Ann-Charlotte Marteus

Universitetet kan inte vara ett rosa kuddrum

Publicerad

Hade 1800-talsgubbarna rätt? Är kvinnor för sköra och känslostyrda för att klara av högre akademiska studier?


När jag jobbade i äldrevården träffade jag på en vikarie som pluggade till sjuksköterska. På frågan om det var slitsamt, fnös hon: Tvärtom! Trots att studietakten var låg och föreläsningarna få, oroade sig lärarna ständigt för att studenterna skulle bli överansträngda. Ibland skickades de hem för tidigt för att inte bli utmattade. Det var ett evigt daltande, helt enkelt.

Det förvånade mig inte. Min arbetsplats, den kvinnotäta äldrevårdsavdelningen, var en stor våt, överkänslig, daltande - och lagom passivt aggressiv - gruppkram. (Om jag var en del av detta? Det kan ni ge er fan på, små älsklingar.)

Jag kom att tänka på denna överbeskyddande kultur när jag i helgen hörde Godmorgon Världens reportage om det amerikanska, till Sverige importerade, fenomenet "trigger warnings".


Trigger warnings innebär att texter med känsligt innehåll utrustas med en varningsnotis. Metoden har sitt ursprung på feministiska bloggar. Där varnas eventuellt traumatiserade läsare för texter om exempelvis våldtäkt eller kvinnomisshandel.

Sedan några år har triggervarnandet spritt sig. Runtom på amerikanska college kräver studenter varningstrianglar på så väl studielitteratur som skönlitteratur.

Ett verk som unga amerikaner inte uthärdar längre är "Den store Gatsby". Denna drömlikt svala roman anses nämligen innehålla alldeles för mycket av grafiskt våld, hustrumisshandel och självmord.

På Columbiauniversitet gick fyra studentskor till storms mot Ovidius omistiliga, 2 000 år gamla "Metamorfoser". Kvartetten fördömer myterna om Persefone och Daphne eftersom där förekommer sexuella övergrepp.


När man väl börjar leta efter saker att frukta och förbjuda, sätter endast fantasin gränser. På det anrika kvinnocolleget Wellesley i Massachussetts protesterade studenter mot en skulptur av en sömngående man i kalsonger. Enligt petitionen hade statyn blivit "en källa till oro, rädsla och triggande av tankar på sexuella övergrepp" hos studenterna.

Wellesley College är Hillary Clintons och Madeleine Albrights alma mater. Framtida utrikesministrar och presidentkandidater från det hållet är väl knappast att vänta.

Det finns ju statyer i var och varannan huvudstad. För att inte tala om den gigantiska snopp som utgör Washingtonmonumentet.


Censurivern har skrämmande nog infiltrerat även idéernas värld: studenter vill slippa utsättas för åsikter och teorier som de finner upprörande. De vill ha "trygga rum".

Nu har detta mörker alltså nått Sverige. I Godmorgon Världen berättade Jenny Westerstrand, forskare vid Centrum för genusvetenskap i Uppsala, om tilltagande drag av intolerans mot kritiskt läsande i genusforskarkretsar. Det är mer "hur mår vi" än "hur tänker vi". Akademin börjar ses som en plats där man ska "ha det tryggt och soft och känna sig skön".

Men Westerstrand har fått mothugg. I reportaget säger en masterstudent vid genuscentret, Madeleine Eriksson, att strävandet efter trygga rum är viktigt. Hon är inte främmande för åsikts- och tankeförbud: "Har man behov av att uttrycka vissa åsikter som anses problematiska så är det kanske något som behöver ses över", säger hon.

Och: "Jag tror heller inte att det finns en poäng med att tillåta alla fria tankar om det skulle exkludera eller marginalisera vissa människor."

Att tänka fritt är stort, att tänka oförargligt är större?


Det finns självklart ett otal jönsar av manligt kön i denna nyintoleranta väckelserörelse. Men den tycks i hög grad vara kvinnodriven. Och den är bokstavligen oacceptabel. Kvinnor som inte står ut med fria tankar och smärtsamma ämnen bör ägna sig åt något annat än högre studier. Starta ett kaninpensionat!

Många rop på censur tycks bottna i att kvinnor vill skydda, inte sig själva, utan andra kvinnor som kanske lider av det ena eller andra. Det är empatiskt och solidariskt. Kvinnor ÄR bra på gruppkramar. Men det är inte sunt. Kvinnor måste upphöra med ofoget att odla och understödja varandras sorger, rädslor och trauman.

Krav på triggervarningar och säkra rum fungerar förstås också som kvinnlig härskarteknik. Man vill ha makt, sätta agendan. Och vilken kvinnlig strategi är väl mer beprövad än den att falla i strategisk gråt?

Men det är ett beteende som passar bättre i ett dockhem än på ett universitet.

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag