Professor Hans Rosling. Foto: GAPMINDER.ORG
Professor Hans Rosling. Foto: GAPMINDER.ORG
Anna Dahlberg

Hans Rosling slirar om flyktingkrisen

Publicerad

Många kräver att gränserna till Europa ska öppnas. Men få vill tala om konsekvenserna av ett sådant förslag.

Tiotusentals flyktingar vandrar till fots mot Europa. Men vad är det egentligen som händer? Varför pågår denna folkvandring just nu? Och varför kan inte flyktingar ta sig lagligt till EU?

Ingen kan hävda att svenska medier och politiker har lyckats förklara det på ett begripligt sätt. Stefan Löfven har mest sett ut som att han vill gå och gömma sig. Medierna i sin tur har gett bilden av en ny och plötslig flyktingkatastrof i stället för att analysera vad det är som har fått syriska flyktingar att bryta upp från Turkiet och Libanon.

 

I detta vakuum har Hans Rosling, professor i internationell hälsa, klivit fram och blivit den auktoritet som alla längtar efter. Hans pedagogiska framställningar med skyltar och klossar har blivit virala succéer på Youtube och Facebook.

Genomslaget har varit enormt. Plötsligt talar alla om det så kallade transportörsansvaret, som sägs hindra flyktingar att sätta sig på flygplan till Stockholm eller München i stället för att ta den livsfarliga vägen över Medelhavet. MP, V, FP och C kräver att det tas bort. Akademiker, kändisar och ledarsidor driver samma krav och flygbolagen hakar på.

 

Men har vi blivit särskilt mycket klokare? Jag tvivlar på den saken. Roslings resonemang bygger på förenklingar och ger skenbart klara svar på komplexa frågor. Låt mig ta några exempel:

• Människosmugglarna. I SVT:s Aktuellt i veckan tog Rosling smugglarna i försvar. "Sluta kalla dem för smugglare. De är de enda som hjälper människor att komma hit", slog han fast. Det är ett häpnadsväckande uttalande.

De smugglare som profiterar på desperata migranter är inga samtida Wallenberg eller Edelstam. Det är ofta samvetslösa råskinn – däribland IS – som täljer guld samtidigt som de utsätter människor för oerhörda risker, misshandlar dem och låser in migranter under däck. Vittnesmålen från flyktingar och räddningspersonal talar sitt tydliga språk.

• Flyktingmottagandet. Rosling gillar att stapla legoklossar. Poängen är att visa hur erbarmligt litet ansvar Europa tar för flyktingkrisen jämfört med närområdet som har tagit emot flera miljoner syriska flyktingar.

 

Men det är att jämföra äpplen och päron. Libanon, exempelvis, har inget mottagningssystem över huvud taget. Flyktingarna får klara sig bäst de kan eller vända sig till UNHCR vars hjälpverksamhet finansieras av bland andra Sverige. Samma sak i Jordanien, där syrier därtill är förbjudna att jobba.

Turkiet har tagit ett större eget ansvar för flyktingarna, men även där tvingas syrierna jobba illegalt och deras vistelse är tillfällig och på nåder. Turkiet har nämligen undertecknat FN:s flyktingkonvention, men gjort en geografisk begränsning till Europa. Syrier har således ingen möjlighet att söka asyl där, och det är detta limbo som har varit pådrivande bakom den senaste tidens uppbrott.

Jämför det med exempelvis Sverige, där alla syriska flyktingar erbjuds permanent uppehållstillstånd, får bli svenska medborgare efter fem år, jobba från dag ett och omedelbart bli en del av välfärdsstaten. Det är något helt annat än att låta UNHCR sätta upp läger i väntan på att flyktingarna ska återvända hem.


Visst kan man önska att Europa hade gjort mer för Syriens flyktingar, men låtsas inte som att västvärldens asylmottagning går att likställa med hjälp i FN-regi. En kloss i Jordanien är inte samma sak som en kloss i Sverige.

• Transportörsansvaret. Hans Rosling återkommer ständigt till detta EU-direktiv som utmäter böter för flygbolag som tar ombord passagerare utan inresetillstånd till unionen. Om vi tar bort detta otyg, menar Rosling, kan flyktingarna borda första bästa flyg i stället för att riskera drunkningsdöden på Medelhavet.

Men det stämmer inte, enligt Leif Eriksson, migrationsexpert som tidigare har jobbat med Schengenfrågor på Migrationsverket. Även utan transportörsansvaret är flygbolag och flygplatser bundna av ett regelverk som har satts upp av ICAO - International Civil Aviation Organization. Det går inte att flyga någonstans i världen utan giltiga resehandlingar och tillstånd. Många flyktingar från Eritrea och Syrien skulle inte ens ha ett pass att visa upp på flygplatsen.

 

Men om vi tänker bort alla sådana praktiska hinder och antar att Roslings idé ändå skulle gå att genomföra. Då skulle unionen öppna sig för fri invandring från hela världen. Även om EU skulle skicka tillbaka alla som saknar asylskäl finns det lågt räknat tiotals miljoner människor som hypotetiskt sett uppfyller kraven.

De flesta inser nog att det är en omöjlighet. Om Sverige dessutom ensamt skulle gå före, med exempelvis humanitära visum som vissa föreslår, skulle samhället hamna under oerhörd press när hundratusentals nyanlända ska erbjudas bostäder, skola, vård och omsorg.

Men den sidan av saken väljer Rosling att inte ens beröra. Faktum är att nästan ingen vill tala om konsekvenserna av öppna gränser. Det är lätt att rasa mot EU:s hyckleri, där alla erbjuds rätten att söka asyl, men ingen ges laglig möjlighet att ta sig till unionen. Det är svårare att berätta hur ett EU utan yttre gränser skulle kunna överleva.

 

Flyktingfrågan är vår tids mest brännande moraliska fråga. Det finns ett akut behov av att tänka fritt och förutsättningslöst. Men för att samtalet ska bli meningsfullt måste man också erkänna målkonflikterna och priset som är förknippat med olika ståndpunkter.

Annars stannar diskussionen vid det ytliga – hur många klossar man än staplar.

 

Läs också

Orkar vi öppna våra hjärtan på riktigt?

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida