Här är ett axplock ur den senaste veckans nyhetsskörd om tillståndet hos vår ordningsmakt: En av landets högsta polischefer varnar studenter för att säga negativa saker om polisen till journalister. En intern rapport från justitiedepartementet visar på "allvarliga brister" inom utredningsverksamheten på många håll i landet. Bilden bekräftas i Rikspolisstyrelsens egen månadsrapport som visar att andelen personuppklarade brott minskar och att produktiviteten i polisarbetet har "minskat kraftigt".

Det är lätt att drabbas av misströstan när man blickar ut över moraset inom polisen. Här har vi att göra med ett politikområde som alla partier, oavsett färg, säger sig värna. Regeringen har sedan 2006 skjutit till stora belopp och antalet poliser har ökat från knappt 17 500 till drygt 20 000.

Ändå går utvecklingen bakåt. En redan lågpresterande polis har blivit ännu mer ineffektiv. Det är ett beklämmande misslyckande för regeringen och justitieminister Beatrice Ask (M). Den hårda staten, som ska vara Moderaternas hemmaplan, har förvandlats till en lågproduktiv mansbyråkrati i ständig kris. Det gäller såväl polisen som försvaret.

En förutsättning för att vända detta är att man ställer rätt diagnos. Det är inte resurser som fattas i första hand, utan en tydlig verksamhetsidé. Polisen lider av usel styrning och en destruktiv kultur präglad av kunskapsförakt, ängslig kollegialitet och lättja.

Att fortsätta hälla pengar över en sådan organisation är bara slöseri med skattemedel. Det som behövs är i stället en kulturrevolution som gör rent hus med de gamla invanda tankesätten. Lättare sagt än gjort, förstås, men här är några vägar att gå:

Bredda rekryteringen. Släpp in civila utredare på bred front. I den nämnda rapporten från justitiedepartementet konstaterar man att utredare som kommer utifrån ofta presterar både fler och bättre utredningar än vanliga poliser. De kan dessutom tillföra viktig kompetens. Brottsligheten blir alltmer komplex och det måste mötas med specialistkunskaper också inom polisen. Förstärk polisen med IT-specialister, revisorer, miljöexperter och så vidare och ge dem polisiära befogenheter.

I dag bemöts de civila akademikerna med misstänksamhet och de har små möjligheter att göra karriär. Detta skadliga skråtänkande måste bort.

Gör om polisutbildningen. Regeringen måste släppa sitt motstånd mot att ge polisutbildningen högskolestatus. Ingen ifrågasätter att förskolelärare ska ta högskoleexamen trots att de ägnar mycket tid åt att torka snoriga näsor och dra på vinteroveraller. Men att professionalisera polisen sitter av någon anledning långt inne för regeringen.

Lägg ner den dyra plantskolan för poliser i Solna och för över all teoretisk polisutbildning till universiteten. Erfarenheten från dagens polisutbildningar i Umeå och Växjö visar att det är en bra miljö för att stimulera kritiskt tänkande. Våra grannländer Norge och Finland har redan infört högskoleutbildning för poliser och Danmark är på väg.

Lägg ner Rikspolisstyrelsen. Sent omsider har regeringen gett klartecken till att slå ihop dagens 21 länspolismyndigheter, vilka skapade ett svårstyrt lapptäcke av polisrevir. Det är ett utmärkt tillfälle att även städa upp i toppen av organisationen. Polisforskaren Rolf Granér påminner om när dåvarande Skolöverstyrelsen lades ner 1991 och ersattes av Skolverket med nytt blod i organisationen. I samma anda skulle man kunna lägga ner RPS och ersätta det med Polisverket.

Inför en fristående polisinspektion. I dag är det Rikspolisstyrelsens kanslichef Karl Wallin som leder utvärderingsfunktionen inom polisen. Det är alltså samme man som uppmanar polisstudenter att hålla tyst om missförhållanden och som stoppade en uppmärksammad forskarrapport härförleden som visar att polisen bara ägnar en procent av sin arbetstid åt fotpatrullering. Det säger det mesta om hur detta viktiga arbete inom polisen bedrivs: Det är inte resultaten som ska förbättras, utan omgivningens bild av polisen.

Vi behöver en professionell och fristående tillsynsmyndighet som inte hukar i sin kritik.

Stoppa pinnjakten. Trots att rikspolischefen Bengt Svenson har blåst av den galna sifferjakten pågår den för fullt runtom i Polissverige. Poliser skriver av ärenden i förtid, fuskar och förhalar - allt för att frisera statistiken.

Polisarbete är ett kvalitativt arbete till sin natur. Det måste styras av vetenskap och beprövad erfarenhet - inte av kvantitativa mål som mest påminner om Sovjetunionens femårsplaner.

Belöna och bestraffa mera. Det lönar sig inte att anstränga sig som polis; löneskillnaden mellan den som gör ett bra jobb och den som gör ett mindre bra är liten. Som en poliskälla beskrev det för mig för ett tag sedan: "Det är väldigt många med väldigt låg fart".

Ett återkommande tema är polisfackets starka makt. Det anses i stort sett omöjligt att göra sig av med olämpliga poliser eller att driva igenom individuella löner. Denna demoraliserande inställning måste bemötas med full kraft från arbetsgivarhåll.

Så skulle receptet till en ny poliskultur kunna se ut: nya människor, ny utbildning, ny styrning, nya mål och nya incitament. Det är inget mindre än det som krävs om vi ska få en ordningsmakt värd namnet.