Apatin är det dominerande temat i valrörelsen så här långt. Många vet inte ens om att det är EU-val 7 juni, andra bryr sig inte. Det finns olika sätt att tackla detta kompakta ointresse. Vissa med statsminister Reinfeldt i spetsen erkänner att det inte är så konstigt att engagemanget sviktar, eftersom inte lika mycket står på spel som i ett vanligt riksdagsval. För det har han bannats på sina håll i debatten. Så förbjudna tankar får man inte tänka - i alla fall inte högt.
Andra väljer att spela upp valets betydelse till en fråga om krig och fred. Folkpartiets Jan Björklund slog rekord i genren när han i Agendas partiledardebatt förra söndagen började tala om euron som ett skydd mot nazismens återkomst.
Det är just den sortens överspända propaganda som drar ett löjets skimmer över EU-debatter.

Björklund kunde i stället ha valt att tala om ett hot som faktiskt existerar i dagens Europa - främlingsfientligheten.
Extremhögern är visserligen inte på någon entydig frammarsch. Men den påverkar debattklimatet i de länder där den får fäste och inspirerar till våldshandlingar mot utsatta minoriteter.
Det är illa nog.
I Västeuropa är de främlingsfientliga partierna redan en del av den politiska vardagen. I Italien har de tagit sig ända in i regeringen och i Danmark fungerar Dansk folkeparti som stödparti. Steg för steg får de mer inflytande och uppfattas som mer salongsfähiga.
I Östeuropa är situationen minst lika obehaglig. Extremismen vinner mark i den ekonomiska krisens spår och det är romerna som står i skottgluggen för hatet. Bokstavligen.
Värst är läget i Ungern, där minst sju romer har mördats under de senaste året. Det yngsta offret var en pojke på fyra år som sköts ihjäl tillsammans med sin far när de flydde ut från ett hus som satts i brand.
De antiromska stämningarna har effektivt piskats upp av ett högerextremt parti vid namn Jobbik. Partiet är EU-fientligt och vill återta mark som Ungern tvingades släppa efter första världskriget, men det är kampen mot vad man kallar för "zigenarkriminaliteten" som är partiets huvudnummer.
Vid sin sida har Jobbik ett svartklätt, paramilitärt garde som bär fascistsymboler på sina uniformer. Det är lätt att förstå rädslan hos landets drygt 600000 romer.

Mycket talar för att Jobbik kommer att få en plats i det nya Europaparlamentet. Men ser man till Europa i stort blåser det inga våldsamma extremhögervindar inför valet om två veckor. En vanlig prognos är att extremhögern kommer att göra ett ungefär lika bra val som sist (2004).
Hittills har de främlingsfientliga partierna dessutom varit marginaliserade och splittrade i EU-parlamentet. Nyligen var exempelvis en företrädare för Dansk folkeparti ute och förklarade att skandinaver är smartare än östeuropéer. Särskilt dumma ansåg han bulgarer och rumäner vara.
Det bäddar inte direkt för myspys med extremisterna i Storrumänska partiet eller bulgariska Attack.
Det är bara att tacka för den sortens lumpna påhopp och hoppas att oenigheten håller i sig. Men det betyder inte att man kan avfärda hotet från extremhögern i EU.
EU-parlamentet blir inte sällan en språngbräda för främlingsfientliga partier, där de kan vinna legitimitet för att sedan göra bättre ifrån sig i de nationella valen.
Just därför är det viktigt att extremhögern hålls så långt borta som möjligt från Bryssel.

För svensk del handlar det om att se till att Sverigedemokraterna inte får en plats i EU-parlamentet. Att döma av opinionsmätningarna kan den delsegern redan räknas hem. Men mätningarna är osäkra och även om de skulle stämma gäller regeln: ju mer förkrossande valnederlag som SD kan tillfogas desto bättre inför valet 2010.
Så om du har svårt att uppbåda motivationen, om du inte ser någon skillnad på S och M, inte känner igen en käft på valaffischerna och inte har lyckats lista ut vad det där traktamente-parlamentet egentligen ägnar sig åt - gå då och rösta mot SD och därmed mot högerextremismen i Europa.
Det kostar faktiskt inget att rösta.