De bäst avlönade LO-yrkena, enligt en LO-undersökning, är: flygtekniker, processtekniker, golvläggare, elektriker, vvs-montör, driftstekniker och sophämtare. Flygtekniker tjänar 39 000 kronor i månaden och sophämtare 34 000.
En undersköterska tjänar max 20 000. Hur blev det så?
Undersköterskor vårdar, vakar, sveper döda, delar medicin, tar prover, ger sprutor, sätter katetrar, lägger om sår, tvättar, matar, lyfter, stryker, dammsuger, diskar, skurar sängar och sjunger sånger.
Jag vet inte riktigt vad sophämtare gör, förutom att de hämtar sopor och kör sopbil. De gör förstås en massa andra saker också.
Men jag kan inte föreställa mig att sophämtarens arbete är mer mångskiftande, kompetenskrävande, psykiskt påfrestande eller livsavgörande än undersköterskans. Så varför denna drastiska löneskillnad?
Den beror förstås på att sophämtarens arbete är så fysiskt tungt. Jag menar, dutta runt på en fingerljum vårdavdelning måste ändå vara rätt behagligt när det kommer till kritan.
Och kvinnorna i vården är ju där för att de vill ”jobba med människor” och då är ju jobbet sin egen belöning.
Lönekuvertet är mer av symbolisk natur, kan man säga.
Men män som bär tunga säckar i sitt anletes svett på sina krökta ryggar, de ska naturligtvis ha lön för mödan, så sant som att ”från mörkret stiga vi mot ljuset, från intet allt vi vilja bli!”
Eller hur?

På Stockholms trafikkontors hemsida återfinns informationsbladet ”Bra arbetsmiljö för din sophämtare”. Där står bland annat att ”sopsäckar får inte väga mer än 15 kilo enligt Arbetsmiljöverkets regler”. ”Trappsteg, lutningar och trösklar är inte bra ur hämtsynpunkt. För hämtning av hushållsavfall i säck kan trösklar om 25 millimeter eller fåtal trappsteg accepteras.” ”Tvåhjuliga kärl ska stå med handtaget mot hämtpersonalen.”
Dessutom, läser jag, måste soprummen ha god belysning. Kärl och säckanordning ska hållas rena. Sopbehållare ska vara hela och enkla att hantera.
Jösses, vilket curlande! Lättburet och plant ska det vara, rent och ljust och handtagen vända åt rätt håll.
Men för 34 000 pix i månaden kan man väl ändå begära att en sophämtare ska kunna släpa 15 kilo över en 26 millimeter hög tröskel – ja, till och med uthärda att handtagen är felvända.
Så skulle jag låta om jag var bitter. Men det är jag inte. Ack, nej. Jag bara konstaterar att ganska många patienter väger mer än 15 kilo.
Och de är påtagligt sällan försedda med hjul och handtag. Och om en undersköterska vill ha en upplyst, ren och hel arbetsmiljö, gissa vad hon får göra då?
Fixa Det Själv!

Allvarligt talat: hatten av för sopgubbefacket. De har fattat vikten av att framtvinga en bra arbetsmiljö för en
yrkesgrupp som utför många potentiellt slitsamma moment. De kompromissar inte med sina medlemmars hälsa. De ställer krav. Bravo!
Det är Kommunal det är fel på. Vad har de gjort för sina medlemmar, lately?
Just nu pryds hemsidan av en bild på basen Ylva Thörn som uppmanar medlemmarna att gå och demonstrera mot regeringen en gång i veckan. Snacka om skenmanöver. Socialdemokraterna har suttit vid makten sedan Hedenhös – det kan inte helt vara Fredrik Reinfeldts fel att undersköterskor har så kassa arbetsmiljö- och lönevillkor. Inte helt.
Skulden hör förstås hemma hos arbetarrörelsen, LO och socialdemokratin, som uppenbarligen bara intresserar sig på allvar för arbetare med y-kromosomer.
Det är så galet så man blir alldeles matt.