Anna Dahlberg

Högern måste sluta att spela dum i vinstfrågan

Publicerad

Alliansen har inte gjort sin hemläxa i debatten kring vinst i välfärden.

Sällan har ett utspel väckt så febriga reaktioner som veckans presskonferens om vinst i välfärden. Janerik Larsson, Prime-konsult med ett förflutet på Svenskt Näringsliv, varnade för ett "ideologiskt ebolavirus" och Timbros Karin Svanborg-Sjövall förklarade krig på Twitter.

Det tog bara några veckor för högern att gå in i en exilmentalitet där allt till vänster om Löfven bär en omisskännlig lukt av DDR.

Hundratusentals människor sägs vara "drabbade" och potentiella offer. Frågan om Attendos och Academedias vinster har i ett kast förvandlats till den lilla människans rätt att slippa bli överkörd av maktfullkomliga politiker.

Det är skicklig PR-hantering, men som politisk strategi för borgerligheten är det en återvändsgränd.

Alliansen borde i stället återknyta till den självkritik som inleddes efter JB-konkursen förra året. "Vi har varit naiva", konstaterade Jan Björklund (FP) då, och lovade tillsammans med Anders Borg (M) ett stopp för riskkapitalbolag i välfärden.

Det är ditåt som eftervalsanalysen bör styra i stället för att reflexmässigt backa in i Almega-högerns positioner.

 

Ett av alliansregeringens största misstag var att odla en svensk form av anarkokapitalism: en övertro på att marknaden kan frälsa alla verksamheter. Fri företagsamhet och konkurrens skulle släppas in på så många områden som möjligt för att garantera effektivitet och kvalitet.

Men det är en alldeles för grund syn på marknadsekonomi. Om man exempelvis lägger ut myndighetsutövning på en marknad kommer vi att se hur företag säljer den likt en vara till sina kunder. Det är precis vad som har hänt när det gäller betygen, som stiger lika snabbt som kunskapsresultaten sjunker.

Samma mönster är synligt när det gäller sjukintyg. En färsk granskning visar att det fria vårdvalet i Stockholm har resulterat i fler sjukskrivna och längre ersättningsperioder jämfört med andra landsting. Är man missnöjd med en läkares utslag kan man alltid gå till nästa.

Eller ta svarthandeln med arbetstillstånd. I praktiken har vissa företag gjort till sin affärsidé att sälja uppehållstillstånd i Sverige.

En annan aspekt av anarkokapitalismen är att den över tid bygger upp ett industriellt komplex av övervakning. Den fina omskrivningen för detta är att ställa hårda kvalitetskrav. Men när behovet av att kontrollera att allting går rätt till växer, slukar det alltmer resurser och kväver professionernas autonomi.

Alltmer måste regleras, redovisas och kollas. I stället för att bygga verksamheter på tillit, såsom den finska skolan exempelvis, styrs de med kontroll. Det är den amerikanska vägen - kontraktsekonomin - i stället för den nordiska.

 

Inom nationalekonomin skiljer man på enkla och komplicerade tjänster. Det förra kan vara sådant som snöröjning eller blodprovstagning och är förhållandevis lätt att lägga ut på privata aktörer. Kärnverksamheterna inom vård, skola och omsorg däremot är mycket svårare att definiera i ett kontrakt eller för kunderna/medborgarna att få en rättvisande bild av.

Allt detta är exempel på hur välfärden skiljer sig från andra marknader. Det går inte att tänka på vård, skola och omsorg som vilken bransch som helst där företagen måste ha rätt att etablera sig som de vill.

Det är våra gemensamma, begränsade skattepengar det handlar om och stora samhällsintressen står på spel.

Här någonstans måste den borgerliga analysen börja om den ska bli trovärdig. Det är dags att erkänna att det också finns problem förknippade med att släppa loss marknadskrafterna i välfärden. Sverige är extremt i ett internationellt perspektiv och det behövs en ordnad reträtt.

I nästa andetag kan man gärna angripa vänstern för att idealisera offentligt driven verksamhet och för att strunta i välfärdsföretagens behov av kapital. Dagens system gynnar aktörer som kan tillhandahålla eget kapital, det vill säga kapitalister. I andra länder däremot, såsom Danmark och Storbritannien, tillhandahåller det offentliga lokaler och/eller krediter för att driva skolverksamhet.

Vill man på allvar värna en mångfald av aktörer måste även vi i Sverige hitta en lösning på det problemet. Man kan inte förvänta sig att privata eldsjälar ska ge sig in i verksamheter utan vare sig tillgång till kapital eller möjlighet till vinst.

 

En liberal linje bör vara uttalat pragmatisk. Det är inte vinsten i sig som är problemet, utan risken för att man får in oseriösa aktörer med tvivelaktiga drivkrafter. Olika verksamheter behöver därför regleras på olika sätt. Det finns ingen "one size fits all" i denna fråga.

På skolans område behöver vinstintresset tas bort helt och etableringsfriheten inskränkas; på andra områden kan marknadskrafterna tämjas på annat sätt. Hela detta frågekomplex borde underställas en forskarledd utredning med så fria direktiv som möjligt.

Kanske hamnar man till sist i en modell liknande kärnkraftsuppgörelsen. De "önskvärda alternativen" subventioneras aktivt medan de "icke önskvärda" görs olönsamma eller diskvalificeras med hjälp av skärpta säkerhetskrav.

De borgerliga partierna behövs som en konstruktiv spelare i denna debatt. En bra början vore att distansera sig från näringslivshögern och börja tänka självständigt.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag