DISKUTERA! ([COMMENTS] inlägg)
Jag hoppas att jag har fel, men jag är rädd för att slöjan kan bli nästa stridszon i debatten kring islam.
Häromdagen fick en skola i Umeå bakläxa av Skolverket för sitt beslut att förbjuda en sjuårig muslimsk flicka att bära huvudduk. Skolan backade genast, och därmed sattes punkt för slöjstriden denna gång. Men sista ordet är knappast sagt än.
Det ligger i tiden att ställa krav på muslimerna. De muslimska friskolorna ifrågasätts allt oftare och fränare i debatten. Och islamismen/islam har drabbats av svåra imageproblem på sistone.
Sällan har multikulturalismens aktier stått så lågt på den politiska börsen som nu, och det intressanta är att det är jämlikhetens klassiska försvarare som säljer av mest.
Med tanke på hur starka känslor slöjan väcker är det svårt att tro att den skulle vara fridlyst från angrepp. Folkpartiets Nyamko Sabuni har redan krävt ett förbud mot slöjor i grundskolan, och hon lär få sällskap av fler politiker på den barrikaden.
Argumenten mot slöja i skolan
brukar se ut ungefär så här:
Skolflickor har ingen möjlighet att själva välja hur de vill klä sig. Därför bör man förbjuda slöjan tills de är vuxna nog att fatta ett eget beslut.
Har flickor ingen egen uppfattning om hur de vill klä sig fram till 15- eller 18-årsdagen? Utan att förneka att det finns flickor som blir tvingade att bära huvudduk är det absurt att påstå att muslimska flickor inte själva kan välja att ha slöja.
Det är en osmaklig sexualisering av småflickor att de förväntas dölja sitt hår i tidig ålder.
Måhända, men i så fall borde man i konsekvensens namn också svartlista stringtrosor och stora delar av H&M:s kollektion för småflickor.
Föräldrar ska inte ha rätt att pådyvla sina trosuppfattningar på små barn i religionsfrihetens namn.
Här står två klassiska liberala uppfattningar mot varandra. Självfallet ska föräldrar inte ha rätt att skada eller hindra sina barn från att utvecklas i religionsfrihetens namn. Men en huvudduk gör ingetdera och då måste andra liberala hänsyn ta över.
En bannlysning av slöjan och andra religiösa symboler i skolan skulle vara en stigmatiserande bredsida mot redan sårbara minoriteter i vårt samhälle. Den svenska likhetssträvan är långt ifrån så oskyldig som vi tror.
Slöjan är ett uttryck för förtryck av flickor och kvinnor.
Utan tvekan är slöjtyget indränkt av unkna föreställningar om kvinnans heder och kyskhet, men att avbryta analysen där är att göra det alldeles för enkelt för sig. Slöjan har mängder av innebörder beroende på vem som bär den i och vilken situation.
På vissa håll i världen
är slöjan en protest mot sekulära diktaturer; i väst kan den vara en protest mot samhällets exkludering eller ett tonårsuppror. Men slöjan kan lika gärna vara en enkel identitetsmarkör för att visa att man är muslim eller rentav vara en modeaccessoar.
Att dra slutsatsen att alla som bär huvudduk är förtryckta och tvingade till det är inte bara okunnigt, utan direkt förolämpande i sin omyndigförklaring.
Av alla problem som kvinnor i den muslimska världen möter är slöjan som regel det minsta. Skolorna borde i stället ägna sin energi åt att komma åt verkliga missförhållanden såsom tvångsgiftermål och hedersvåld.
Sist men inte minst
skulle ett förbud inte ge de effekter som förbudsförespråkarna hoppas på. Det enda som Minervaskolans slöjförbud åstadkom var att driva en sjuårig flicka bort från skolan. Vilken seger.
