|VÄLFÄRD|

Regeringen är bekymrad över ägarstrukturen inom den privat drivna äldreomsorgen. Nu vill man utreda var alla riskkapitalister kom ifrån, och hur de fick så stora marknadsandelar. Finansmarknadsminister Peter Norman (M), vill verkligen gå till botten med detta i en utredning, för­klarade han i radio i går. Ska man tolka det som att finansmarknadsministern faktiskt är förvånad över att äldreomsorgsmarknaden kom att fungera som en marknad där stordrift ger fördelar? Förvånad över att vinstmaximerande företag nosade sig till en marknad där vinsterna är säkra men risken liten?

Hursomhelst; regeringen vill få in fler och olika ägarformer i välfärds­sektorn, och utredningen ska titta på vilka krav man bör ställa på ägarna i branschen.

Peter Norman säger att ägarna till exempel bör vara "hela och rena", "ha långsiktighet" och "kompetens". Det låter förstås bra, och man skulle ju kunna se detta som ett tecken på minskad fanatism och ökad tillnyktring inom regeringen.

Men sen kommer man att tänka på ett annat, fanatiskt doftande, förslag i den kommande budgeten: regeringen vill köra på med LOV, lagen om valfrihetssystem. Målet är att tvinga på alla kommuner lagen. Visserligen ska det utredas först, om det är en bra idé. Men äldreminister Maria Larsson (KD) är redan klar med sin personliga lilla utredning: I lördags skrev hon på DN Debatt att "alliansregeringen har beslutat sig för att bygga vidare på de goda erfarenheter som samlats under de år som lov har varit i drift".

Regeringen har redan låtit utreda LOV:s konsekvenser för effektiviteten och kostnadsutvecklingen i den minoritet av kommuner som frivilligt har antagit lagen. Statskontoret utredde och svarade, i våras: "Det tar några år innan man kan se tydligare effekter av LOV. Statskontoret menar därför att det finns skäl att avvakta utvecklingen och erfaren ­ heterna av att tillämpa LOV innan ytterligare regleringar övervägs."

Regeringen struntar alltså i varningarna. Man kör lite långsammare än före Caremaskandalen, men tydligen med samma karta.

Mot den bakgrunden är det faktiskt svårt att ta förslag om nya utredningar på allvar.

Dessutom; skulle krav på att ägare är "hela och rena" och lovar att tänka lång­siktigt förändra någonting? Det krävs med all säkerhet regleringar. Vill man ha långsiktighet måste man förbjuda ägare att sälja vidare, några år efter att de har fått för­troendet att sköta äldreomsorgen, exempelvis. Vill man att de ska ha tillräckligt med personal, måste man reglera det. Ju mer man vill trygga kvaliteten, desto mer måste man reglera. Och ju fler regleringar man inför, desto mer tid och pengar måste man rimligen lägga på inspektioner, kartläggningar och uppföljningar - något som kommunerna hittills har varit urusla på.

Konkurrens och valfrihet är komplicerat på marknader där tjänsterna är mer komplicerade än hårklippning. Det handlar om välfärd. Bokstavligen. Äldreomsorg handlar om att människor ska fara väl på den allra sista, svåra färden.

Man skulle önska att regeringen satte denna välfärd före ideologiska drömmar. Men den har av allt att döma lång väg kvar till tillnyktring.