Ann-Charlotte Marteus

Någon annan får trösta Pär Ström

Publicerad

Borde vi feminister ge Pär Ström en uppmuntrande kram, nu när han också är näthatad?

När Pär Ström tog farväl av genusdebatten i SVT Debatt förra veckan, citerade han mig. En gång skrev jag nämligen i en krönika att han och jag kunde ta oss en jämställd kopp kaffe, "men koppfan får du diska själv".

Jag kallade honom "latmask" också, i samma artikel, skriven i augusti 2008. Anledningen var att Ström tyckte att feminister borde börja slåss för mäns rätt.

Jag undrade om Ström verkligen tyckte att vi kvinnor skulle gå ut på gatorna och demonstrera för männen medan männen själva satt hemma och kollade på fotboll. Kunde de inte göra något själva?

Jag fann Ströms kombination av "feminister är onda" och " feminister borde hjälpa oss stackars män" mycket reaktionär och tröttsam. Häxa möter morsa.

 

I går skrev DN:s välskrivande ledarskribent, Erik Helmerson, om Pär Ström. Helmerson anser att Ström har råkat ut för samma sorts näthat som vi feminister får utstå, minus våldtäktshoten.

Därför borde vi solidarisera oss med Pär Ström i motgångens stund. Feminister "står på samma sida som Pär Ström", skriver han, "de vill diskutera genusfrågor och jämställdhet."

 

För det första: nej. Pär Ström är inte feministers motpart i en intressant samhällsdebatt om genus.

Pär Ström outade kvinnorna som polisanmälde Julian Assange. Han var med i drevet mot två icke offentliga personer som utnyttjade sin rätt att gå till polisen.

Han skrev, apropå detta fall, att Sverige "starkt präglas av statsfeminism och manshat, vilket säkerligen ökar antalet våldtäktsanmälningar". Hans blogg är en oas för kvinnohatare.

Det är en aning provocerande att en man tycker att feminister bör stödja en antifeminist, för att de själva har upplevt så mycket hat från antifeminister.

 

För det andra: Hur många spaltmeter har Erik Helmerson skrivit, i solidaritet med feminister som har våldtäktshotats och näthatats?

Jag sökte i mediearkivet och resultatet blev skralt.

När Helmerson skrev om Maria Svelands uppmärksammade artikel, "Hatet som gör mig politiskt deprimerad", i vintras, handlade hans text om konspirationsteorier till höger och vänster.

Svelands bärande tema, den djupa sorg och oro hon känner över hatet mot kvinnor - inte minst feminister - på nätet, behandlade han i en bisats.

 

Varför är det alltid så mycket mer självklart att kvinnor ska känna empati och ansvar för män, än att män ska känna empati och ansvar för kvinnor?

Om Erik Helmerson faktiskt har skrivit en massa artiklar där han solidariserar sig med nätförföljda feminister, ber jag så mycket om ursäkt. Men mitt allmänna intryck är att näthat mot feminister är något som nästan bara kvinnor skriver om.

Det är som med våldtäkt och kvinnomisshandel: det är oftast kvinnor som skriver och talar om det.

Det finns lysande undantag, förstås, inte minst bland yngre män som engagerar sig helt naturligt och skriver extremt intressant ur ett manligt perspektiv.

Men huvudsakligen är det kvinnor som solidariskt skriver om det manliga våld och hat som drabbar kvinnor.

Och nu ska kvinnor alltså bry sig om hur Pär Ström mår. Medan männen - kollar på fotboll?

Det känns som om städ- och vårduppgifterna i samhällsdebatten är lite väl ojämställt fördelade.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida