Gräver man lite i opinionsmätningarna upptäcker man spännande saker. En är ålderns betydelse för hur vi röstar; pensionärskollektivet föredrar högern medan de unga väljarna diggar vänstern.
En annan avgörande skiljelinje är stad mot land. Stockholm blir allt blåare medan glesbygden färgas allt rödare. Socialdemokraternas katastrofval i Stockholm i juni gav med rätta partistrategerna på Sveavägen 68 skrämselhicka.
Allt detta har redan stötts och blötts i debatten. Betydligt mindre uppmärksammat är könets betydelse för hur vi röstar.
Tittar man på SCB:s senaste partisympatimätning från i maj visar det sig att opinionsgapet mellan blocken i själva verket är ett könsgap. Om männen fick bestämma skulle Alliansen redan ha ryckt ifrån de rödgröna. Och omvänt: Om det var upp till kvinnorna skulle de rödgröna ha ett försprång på över elva procentenheter.
Allra mest vänster är de unga kvinnorna. Hela 63,4 procent av kvinnor mellan 18 och 34 år sympatiserar med något av de rödgröna partierna. Alliansen är ungefär lika populär som en myggsvärm i Österfärnebo.
Könsgapet är synligt även på andra håll. Fråga männen och vi skulle få ett rungande ja till euron i en ny folkomröstning. Fråga kvinnorna och det skulle bli ett nej.
Bläddrar man i årets SOM-undersökning, som presenterades i veckan, hittar man fler intressanta exempel.
Hela 64 procent av männen vill satsa mer på kärnkraften eller använda de reaktorer vi har i dag jämfört med 39 procent av kvinnorna.
Kvinnorna är mer negativt inställda till ett svenskt Natomedlemskap och mer skeptiska till vårt EU-medlemskap, även om könsskillnaden har minskat.
Kvinnor är alltså inte bara vänster, utan också konservativa. Vi ser med misstänksamhet på omvärlden och på storskalig teknik. Vi sitter helst på staketet tills vi har överbevisats om att tryggheten inte är hotad.

Är det en naturlag att det måste se ut så? Jag vägrar tro det. Fram till 1979 röstade kvinnor överlag borgerligt medan det fanns en manlig övervikt i det socialistiska blocket. "Kvinnor var mer religiösa och knutna till hemmet", förklarar Lena Wängerud, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
I takt med att välfärdsstaten byggdes ut flyttade kvinnorna vänsterut på partiskalan. Och det är så den gängse analysen brukar se ut: Kvinnor jobbar i offentlig sektor och är beroende av offentlig sektor - alltså röstar de på S och V.
Men det finns skäl att ifrågasätta den sanningen. För det första är det ingen som hotar välfärdsstaten i dag. Systemskifte är lika ute som tjock-tv.
Debatten handlar i stället om valfrihet och patientmakt. Är det personalen och brukarna som ska bestämma hur vården, skolan och omsorgen ska se ut eller politikerna?
Svaret på den frågan borde inte självklart gynna vänstern.

För det andra är tjejerna den nya eliten. Flickor har bättre betyg i skolan och universiteten håller på att bli ett kvinnoreservat.
Kvinnor flyttar från glesbygden till jobben i städerna medan männen blir kvar i skoterland.
Och de reser som aldrig förr.
Världen ligger med andra ord för de unga kvinnornas fötter.
De borde rata vänsterns nationella nostalgi.
Och de borde bekymra sig mer över värnskatten än över allmosor från farbror staten.
Så varför är ni så vänster, kvinnor?
Den frågan väntar fortfarande på ett svar.