Foto: Jörgen Hildebrandt
 Foto: Jörgen Hildebrandt
Anna Dahlberg

Hur kan högern vara nöjd?

Publicerad

Ta det sämsta med vänstern och det sämsta med högern och du får svensk skola. Det förklarar varför ingen förmår ta tag i misslyckandet.

Historieskrivningen om den svenska skolans förfall pågår ständigt. Från högerhåll framhåller man gärna 68-vågen som sköljde in över skolans värld och svepte med sig allt från betyg till katederundervisning och lärarauktoritet. Crescendot blev Göran Perssons kommunalisering av skolväsendet i början på 90-talet.

Vänsterns berättelse är i stora stycken den omvända. Där pekar man i stället på ökade klyftor, resursbrist och friskolornas intåg som förklaringar till skolans misslyckande. Det är ojämlikhetens Sverige, inte det röda 70-talet, som är problemet.

Sanningen är nog att vänstern och högern har lika stor skuld till skolans haveri. Först gav man de radikala krafterna fritt spelrum att proletarisera lärarna, sedan fick marknadsfundamentalisterna ta över och skapa världens mest avreglerade skola. Det är detta dubbla arv vi dras med - Perssons och Bildts arv om man så vill.

 

Båda synsätten är i grunden lika fientliga mot bildningsidealet. Bort med de fisförnäma lektorerna! Strunt i skolbibliotek! Befria oss från betyg och läxor! Hellre glädjebetyg och iPad-presenter än missnöjda kunder!

Men medan vänstern har börjat idka självkritik har borgerliga politiker och debattörer förtvivlat svårt att erkänna det egna misslyckandet. Tanken bakom friskolereformen 1992 var att konkurrens skulle driva fram bättre skolor. Vi skulle få pedagogisk mångfald och småskalighet alltmedan dåliga skolor skulle slås ut av marknadskrafterna.

 

Så har det inte blivit. Som Svenska Dagbladet visar i en artikelserie om gymnasiekrisen är det sex jättekoncerner som dominerar gymnasiemarknaden, flera av dem riskkapitalbolag som har lockats till branschen på grund av de sockrade villkoren. Vi har fått en överetablering av gymnasier som krigar om eleverna med glansiga foldrar och erbjudanden om gratis datorer. Under förra året satsade gymnasieskolan sammanlagt 42 miljoner kronor på reklam. Och det är ändå bara toppen på ett isberg. De stora kostnaderna ligger i all tid som rektorer och lärare lägger på marknadsföring genom att exempelvis åka runt på gymnasiemässor.

Talande nog är det de gymnasiekoncerner som oftast hamnar i blåsväder som lägger ner mest pengar på reklam. John Bauer-gymnasierna fick nyligen så svidande kritik från Skolinspektionen att tillstånden är i fara. Men de grava missförhållandena sminkas över med hjälp av en av skolvärldens största reklambudgetar.

Skälet till att det har blivit så här är att skolan inte lämpar sig som marknad. Elever och föräldrar saknar ofta tillräcklig kunskap om skolornas kvalitet, och låter sig påverkas av klatschiga slogans om luftiga lokaler och IT-prefix. Att byta skola är dessutom en komplicerad historia som kostar i förlorad skoltid.

 

Även om eleverna skulle vara rätt informerade är det inte säkert att deras intressen sammanfaller med samhällets. För en elev lockar en bärbar dator och glädjebetyg kanske mer än krävande lärare. På en Flashbacktråd om Jensen-gymnasierna kan man exempelvis läsa följande från en elev: "Många väljer Jensen pga av deras halvdagar och tror att det kommer bli slappt."

För skolornas ägare är det därför inte säkert att kvalitet är det bästa konkurrensmedlet. Kvalitet kostar dessutom och särskilt för kortsiktiga ägare är det viktigt att hålla nere alla fasta kostnader såsom välutbildade lärare, skolbibliotek, skolhälsovård, gymnastik- och matsal.

Detta har politikerna upptäckt och svarar med skärpta krav. Friskolorna ska inte längre kunna smita undan sådant som skolbibliotek. Det låter bra på papperet, men i takt med att politikerna försöker täppa igen alla kryphål växer regelbördan. Till slut riskerar vi att få en så detaljreglerad skola att själva idén med mångfald och valfrihet kullkastas.

 

Det finns helt enkelt inget som talar för att fri konkurrens och vinstintresse är en bra drivkraft för skolan. Det handlar inte om att friskolor generellt skulle vara sämre än kommunala skolor, utan om att marknaden i sig ger upphov till problem som betygsinflation, segregation och försämrade skolresultat, särskilt bland de svaga eleverna.

Sverige är det enda landet i världen vid sidan av Chile som tillåter aktiebolag med fria vinstuttag på skolans område. Tillsammans med den fria etableringsrätten och det fria skolvalet har detta skapat en extrem situation i Sverige.

 

Svaret är inte att strypa valfriheten, men det borde gå att enas om att vare sig vinster, lycksökare eller religiösa sekter hör hemma i skolans värld. Det är märkligt att det sitter så långt inne för högern att tillstå.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida