Anna Dahlberg

Girigheten måste bort från välfärden

Publicerad

Högerns tystnad efter knäckebrödsskandalen är talande. Alliansen står svarslös i en av valets viktigaste frågor.

Under Uppdrag Gransknings reportage om Hälsans förskola i onsdags kväll twittrade socialminister Göran Hägglund (KD) för fullt - om ishockey. Det är symptomatiskt för reaktionen på högerkanten.

Programmet har mötts av en bedövande tystnad. Några taffliga ansatser till försvar har gjorts: Varför ska man få göra vinst på att måla om förskolan om man inte får göra vinst på barnen? undrade en känd borgerlig röst på twitter. Andra drog den vanliga valsen om att kommunala dagis minsann också missköter sitt uppdrag. I övrigt: tystnad.

För mannen bakom Hälsans förskola är inte vem som helst. Bijan Fahimi satt under flera år i Folkpartiets styrelse. Han är dessutom vice ordförande i Almega och styrelseledamot i Svenskt Näringsliv.

Han är så mycket insider som man kan bli. Det går inte att distansera sig från hans verksamhet och anlägga den klassiska rötäggsteorin. Det går inte heller att spela ut kortet om hårdare kvalitetskontroller. För inte kan väl Svenskt Näringsliv vilja porta en av sina egna främsta företrädare från välfärden?

Knäckebröden klistrar liksom fast i gommen på valfrihetshögern.

Ännu en gång blottläggs täta band mellan politiken, PR-byråer och välfärdsbranschen. Den dåvarande VD:n bakom JB-konkursen, Anders Hultin, har djupa rötter inom Moderaterna och är personlig vän med finansministern. Kunskapsskolans grundare Peje Emilsson är ett annat exempel.

Jag har i en tidigare krönika (16/6-13) ställt frågan om dessa kompisnätverk spelar roll för alliansens syn på välfärden. En rimlig gissning är att de faktiskt gör det. Man har ett gemensamt ideologiskt projekt - att öka det privata inslaget inom välfärden. Det är bara rollerna som skiftar.

I alla händelser kan man konstatera att alliansen har stora problem med att hantera debatten om vinst i välfärden. Efter JB-konkursen gick Anders Borg ut och slog fast att kortsiktiga ägare, såsom riskkapitalbolag, inte hör hemma inom välfärden.

Så låter det inte längre. I början av året kom i stället regeringen med ett nytt tilläggsdirektiv till den så kallade ägarprövningsutredningen. Inga ägarformer får uteslutas, heter det nu, i en uppenbar eftergift till Annie Lööf (C). Och viktigast av allt: frågan ska begravas till efter valet genom att utredningen har skjutits fram till den 1 november.

Det är nog en fåfäng förhoppning. Pendeln har definitivt svängt, och om inte borgerligheten är med och artikulerar en klok mittenväg så kommer andra krafter att ta över debatten.

Sverige är extremt. Medan privata aktörer i andra länder som regel är ideella dominerar de vinstdrivande aktörerna här. När det konservativa Storbritannien exempelvis skulle kopiera det svenska friskolesystemet förbjöd man vinstuttag, och för att över huvud taget få starta en skola krävs en godkännandeprocess.

I Sverige tillämpar vi också ägarprövning - men bara om man ska hantera pengar på finansmarknaden.

Ändå låtsas man i debatten som om bevisbördan ligger på kritikerna. Friskolornas riksförbund hävdar exempelvis att såväl personaltätheten som kvaliteten är högre i privata förskolor efter att ha buntat ihop statistik över icke-vinstdrivande och vinstdrivande aktörer.

Men det är inte det som frågan gäller. Ingen ifrågasätter de ideella alternativens existensberättigande. Det som ska bevisas är att vinstdrivande verksamhet är minst lika bra som kommunal och ideell. En bra början vore att konsekvent särredovisa all statistik, enligt den modellen.

Jag tror att vinstintresset har en plats i välfärden, med undantag för skolan. De kommunala monopolens tid är inget att längta tillbaka till. Och det är inte realistiskt att tro att de ideella krafterna plötsligt skulle ta över när den traditionen saknas i Sverige.

För att locka personal till vård och omsorg i framtiden är det också viktigt med olika arbetsgivare att välja mellan. Rätt använd kan konkurrensen bidra till ökad effektivitet, kvalitet och innovation. Dessutom är vi på väg mot en verklighet där privata pengar i ökande utsträckning måste vara med och finansiera välfärden.

Men det går inte att blunda för avigsidorna. Vinstintresset och etableringsfriheten har dragit till sig oseriösa aktörer, i vissa fall rentav kriminella. Assistansbranschen har exempelvis blivit ett Eldorado för riskkapitalister och allsköns lycksökare.

Vi har också sett exempel på hur vinstintresset urholkar välfärden eller leder till överkonsumtion av välfärd. För att stävja missbruk måste sedan en enorm kontrollapparat byggas upp.

Det finns inget enkelt hugg som kan lösa denna gordiska knut. Men en bra början är att erkänna att det svenska välfärdsexperimentet har gått för långt och att det är dags att backa.

Nästa steg är att erkänna att alla lösningar har en prislapp. Den som till varje pris vill förhindra missbruk bör vara ärlig och erkänna att det kommer att gå ut över mångfalden och tvärtom. Eller för att vara konkret:

Är det rätt att ägarna bakom Hälsans förskola har getts ständigt nya chanser på dagismarknaden eller borde de ha åkt ut med frukostvattnet? Mitt svar är givet.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst idag