Fyra alliansrepresentanter med försänkningar i äldrenämnden i Stockholms stad är upprörda över att Arbetsmiljöverket ställer krav på arbetsmiljön på servicehus. Bland annat kräver verket att badrum som är för små, byggs om. Det gillas inte (DN 30/10).

Kvartetten skriver att det "riktas alltför mycket av fokus (...) på just diverse utrymmens storlek". Jag får ont i axeln av att läsa det. Vänster axel, närmare bestämt. Jag slet sönder den i äldrevården när jag var ung. Fortfarande vaknar jag av värken ibland, 20 år senare. Vilket gör mig till en högst ordinär representant för äldrevårdsskrået.

Patienternas toalettbesök tillhörde de mest slitsamma bestyren. För att minimera risken för förslitningsskador måste rullstolen stå i rätt vinkel mot toaletten och ens kropp i rätt vinkel mot patienten. Man ska kunna putta undan rullstolen för att få plats att vända patienten utan att hon snavar eller slår sig mot rullstolen. Ju trängre och sämre planerat utrymmet är, desto svårare blir det att göra rätt. Och självklart: ju taffligare personalens insats är, desto mer hårdhänt, smärtsamt eller rentav skrämmande blir det för patienten.

Debattörerna vill att Arbetsmiljöverket ska börja betrakta servicehus och vårdboenden som människors hem. Då kommer arbetsmiljön på undantag. För man kan ju inte "lägga ner" eller kräva ombyggnation av människors hem bara för att det är för trångt. Och att det just handlar om hem "är en grundsyn vi, som företrädare för Stockholms stad och SKL, ställer oss bakom."

Visst, politikerna kan kalla det "vanliga hem", om de vill. De kan även ställa sig bakom grundsynen att det finns tulipanarosor. Men kalla fakta är vad de är. I det här fallet är kalla fakta dessa: vi talar om boendeformer för människor som behöver vård. För att sådana boendeformer ska fungera, behövs det människor som vill jobba med vård. Om arbetsmiljön inom äldrevården är dålig kommer folk att hålla sig därifrån, sluta så fort de kan och sjukskrivas mer än nödvändigt. Resultatet av detta blir underbemanning, otrivsel och ständigt nya ansikten för de gamla. På vilket sätt är det hemliknande?

Politiker har i alla tider - oavsett partifärg - behandlat vårdpersonal som en slit- och slängvara. Men i fjol gav alliansregeringen faktiskt Arbetsmiljöverket i uppdrag att "synliggöra och förbättra kvinnors hälsa i arbetslivet". Det är en flerårig satsning. Därtill vill socialförsäkringsminister Ulf Kristersson (M) utreda varför småbarnsmammor är så väldigt mycket sjukare än småbarnspappor. Mot den bakgrunden är det ganska apart att allianspolitiker i Stockholm framställer Arbetsmiljöverket som en kallhamrad byråkratkoloss.

Vårdpersonal bryr sig mycket om äldre människors situation. Vårdpersonal är nödvändig för att äldre sjuka människors situation ska vara dräglig. Men förutsättningen för bra vård är en god arbetsmiljö.

Det borde vara ganska självklart.