Tänk er att ett av blocken hade velat spara miljardbelopp på polisen eller biståndet. Då hade frågorna haglat: Vad ska ni ta bort? Hur många färre poliser blir det? Hur har ni tänkt egentligen?
Men den kritiska granskningen slipper man om man i stället sätter yxan i försvarsbudgeten. Ingen bryr sig. Och det är naturligtvis det som gör det så tacksamt. "Vad som ska tas bort, det vill jag inte gå in på", kommenterade Miljöpartiets försvarspolitiske talesman Peter Rådberg (Ekot 4/5). Samma nonsenssvar kom från Socialdemokraternas Anders Karlsson: "Alltså, det är klart... det måste kännas i verksamheten".
De rödgröna säger sig vilja dra ner på Sveriges engagemang utomlands, och pekar ut vår ledarroll för den nordiska stridsgruppen inom EU. Men planeringen och rekryteringen för NGB 2011, som sätts i beredskap vid årsskiftet, är redan i full gång. De rödgröna är förstås fullt medvetna om att det inte går att dra sig ur detta åtagande med så kort varsel.
Så varifrån ska pengarna tas? Materielinköpen är som bekant fredade. Inget är heligare för socialdemokrater än att hålla den svenska försvarsindustrin flytande. Återstår alltså panikbesparingar på insatsförbanden eller nya svarta hål i försvarsbudgeten.

Jag har inget emot att försvaret har tvingats anpassa sig efter en mindre uniform. Försvarets problem är inte penningpåsens storlek i första hand, utan att vi får för lite pang för pengarna.
Men då måste våra politiker våga prioritera och välja bort. Vi kan inte samtidigt hålla oss med en försvarsindustri värdig en stormakt, vara alliansfria, ha hög internationell svansföring och dra osthyveln över försvarsanslagen år efter år. Tyvärr verkar den sanningen aldrig tränga in.
På onsdag fattar riksdagen beslut om att avskaffa värnplikten. Det är ett historiskt skifte som den här ledarsidan har krävt i mer än ett decennium. Men det kommer inte att vara gratis.
Den utredning som ska lägga grunden för det nya rekryteringssystemet blir klar först i december, så det mesta kommer att behöva improviseras fram. Bara Tolgfors kan se logiken bakom den absurda tågordningen.
Risken är uppenbar att försvarsmakten väljer att heltidsanställa soldater i stor skara i stället för att låta ryggraden i förbanden bestå av reservister, såsom varit tanken. Prislappen kommer att bli därefter.

I alla händelser kommer det nya frivilliga försvaret att bli dyrare än det gamla. Det är väl investerade pengar eftersom vi får förband som faktiskt kan användas. Men det innebär att annat måste stå tillbaka framöver, i första hand försvarsmateriel.
Ändå pågår det en veritabel köprusch inom försvaret. Försvarsministern viftar obekymrat med kreditkortet.
Sverige ska köpa in nya ubåtar för över fem miljarder kronor, nya helikoptrar - troligen Blackhawks - för 4,7 miljarder kronor, radarjaktroboten Meteor, den obemannade flygfarkosten TUAV och så vidare. I vassen lurar dessutom en mångmiljardsatsning på Super-Jas.
Det är en hisnande inköpslista.
Nya helikoptrar behöver vi förvisso och det snarast möjligt. Men då ska vi självfallet, som försvarspolitikern Allan Widman (FP) har påpekat, avveckla katastrofprojektet Helikopter 14 som efter åratal av förseningar nu sägs bli klar någon gång år 2018- 2020.

Enligt en hemligstämplad tysk rapport går det inte ens att använda denna helikopter i fält, eftersom den inte kan landa på ojämna ytor. Ja, ni läste rätt. Det enda rimliga är därför att dra i nödbromsen och begära skadestånd för detta helikopterhaveri. Att det inte görs kan rimligen bara ha en förklaring: att Saab är underleverantör till det svenska ledningssystemet.
Varken regering eller opposition tycks ha förmågan att prioritera. Det är ju så sexigt att tillverka egna stridsflygplan som enda land utanför stormakternas VIP-klubb. För att inte tala om att leka katt och råtta med amerikanska ubåtar under övningar utanför Kaliforniens kust. Men att betala för det?
Peka ut vilka materielprojekt som måste offras eller vilka regementen som borde läggas ner? Nej, usch vad besvärligt. Bättre då att plocka fram osthyveln.