Det är den verkliga innebörden av det historiska Irakvalet. Iraks shiamuslimer utgör 60 procent av Iraks befolkning och i kraft av sin majoritet kommer de nu att ta över makten i alla Iraks centrala organ. Om regeringen, polisen och militären hittills har haft en "made in the US"-stämpel på sig kommer den stegvis att ersättas av en shiastämpel eller "made in Najaf"-stämpel. Ironiskt nog är det USA som har hjälpt fram den nya islaminfluerade shiastaten, låt vara att målet inte är en turbanklädd gudsstat av iransk modell.

Återverkningarna kommer att kännas

över hela Mellanöstern. Den oljerika Gulfen – där långt över hälften av världens svarta guld finns samlat – kommer framöver att domineras av två shialedda regimer – Iran och Irak. Till råga på allt är Saudiarabiens oljekällor koncentrerade till ett område i öster som bebos av landets shiamuslimska minoritet. Det är inte bara Iraks sunnimuslimer som får skrämselhicka inför denna shiamuslimska renässans, utan hela den sunnidominerade arabvärlden. USA – som traditionellt har varit de auktoritära sunniregimernas allierade och svuren fiende till Iran och Hizbollah – har hastigt och lustigt blivit shiamuslimernas bästa vän. Bush har visserligen gjort Iran till sin främsta måltavla under de närmaste fyra åren, men ser man till USA:s agerande hittills – störtandet av talibanerna i Afghanistan och av Saddam i Irak – liknar det snarast ett beställningsjobb från Teheran.

USA spelar högt med söndagens val.

Förhoppningen är att Iraks shiamuslimer ska sträcka ut en försoningens hand till sunnimuslimerna och skapa ett nytt samförstånd mellan Iraks olika befolkningsgrupper. Det är möjligt att de lyckas, men risken är tyvärr överhängande att försöken misslyckas. Kurderna kommer att kräva ett långtgående självstyre och en expansion av regionens gränser. Skulle de vägras rätten till det oljestinna Kirkuk kan de mycket väl svara med att träda ut ur Irak. Sunnimuslimerna kommer att känna sig ännu mer marginaliserade efter söndagens val. Sedan Saddams fall har de gång på gång fått sin förlorarstatus inpräntad: armén har rensats ut, oljetillgångarna har i mångt och mycket hamnat i kurdiska och shiamuslimska händer och valsystemet har gjorts proportionellt utan några minoritetshänsyn. Det betyder inte att det är fel att hålla valet på söndag. Att skjuta upp det hade varit att ge vika för terroristerna. Men det har varit ett misstag att tränga in sunnimuslimerna i ett hörn där de moderata krafterna har fått allt svårare att göra sig hörda gentemot halshuggarna och självmordsbombarna.

Jag hoppas verkligen att jag har fel,

men jag har en dålig känsla inför söndagens val. Konturerna av ett inbördeskrig är redan väl synliga. Upprorsmakarna kommer med all säkerhet att släppa lös en förödande våldskampanj mot shiamuslimerna i syfte att provocera fram en motreaktion. Vad som än händer är i alla fall en sak säker. Mellanöstern kommer inte att bli sig likt efter att det nya Irak har tagit form.