SÄLEN. De rödgrönas försök att visa upp en enad front i försvarspolitiken blev en pinsam flopp. Det här gänget är inte redo att regera Sverige.
Det skulle bli en styrkeuppvisning när de tre partiledarna i går presenterade en gemensam uppgörelse om försvarspolitiken under Folk och Försvar i Sälen. Nu skulle kritikerna tystas och de rödgröna bevisa att de minsann kan komma överens även om de svåraste frågorna.
I stället blev det ett antiklimax. Vapenexporten ska "utredas" och slopandet av värnplikten ska underkastas en "översyn". I den viktigaste försvarsfrågan av alla - Sveriges insats i Afghanistan - är man fortsatt oense.
Knappt hann Mona Sahlin förklara hur stolt hon var över att partierna lyckats komma överens innan splittringen stod i öppen dager. En högröd Lars Ohly gick till attack mot Afghanistaninsatsen och kallade den "en oerhört viktig principiell fråga för oss". Han passade också på att klargöra hur centralt det är att behålla värnplikten och att strypa vapenexporten.
Inte konstigt att Mona Sahlin ägnade större delen av sitt tal åt att prata om allt annat än försvarspolitik. Eller att Ohly lyfte fram genusperspektivet som en av de viktigaste delarna i uppgörelsen.
Stundtals var det en rent surrealistisk upplevelse att bevittna föreställningen.
Den enda fråga där man kan utläsa en otvetydig positionsförflyttning är solidaritetsförklaringen, som Vänsterpartiet nu ställer sig bakom. I övrigt består uppgörelsen mest av ett gytter av motstridiga budskap.
Å ena sidan heter det att det är det är viktigt att behålla en stark svensk försvarsindustri. Å andra sidan ska vapenexporten bli mer restriktiv. Med tanke på att försvarsindustrin numera har huvuddelen av sin marknad utomlands är det ungefär lika logiskt som att säga att vi ska rädda svensk fordonsindustri genom att förbjuda export.
Det saknas också all konkretion. När jag frågar Miljöpartiet, som är Sveriges mest kritiska parti till försvarsindustrin, om man har gett upp sitt motstånd mot Super-Jas och en ny ubåtsgeneration får jag till svar att sådana frågor inte ingår i uppgörelsen. Nähä. Vad är utspelet då värt?
En välvillig tolkning av fiaskot i Sälen är att de rödgröna har lämnat walk over i försvarspolitiken. Det finns inget alternativ till regeringens politik, utan vi kan räkna med att Socialdemokraterna fortsätter på den inslagna vägen och håller Vänsterpartiet på mattan om de väl hamnar i regeringsställning.
Det är inte omöjligt att det blir så. Men troligare är att det kommer att skapas osäkerhet kring Sveriges försvars- och säkerhetspolitik. Varje beslut om att delta i EU:s snabbinsatsstyrkor och Natoövningar, allrahelst på svensk mark, kommer att föregås av svåra konvulsioner.
Allt som rör Afghanistaninsatsen kommer att bli politiskt brännhett. Om hotbilden försämras ytterligare och det behövs förstärkningar är det tveksamt om någon hjälp kommer. Varken V eller MP vill ju kopplas ihop med en upptrappning i Afghanistan.
Vad Lars Ohly demonstrerade i går är att han ingalunda tänker lägga sig platt i försvars- och säkerhetspolitiken. Det är ett besked som inte bara borde skrämma Mona Sahlin, utan alla oss andra.
Det ger också en föraning om hur svårt det kommer att bli för de rödgröna att göra upp om andra känsliga politikområden. För första gången får jag en känsla av att de rödgrönas förväntade valseger i höst hänger väldigt löst.
