Ann-Charlotte Marteus

Låt er inte luras av "utmaningar"

Publicerad

Att politiker säger "utmaning" i stället för "problem" är ett förbaskat oskick. Inte konstigt att en del svenskar tappar modet.

Expressen getinglogga
Detta är en krönika från Expressens ledarredaktion. Expressens politiska hållning är liberal.

På sätt och vis kan man förstå att Stefan Löfven tycker att svenskars pessimism är "surrealistisk", som han säger i en intervju i Financial Times. Sverige av i dag har ju inte ett enda samhällsproblem. Det enda vi har är ett knippe "utmaningar".

Att definiera om problem till utmaningar har blivit en bred folksport i landet Följa John, inte minst bland politiker:

Sverige står inför en stor utmaning efter flyktingkrisen, säger Ylva Johansson. Skolan står inför stora utmaningar, säger Gustav Fridolin. Att avvisa 80 000 personer blir en stor utmaning, säger Anders Ygeman. Den stora ökningen av äldreomsorg är en stor utmaning, avslöjar ett kommunalråd i Vimmerby.

Margot Wallström, å sin sida, betecknar det smältande Arktis som en stor utmaning, läser jag i Norrbottens-Kuriren.

Och efter intervjun åkte hon hem och började tillverka is i sin frysbox för att bulka upp Arktis... eller?


Om man ställs inför
en utmaning, förväntas man traditionellt möta den på något sätt. Om man utmanas på duell, exempelvis, ser man antingen till att lämna landet på sin snabbaste häst eller så börjar man paniköva prickskytte. Men man gör något, inventerar sina möjligheter, lägger om sina planer.

Så används inte uttrycket av våra politiker, alla gånger.

Att de anser sig stå inför en stor utmaning tycks på intet sätt förpliktiga dem att, handlingskraftigt och radikalt, försöka undvika ett nederlag. (Varje utmaning bär ju på fröet till ett nederlag.)

Nederlagsaspekten har liksom opererats bort. I stället har våra politiker roffat åt sig den positiva aspekten. De framstår som allmänt taggade och optimistiska när de talar om landets utmaningar, alldeles som om de stod och frustade i en startfålla inför Vasaloppet.

En annan fördel med att använda ordet utmaning i stället för problem, för en politiker, är att det låter som om man talar om något oförutsett, utan förhistoria:

Plötsligt, bara, tornade den där utmaningen upp sig - och, jag, minister X, blev precis lika tagen på sängen som Berit i Bagarmossen.


En utmaning är en
artefakt, den kommer liksom utifrån. Tidigare politiska beslut, eller brist på reformer, har ingenting med dagens probl... utmaningar att göra:

Det här att jättemånga människor snart behöver äldreomsorg kunde ingen förutse! Akut lärarbrist och bostadsbrist, det kom som en blixt från klar himmel!

Ett skäl till uppsvinget för "utmaning" är säkert att människor vill undvika att säga problem i samband med flyktingkrisen, av rädsla för att väcka rasism.

Men för politiker har det samtidigt blivit ett bekvämt sätt att bagatellisera följderna av politiska missbedömningar och underlåtenhetssynder.


Till syvende och sist
är det oroande att politiker inte tycks vilja tala om "samhällsproblem" längre. Det vittnar ytterst om modlöshet, om en bristande tro på politikens förmåga att identifiera och lösa komplexa problem, för att på så sätt närma sig visionen av en bättre framtid.

En förklaring till svenskars "surrealistiska" pessimism kan således vara att de ser Stefan Löfvens, och hans drabanters, peppiga optimism som ett tecken på fundamental politisk kraftlöshet.

 

Läs också: Löfvens optimism oroar allra mest

Politik är svårare än du tror, Stefan Löfven

 

Följ Expressen Ledare på Facebook för fler ledartexter och krönikor.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Följ Expressen ledarsida på Facebook för tips om fler liberala ledare och krönikor.

Till Expressens startsida

Mest läst i dag