Dammluckorna har öppnats efter Israels konvojstormning i veckan. Ut väller en vitglödgad vrede som inte känner några gränser. "Satans mördare!" ryar Vänsterpartiet. S-ledamoten Veronica Palm - en trolig minister i en eventuell rödgrön regering - undrar vem "De Utvalda ska bränna nästa gång".
Och från olika håll skallar ropen på bojkott. Svenska fotbollförbundet försökte dra sig ur fredagens U21-landskamp mot Israel, eftersom det skulle kännas "olustigt att spela mot Israel nu". Att möta diktaturens Vitryssland två dagar tidigare väckte dock inga obehagskänslor.
Aftonbladets Helle Klein är rentav upprörd över att H&M öppnar en butik i Tel Aviv.
Även om det finns alla skäl att fördöma Israels dödliga bordning är det något som inte är riktigt friskt med denna överreaktion.

Mona Sahlin (S) har klokt nog avfärdat kraven på en allmän bojkott mot Israel. Men de rödgröna har kablat ut sin egen kravlista: Sverige bör kalla hem försvarsattachén och avbryta allt militärt samarbete med Israel. Dessutom borde EU:s handelsavtal med Israel suspenderas.
Låt oss börja med försvarsattachén. Intressant nog var det den förra S-regeringen som beslöt att skicka en försvarsattaché till Tel Aviv 2005. Fram till dess bevakades Israel från Ankara.
Att kalla hem ambassadpersonal är ett av plakatpolitikens mest populära tillhyggen. Det är så gott som alltid huvudlöst. Själva poängen med att ha UD-personal på plats är att de ska vara ögon och öron åt Sverige. Talande nog ägnade sig försvarsattachén i veckan åt att skriva en rapport om konvojräden utifrån ett militärt perspektiv.
Om Sverige bara ska skicka militärattachéer till länder som är fredliga och behagliga måste man fråga sig om vi inte också borde kalla hem våra utsända i Kina och Pakistan.
Samma sak med försvarssamarbetet. Sverige exporterar inga vapen till Israel; däremot förekommer viss import. Till exempel är det obemannade taktiska spaningsflygplanet UAV Falken israeliskt. Regeln är enkel: Sverige importerar det man behöver så länge det inte finns några internationella sanktioner riktade mot landet i fråga. Det är en rätt rimlig regel.

Men EU:s handelsavtal då - borde vi inte kräva att det rivs upp? Det är till att börja med inte fråga om ett handelsavtal utan ett associeringsavtal, som reglerar allt samarbete mellan EU och Israel, det vill säga även sådant som miljöfrågor och migration.
Motsvarande avtal har EU med de flesta andra länder i regionen såsom Egypten, Jordanien och Tunisien. Om man avbryter samarbetet med Israel med hänvisning till klausulen om mänskliga rättigheter borde rimligen fler länder sitta löst. Egypten öppnade visserligen gränsen mot Gaza i veckan, men har annars deltagit med stor entusiasm i inburandet av 1,5 miljoner Gazabor.
Men visst bör EU använda sina muskler gentemot Israel. EU-länderna har tills vidare fryst samtalen med Israel om att fördjupa dagens avtal. Det är utmärkt, och det finns mer att göra.
I dag undantas produkter från ockuperat område från EU:s tullförmåner, men det finns ingen garanti mot att de dyker upp i våra butiker ändå. Det duger inte. Sverige bör verka för en EU-bojkott mot produkter från bosättningarna eller åtminstone en tydligare ursprungsmärkning efter brittiskt mönster.
Det skulle skicka en tydlig signal till Israel: Vi har inget emot den judiska staten inom 1967 års gränser. Däremot idkar vi nolltolerans mot bosättningarna.
Sverige behöver inte plakatpolitik för att visa sitt missnöje med Israels nuvarande kurs. Budskapet har gått fram med all önskvärd tydlighet ändå. Sverige har i dag historiskt dåliga relationer med Israel efter den så kallade Aftonbladetaffären och det svenska EU-ordförandeskapet i höstas.
Carl Bildt har inte besökt Israel på över ett år och ingen annan svensk minister heller. Temperaturen har sjunkit så lågt att den extrema högerregeringen fått kalla fötter och skickat ut trevare till Sverige de senaste månaderna. Exempelvis besökte Israels handelsminister Sverige i februari i vad som har tolkats som en försoningsgest.
Det är så vi ska sätta press på Israel: genom en rakryggad och resultatinriktad utrikespolitik. Inte genom storvulna symboliska gester som inte leder någonvart.