Vid valet 2006 låg arbetslösheten på 6,6 procent på kulmen av en högkonjunktur. Sedan dess har vi haft en djup finanskris och en utdragen eurokris. Men till skillnad från krisen på 90-talet har sysselsättningen hållits uppe. Vi fick en kraftig dipp på arbetsmarknaden efter Lehman Brothers-konkursen 2008, men därefter har sysselsättningen studsat upp igen. Foto: Stefan Forsell
Vid valet 2006 låg arbetslösheten på 6,6 procent på kulmen av en högkonjunktur. Sedan dess har vi haft en djup finanskris och en utdragen eurokris. Men till skillnad från krisen på 90-talet har sysselsättningen hållits uppe. Vi fick en kraftig dipp på arbetsmarknaden efter Lehman Brothers-konkursen 2008, men därefter har sysselsättningen studsat upp igen. Foto: Stefan Forsell
Anna Dahlberg

Ledare: Regeringens jobbfiasko är en myt

Publicerad

Vi behöver en betydligt mer seriös debatt om jobben än slappa angrepp om massarbetslöshet.

Alla verkar vara överens om att jobben blir den viktigaste valfrågan 2014. Arbetslösheten uppgår för närvarande till 7,2 procent och väntas stiga ytterligare innan den viker ner igen. Enligt regeringens kritiker har alliansen misslyckats fatalt i jobbfrågan och ansvarar nu för en massarbetslöshet.

Jag har tagit hjälp av några av landets ledande statistiker, analytiker och arbetsmarknadsforskare för att utvärdera regeringens insats. Bilden som framträder är en helt annan.

Vid valet 2006 låg arbetslösheten på 6,6 procent på kulmen av en högkonjunktur. Sedan dess har vi haft en djup finanskris och en utdragen eurokris. Men till skillnad från krisen på 90-talet har sysselsättningen hållits uppe. Vi fick en kraftig dipp på arbetsmarknaden efter Lehman Brothers-konkursen 2008, men sedan har sysselsättningen studsat upp igen.

 

Antalet sysselsatta har ökat med cirka 200 000 personer sedan 2006 och sysselsättningsgraden - andelen av den arbetsföra befolkningen som arbetar - har i princip legat stilla.

Men arbetslösheten har ju ökat, invänder ni. Det stämmer, men det kan förklaras med att betydligt fler står till arbetsmarknadens förfogande i dag än tidigare. Personer som förr var förtidspensionerade, sjukskrivna eller pluggade på SFI är numera inskrivna hos arbetsförmedlingen. Enligt Clas Olsson, analyschef på arbetsförmedlingen, har det sedan 2006 skett en kraftig förskjutning inom gruppen arbetslösa mot alltmer utsatta grupper.

 

Kombinationen av lågkonjunkturen, sjukförsäkringsreformen, etableringsreformen och jobbskatteavdraget har gjort att dagens arbetslösa är betydligt mindre konkurrenskraftiga än gårdagens. 29 procent av de inskrivna hos arbetsförmedlingen är lågutbildade, det vill säga saknar gymnasieexamen. 37 procent är utrikes födda, varav merparten från länder utanför Europa. 18 procent har någon form av funktionshinder och 15 procent är 55 år eller äldre.

Siffrorna går inte att stapla på varandra eftersom vissa uppfyller flera kriterier samtidigt, men faktum är att sex av tio arbetslösa numera ingår i vad arbetsförmedlingen klassar som särskilt utsatta grupper. Och man räknar med att denna andel kommer att öka i takt med att etableringsreformen för nyanlända byggs ut och antalet asylsökande ökar.


Bara effekten av sjukskrivningsreformen och etableringsreformen motsvarar "åtminstone en halv procentenhet" i arbetslöshetssiffrorna, enligt Clas Olsson. Det innebär att dagens arbetslöshet skulle vara betydligt lägre om regeringen hade avstått från dessa reformer.

Det snabbaste sättet att minska arbetslösheten vore alltså att slussa bort tidigare sjukskrivna och nyanlända från arbetsmarknaden igen. Det visar på det vanskliga i att använda arbetslöshetsmåttet som det enda måttet på en lyckad jobbpolitik.

 

Sverige har utan tvekan stora problem på arbetsmarknaden, men de ser inte ut på det sätt som debatten ger sken av. Det råder ingen massarbetslöshet i betydelsen att arbetslösheten slår blint omkring sig. Inte heller är ungdomsarbetslösheten vår största huvudvärk. Tvärtom tar sig ungdomar snabbare ur sin arbetslöshet än andra grupper.

Vi har problem med en grupp utsatta personer som av olika skäl har mycket svårt att göra sig gällande på arbetsmarknaden med dess höga ingångslöner och dito kompetenskrav. Till och med när arbetsförmedlingen i princip erbjuder arbetskraften gratis har man svårt att få arbetsgivare att nappa.

Det betyder självfallet inte att man kan ge upp om denna grupp. Tvärtom är det dessa människor som borde hamna i politikens fokus. Många av verktygen finns redan på plats, såsom kraftiga lönesubventioner. Något som däremot saknas är arbetsförmedlare som kan sälja in de arbetslösa hos arbetsgivarna. I dag kan en förmedlare ensam ansvara för 70-80 arbetslösa.

Vi behöver också inse att många av dessa människor saknar den grundläggande utbildning som krävs för att kunna få jobb. Där behöver regeringen göra mer. Arbetsmarknadspolitiken är utan tvekan alliansens svaga kort.

 

Ingen kan vara nöjd med en situation där 7,2 procent går arbetslösa. Men om man ska värdera alliansens jobbfacit måste man se till helheten. Kriserna har avlöst varandra samtidigt som nya grupper, som tidigare inte fanns på arbetsmarknaden, har tillkommit, vilket har pressat upp arbetslöshetssiffrorna.

Trots detta har sysselsättningen legat stabilt. Det måste ses som ett styrkebesked. Regeringen har genomfört stora delar av det som forskningen förespråkar, såsom jobbskatteavdrag och en sänkt a-kassa, och det har gett effekt. Det räcker med att jämföra med 90-talskrisen för att se skillnaden.

För att tala med Anders Forslund, professor i nationalekonomi vid IFAU: "Vi forskare ser inga lågt hängande frukter som regeringen inte har plockat. Jag har svårt att peka på något som påtagligt hade kunnat ge en bättre utveckling."

Det kan knappast kallas för ett fiasko.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag