Om de rödgröna vinner valet är vi tillbaka i 80-talets marginalskatteträsk. Det ska straffa sig att att plugga vidare, jobba extra eller ta ett chefsjobb.
SKATTER
Thomas Östros (S) hade en bra dag i går. Socialdemokraterna har lyckats få Vänsterpartiet att svälja en historisk inkomstskattesänkning på 70 miljarder kronor i den gemensamma skuggbudgeten. Därmed är valets farligaste fråga för oppositionen desarmerad.
För att täcka över denna dramatiska positionsförflyttning drämmer man till med en extra skatt för höginkomsttagare - "avskaffat jobbskatteavdrag för miljonärer". Den PR-nisse som kom på det missvisande namnet bör de rödgröna hålla hårt i.
Ur ett budgetperspektiv inbringar den nya skatten bara kaffepengar. 2,1 miljarder kronor motsvarar en dryg promille av de samlade skatteintäkterna. Men det är ju inte det som är poängen.
Valet ska vinnas med hjälp av symbolpolitik, där "de rika" pekas ut som Sveriges stora problem. Det är slugt, men framför allt populistiskt.
För vilka är dessa rikingar som de rödgröna ska klämma åt? Det krävs inga märkvärdiga yrken för att komma upp i 40 000 kronor i månadslön, som är gränsen för när jobbskatteavdraget ska börja plockas bort.
Drygt 40 procent av Sacos medlemmar över 40 år tillhör denna skara. Civilingenjörer och läkare har till och med en medellön som ligger över gränsen. Den som både har skaffat sig en akademisk utbildning och tagit ett chefsjobb kan nästan vara säker på att straffas av de rödgröna.
Sverige beskattar redan i dag höginkomsttagare hårdare än något annat land i världen. Fram till årsskiftet ledde Danmark marginalskatteligan, men vårt grannland insåg att situationen var ohållbar och genomförde en kraftig sänkning.
Om de rödgröna vinner valet går alltså Sverige i motsatt riktning. 59 kronor av varje extra intjänad hundralapp för en mellanchef på Ericsson eller en barnläkare ska gå bort i skatt. Så ser de rödgrönas version av rättvisa ut.
"Det är en skatt på driftiga människor som hugger i lite extra. Även byggjobbare som arbetar vitt kan komma upp i dessa inkomstlägen. På många sätt är detta en skatt på heltidsarbete", säger Gunnar Wetterberg, kolumnist på denna sida och samhällspolitisk chef på Saco.
Effekten av så drakoniska skatter är kända. Det lönar sig inte längre att jobba extra. Det blir oattraktivt att ta krävande chefsjobb när du inte ens får behålla hälften av lönepåslaget. Dessutom ökar intresset för att skatteplanera.
Sverige kryllar av domare, läkare, ekonomer, journalister med flera som har skaffat sig ett bolag vid sidan av för att dra in extrainkomster. Andra säger upp sig från sitt ordinarie arbete och gör comeback i rollen som konsult.
"Detta utarmar det svenska näringslivet på bra chefer. Folk flyr chefsjobben. Det är oerhört mycket gullande med småföretagare och entreprenörer i debatten, men ingen talar om vikten av bra mellanchefer, som har varit en av våra konkurrensfördelar", säger Gunnar Wetterberg.
Alltför höga marginalskatter göder en kultur av tricksande. Det var just den sortens vansinne som drev fram den stora skattereformen i början av 90-talet, då det slogs fast att ingen ska betala mer än 50 procent i marginalskatt.
Men det som var god socialdemokratisk politik då är i dag att "gynna de rika". Och vad värre är, inte ens alliansen vågar stå upp mot de rödgrönas skattepopulism.