan alla influenser utifrån?
Att det finns problem med det svenska flyktingmottagandet får inte skymma den stora bilden av invandringen som en välsignelse för Sverige.

Den som lägger sin röst på Sverigedemokraterna röstar också för parlamentariskt kaos. Det finns en överhängande risk att valet 2010 slutar med att SD får en vågmästarställning i riksdagen.
Enligt de rödgröna kan en sådan situation bara tacklas på två sätt: antingen genom en blocköverskridande majoritetsregering eller genom nyval. Det finns dock stora risker med båda dessa strategier. En storkoalition över blockgränsen - låt säga mellan S och M - skulle sätta höger-vänsterskalan ur spel, vilket sannolikt skulle göda missnöjet i stället för att kväsa det. Det visar erfarenheten från övriga Europa.
Att utlysa nyval för att väljarna har röstat fel är heller ingen utväg. Också det skulle kunna driva fler väljare i famnen på SD.
Det gäller därför att vara ödmjuk inför de svårigheter som väntar i ett sådant läge. Om uppgiften att bilda regering faller på alliansen, som opinionssiffrorna tyder på, bör Fredrik Reinfeldt ringa upp Maria Wetterstrand och sondera möjligheterna att locka över MP eller att etablera ett varaktigt samarbete.
Om det misslyckas vilar ett tungt ansvar både på regeringen och förlorarsidan att se till att isolera SD från politiskt inflytande.
Men i dag är ansvaret väljarnas. Än finns chansen att stoppa främlingsfientlighetens intåg i demokratins högborg. Rösta nej till hatet i dag!

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida