Moderatkvinnorna tycker att vab behöver en storasyster i den sorglöst växande bidragsfamiljen: vaf. Man baxnar.
Magdalena Andersson, m-kvinnornas bas, efterlyser "vård av sjuk förälder"-bidrag. Hon "tycker sig se att alltfler kvinnor får 'slå knut på sig själva' när de kommer upp i den ålder då föräldrarna blir skröpliga och barnbarnen föds, samtidigt som arbetslivet kräver sitt."
Lösningen är att låta dessa kvinnor "vaffa" när de behöver hjälpa gamla mamma till sjukhus eller på annat sätt bistå henne tillfälligt.
Det är ett faktum att ansvaret för åldrande släktingar faller på döttrar och svärdöttrar. Bra att det uppmärksammas. Men vaf - kom igen!
Det är för det första en stockkonservativ idé.
M-kvinnorna säger i princip att det är alldeles rätt att kvinnor tar huvudansvaret för familjen; vi måste hjälpa dem att dra ner på sitt yrkesliv och ta tag i denna sin kvinnliga huvuduppgift.
M-kvinnorna borde förstås säga: Kvinnor slår knut på sig själva - var tusan är alla söner och svärsöner?! Sluta joxa med era golfhandikapp eller pilla er i naveln framför Tipsextra eller vad det nu är ni gör på fritiden och ta lite ansvar så att inte era fruar går in i väggen. Och hemtjänst, se till att de friska äldre får hjälp när hälsan vacklar tillfälligt!
Om vaf infördes skulle kvinnor bli ännu mer av andra klassens arbetskraft än nu. Som unga har de barnledighet och vabbande emot sig. Först i 45-årsåldern, när småbarnsåren är förbi, blir de lika attraktiva som män på arbetsmarknaden. Men vad händer om vaf införs?
Då kommer frågan "Hur gamla kan hennes barn vara?" avlösas av frågan "Hur gamla kan hennes föräldrar vara?"
Det blir liksom tokigt om kvinnor ska behöva ha papper på att de är steriliserade OCH föräldralösa för att inte utsättas för evig diskriminering på arbetsmarknaden - en diskriminering som inte beror på fördomar mot kvinnors intelligens, nota bene, utan på att politiker har pippi på att betala kvinnor för att inte jobba.
Det enda som skiljer m-kvinnorna från de klassiskt konservativa är att de - och Alliansen i stort - har tagit till sig den socialdemokratiska devisen att alla problem kan och bör lösas med bidrag.
Och om vaf tar form kommer det att ta kristdemokraterna en politisk kvart att lansera ett vårdnadsbidrag för folk som inte vill ha sina föräldrar på kommunalt äldreboende: Bli ditt eget ålderdomshem!
Den accelererande övertygelsen att helt normala tillstånd - som att ha barnbarn och föräldrar - är problem som staten bör lösa, är ekonomiskt ohållbar och sannolikt demoraliserande.
Det är knappast en slump att 80-talisterna har blivit så sköra att de åker till psykakuten om de inte kommer in på rätt linje på högskolan, som SvD skrev i går.
Men det finns ytterligare invändningar mot vaf. Arbetslinjen - vart tog den vägen? Och hur kollar man att det inte vaf-fuskas? Ska statliga inspektörer åka runt och kontrollera att vaf-anmälda pensionärer inte sitter i stadsparken och matar duvor, utan verkligen är föremål för seriös vaffning?
Dessutom har svensken minst fem veckors semester. Det går väl alldeles utmärkt att vika några semesterdagar för farfar.
Hur Per Schlingmann, feministen, kan välkomna m-kvinnornas förslag, är en gåta. Och varför är Sahlin och Ohly tysta? Låt mig gissa: inför valet 2010 ska alla fria till pensionärerna, nu förstärkta av röststarka 40-talister.
Utsikterna för en vaf-reform ser mot den bakgrunden skräckinjagande ljusa ut.