Anna Dahlberg

Hur smutsig är den svenska FN-kampanjen?

Publicerad

Jakten på en plats i FN:s säkerhetsråd har utlöst en olustig backlash av svensk utrikespolitik.

I februari förra året lanserade utrikesdepartementet en slogan för den svenska FN-kampanjen – "Global commitment, independent voice". Formuleringen om att Sverige skulle vara en "oberoende röst" i världen väckte stark och välförtjänt kritik.

Sverige är sedan år 1995 en EU-medlem och samordnar sin utrikespolitik med resten av unionen i Bryssel såväl som i New York. Att vi skulle vara en solospelare på världsscenen och stå oberoende i förhållande till vår närmaste allians är ett absurt påstående. Det är dessutom en djupt olycklig signal i ett läge då Putins Ryssland strävar efter att splittra EU.

Kritiken bet och UD valde i maj förra året att dra tillbaka den omstridda sloganen. Så har det åtminstone hetat utåt. I verkligheten har UD fortsatt att använda formuleringen på den plats där kampanjen har störst betydelse – i FN-sammanhang i New York.

 

Att Sverige är en oberoende röst basuneras ut på såväl FN-ambassadens officiella Twitterkonto som på FN-ambassadörens Olof Skoogs eget dito. Sloganen lär även pryda visitkort, mejl och brevhuvud. I jakten på den åtråvärda platsen i FN:s säkerhetsråd har UD-ledningen helt sonika struntat i löftet att formuleringen skulle skrotas.

Det finns mer som tyder på att regeringen är ute och slirar i FN-kampanjen:

• I december förra året ska Sverige enligt uppgift ha deltagit i en neutralitetskonferens som Turkmenistan anordnade, ett av världens mest förtryckande länder. Tidigare under året hade vi även anslutit oss som medförslagsställare till en inställsam FN-resolution om Turkmenistans permanenta neutralitet (69/285) - mot inrådan av tjänstemän på UD. I ett läge då Ryssland sätter hård press på Ukraina att förklara sig neutralt bör inte Sverige lovsjunga neutraliteten som säkerhetspolitiskt vägval i regionen.

• Såväl kabinettssekreterare Annika Söder som Pierre Schori besökte Kuba under förra året. Närmandet till Kuba kan givetvis försvaras med att USA har valt att häva blockaden mot ön. Men varför skickar då Sverige dit Schori - regeringens särskilda sändebud för Sveriges kandidatur till FN:s säkerhetsråd – för att "högtidlighålla Olof Palmes första besök på Kuba", det vill säga det famösa besöket 1975 då Sverige som första västland skänkte legitimitet åt Castros diktatur? Det luktar unket röstfiske lång väg.

• Under senare tid har Margot Wallström gång på gång hamnat i klinch med Israel. Wallström har bland annat varnat för en utveckling mot utomrättsliga avrättningar.

Enligt utrikessajten Blank Spot Project har UD sammanställt en hemlig lista med 28 länder som ska prioriteras under vårens slutspurt inför omröstningen i juni. Överst på listan står sex arabländer, varav ett är Saudiarabien. "Det är klart att det handlar om att vinna den arabiska rösten", säger en rutinerad diplomatkälla till mig och påpekar att Wallström inte har sagt ett ord om massavrättningarna av 47 människor på en och samma dag i Saudiarabien nyligen.

• Den 13-18 augusti förra året bjöd UD in 27 FN-ambassadörer till Sverige från grupperna Small island developing states (SIDS) och Least developed states (LDC). Notan betalades av Dag Hammarskjöld-stiftelsen, där UD:s kabinettssekreterare tidigare var chef. Det huvudsakliga syftet ska ha varit att låta länderna prata ihop sig inför klimattoppmötet i Paris. Men Margot Wallström har även medgett att ett annat mål med resan var att ragga röster för en svensk plats i säkerhetsrådet.

 

Den röda mattan rullades ut i sin fulla längd med besök hos statsministern, utrikesministern, biståndsministern och kronprinsessparet. En diplomatkälla förklarar att små ö-nationer är extremt attraktiva i kampanjen eftersom deras röster väger lika mycket i omröstningen som USA:s. Dessutom är det ofta FN-ambassadörerna själva som fattar det slutgiltiga beslutet utan instruktioner hemifrån. Det är svårt att frigöra sig från misstanken att detta i själva verket var ett slags förtäckt bjudresa, något som Sverige aldrig tidigare har ägnat sig åt.

Det är givetvis omöjligt att veta hur svensk utrikespolitik skulle ha sett ut utan FN-kampanjen som stöpslev. Mycket av den återgång till Palmes arv som präglar regeringens prioriteringar är ideologiskt motiverad.  

 

Men det är uppenbart att FN-kandidaturen har förstärkt den pågående backlashen inom utrikespolitiken. Närområdet tonas återigen ner till förmån för det globala. Nato beskrivs i mer negativa termer och den transatlantiska länken suddas ut. FN lyfts fram på bekostnad av EU.

Flera tunga diplomater som jag talar med är djupt kritiska till hur tyst det har blivit om EU. "Vill du få röster i FN ska du inte skylta med ditt EU-medlemskap", säger en källa. "Vi ägnar oss skandalöst lite åt EU samtidigt som FN beskrivs som världens frälsare, trots all korruption", summerar en annan. "EU skapar faktiskt lagar för svenska folket. FN producerar mest luft."

Av förnyelsen under Carl Bildt märks inte mycket längre, även om östpolitiken ligger fast i sina huvuddrag. Nu gäller det i stället att leda en charmoffensiv mot tredje världen där sådant som alliansfrihet, Palme och oberoende tros göra susen. Eftersom det i många fall rör sig om tvivelaktiga stater kan man tänka sig att Sverige inte heller kan vara så nogräknad med sådant som mänskliga rättigheter på upploppet till omröstningen i juni.

 

Så vad är en plats i FN:s säkerhetsråd egentligen värd? Efter två decennier i väntrummet är det naturligtvis på tiden att Sverige bereds en plats vid världens mäktigaste bord under 2017-18. Som sjätte största bidragsgivare till FN borde vi få större utväxling på vårt engagemang än i dag.

Men såväl kampanjen som de eventuella åren i rådet är samtidigt extremt resurskrävande. Man ska heller inte överdriva Sveriges möjligheter att göra någon skillnad. Vi är bundna av den gemensamma EU-linjen och saknar inflytandet hos de fem permanenta medlemmarna.

Om Sverige dessutom låter utrikespolitiken komprometteras och kastas flera decennier tillbaka i tiden är priset definitivt för högt.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag