Ju mer som blir känt om Sveriges första självmordsbombare - Taimour Abdulwahab - desto mer självklar framstår han i rollen som terrorist. Hans livsberättelse följer formulär 1A för europeiska jihadister: Först den vanliga uppväxten kantad av flickvänner och fester under ungdomsåren. Sedan den extrema religiösa omvändelsen, inte sällan vid ett universitet i Storbritannien, följd av resor till något av jihadismens frontavsnitt.
Det är bara att bocka av punkt för punkt. Abdulwahab gjorde heller ingen hemlighet av sin radikalisering, utan har på sin egen Facebooksida och i andra nätforum tydligt deklarerat sina sympatier för radikal islamism.
Ändå är han helt okänd för den svenska säkerhetspolisen. Säpo är lika taget på sängen som alla andra av bombdådet i helgen. Hur är det möjligt?
Att mannen har varit bosatt i engelska Luton under större delen av 2000-talet har säkert försvårat möjligheterna att upptäcka honom. Men med tanke på att Abdulwahab både är svensk medborgare och folkbokförd i Sverige borde det rimligen ha
plingat till i en varningsklocka någonstans innan det small i centrala Stockholm.

Hursomhelst måste kritiska frågor ställas till Säpo. När terrorkomplotter avtäcks i andra länder är det självklart att rikta strålkastarljuset mot säkerhetstjänsten. Vad visste den och vad borde den ha vetat? Har något allvarligt misstag begåtts som hade kunnat kosta tiotals människor livet?
Här har dock ifrågasättandet lyst med sin frånvaro. När Säpochefen Anders Danielsson intervjuades i SVT:s Agenda i söndags kväll ställdes inte en enda skarp fråga. Och så har det med några få undantag fortsatt.
Det är särskilt märkligt mot bakgrund av säkerhetspolisens allvarliga misstag i Göteborg nyligen. Då utlöste Säpo ett terrorlarm som paralyserade stora delar av staden och fick polisen att storma en barnfamiljs hem med dragna vapen. Gripandena visade sig senare bygga på missförstånd.
Inom loppet av knappa två månader har Säpo alltså lyckats fantisera ihop det mest dramatiska terrordådet någonsin i Sverige och missa verklighetens motsvarighet. Det ger inget betryggande intryck för att uttrycka sig milt.
Man får hoppas att Säpo har betydligt bättre koll på hotbilden än vad som framgår utåt. Men tvivlen är svåra att skaka av sig.
Säpo verkar exempelvis ha bundit sig vid hypotesen att "Tranåsterroristen" agerade på eget initiativ, utan någon internationell terrorkoppling. I sitt avskedsbrev skriver han dock uttryckligen att "islamiska staten" har uppfyllt vad den har lovat. Det ligger nära till hands att tro att detta syftar på al-Qaidas irakiska gren "Dawlat el-Iraq el-islamia", det vill säga "Islamiska staten i Irak".
Det är just denna grupp som tidigare har uttalat hot mot Sverige på grund av Lars Vilks rondellhund.
Det innebär inte nödvändigtvis att Abdulwahab har agerat på direkt uppdrag av al-Qaida i Irak, men det verkar dumt att på förhand utesluta en koppling till gruppen med tanke på att han är född i Irak och verkar ha passerat Jordanien på väg till sitt jihad i Mellanöstern.

Säkerheten har nu höjts kring Lars Vilks som ett resultat av terrordådet i Stockholm. Det är på tiden. Under lång tid bestod hans enda skydd av en privat yxa.
Man ska inte överdriva hotbilden mot Sverige. Men det är trots allt bättre att sätta sin tillit till god beredskap än till tur. Här finns uppenbarligen en del kvar att göra.