Kosovo
63 länder har vid det här laget erkänt Europas yngsta stat. 22 av dem är EU-medlemmar, men Grekland, Cypern, Rumänien, Slovakien och Spanien stretar fortfarande emot.
Det är en tuff sits för en ny stat. Dörren till FN är stängd och utan en plats i FN är det svårt att få in foten i något sammanhang. Kosovo har inget landsnummer (man använder Monacos), har ingen Swift-kod, får inte vara med i fotbollförbundet Fifa och så vidare. De enda finrum som landet har släppts in i är Världsbanken och IMF.
Limboläget förstärks av att Kosovo inte har kontroll över hela sitt territorium. Norr om floden Ibar är det Belgrad som styr och Pristina har inget att säga till om.
Vill man tycka synd om Kosovo kan man lägga till att FN-missionen UNMIK, som styrde Kosovo som ett protektorat fram till självständigheten, misskötte sitt uppdrag å det grövsta. Liksom att Kosovo länge har varit ett underutvecklat område utan någon som helst erfarenhet av att sköta en stat.
Men någonstans måste ursäkterna ta slut och ansvar börja utkrävas. Om Slovenien kan bli en framgångssaga - varför kan inte Kosovo bryta sin kräftgång av korruption, organiserad brottslighet och ekonomisk tomgång?

Jag åkte till Kosovo med öppna sinnen på en resa arrangerad av EU-kommissionen. Jag hoppades möta en ettåring som lärt sig att gå och var redo för ett språng mot EU. Men verkligheten visade sig vara en annan.
Korruptionen grasserar, arbetslösheten ligger på 45 procent, mediernas frihet har inskränkts och det finns ingen fungerande rättsstat. Den enda sektorn som blomstrar i Kosovo är den svarta; den vita ekonomin ligger närmast i träda.
Ju mer jag hör desto mer mörkrädd blir jag. Korruptionen går rakt in i statens hjärta.
Kosovos nya makthavare har en bakgrund som UCK-kämpar med lång erfarenhet av smuggling sedan kriget mot Serbien. Nu har den verksamheten flyttat in i maktens korridorer, enligt mina uppgiftslämnare: "Den främsta maktbasen här går genom smuggling från norra Kosovo".
Såväl premiärministern som presidenten sägs ha en livsstil som vanliga kosovoalbaner bara kan drömma om, med segelbåtar och bankkonton utomlands. I våras greps landets transportminister på flygplatsen tillsammans med en medarbetare och ett handbagage innehållande 19 miljoner euro - på väg till Schweiz.

"Den enorma politiska korruptionen håller på att förstöra det här landet", säger Yll Hoxha, chef för tankesmedjan Foreign policy club i Pristina. Det som gör honom än mer uppgiven är att omvärlden blundar för problemet.
Enligt Hoxha är det internationella samfundet bara intresserat av stabilitet i Kosovo och vill därför inte utmana de brottsliga nätverken. "EU vågar inte säga hur illa det är. Men när man avstår från det tror människor att UCK-makthavarna gör ett bra jobb."
Att UNMIK på sin tid konsekvent blundade för korruptionen, och i betydande grad själva var en del av problematiken, är väl belagt. FN har lämnat över 1200 outredda fall av grov brottslighet till EU:s nya mission i Kosovo, EULEX. Men kan samma kritik riktas mot EU?
Det kan bara framtiden utvisa. EULEX har flaggat för att man kommer att börja fånga stora fiskar inom kort. Det vill till att man infriar de förväntningarna.
Att slå till mot maffiaklanerna i Kosovo är förstås förknippat med stora risker. EU kan komma att få det riktigt hett om öronen. Men det är ett pris vi måste betala om det ska finnas någon poäng med vår fortsatta närvaro i Kosovo.