Ann-Charlotte Marteus

Kvinnor gråter,
män säger nej

Publicerad

Är det jämställdheten, feminismen, som har gjort att Sverige har en så avvikande flyktingpolitik?

Män och kvinnor ser flyktingkrisen på lite olika sätt. Ta exempelvis DN/Ipsos oktoberundersökning: en tredjedel av kvinnorna vill ta emot fler flyktingar än i dag; knappt en femtedel av männen håller med. Omvänt vill 51 procent av männen minska mottagandet; bara 34 procent av kvinnorna instämmer.

Kvinnornas parti, Feministiskt initiativ, vill ha gränslös invandring - SD, männens parti, not so much.

Nog kan man misstänka att migrationspolitiken hade varit annorlunda om riksdagen hade sett ut som på 70-talet. Och om vi hade haft en slipstät regering i stället för "världens första feministiska".

Även i kommunpolitiken kan man spåra könsskillnader, om man är på det humöret. I onsdagens SvD kräver en rad S-märkta kommunalråd att regeringen ska dra åt flyktingpolitiken. De heter Jimmy, Lars, Kjell, Göran, Johan och Anders.

Men deras kollega, Lena Baastad i Örebro, håller inte med, enligt SvD: Ja, det är pressat på vissa ställen, men på andra håll funkar det finfint.

 

Självklart finns undantag. Malmös kommunalråd, Katrin Stjernfeldt Jammeh (S), vill numera ha gränskontroller. Å andra sidan är Malmö i krisläge två sedan 6 oktober. När kommunalrådet larmade i augusti, var det i form av en bön om avlastning.

Boel Godner i Södertälje (S) har larmat i åratal. Men i oktober fräste hon till, på Expressen Debatt, mot dem som pratar volymer: "Hur många som kommer avgörs av kriserna i världen", fastslog hon. Bara vi hjälps åt klarar vi allt.

Hennes kollega, Åsa Eriksson, blev rikskänd som "det gråtande kommunalrådet i Norberg". Rösten bröts i radio när hon i februari berättade om hur oförstående rikspolitikerna var när hon bad om hjälp. Men när hon intervjuades i tv, nyligen, sken hon som en sol och såg invandringen bara som en möjlighet.

Daniel Schützer i Årjäng sken desto mindre när han sa att Morgan Johansson var "så dum att klockorna stannar" efter att ministern hade avfärdat hans larm om skolkaos.

 

Finns det, grovt tillyxat, ett mönster där män sätter gränser och ställer krav medan kvinnor härdar ut, bryter ihop, samlar sig och kämpar vidare?

Det verkar onekligen så:

För en månad sedan skrev Veronica Magnusson, ordförande för det kvinnotunga fackförbundet Vision: "Många av Visions medlemmar gör ett fantastiskt arbete för att skapa ett så bra och värdigt flyktingmottagande som möjligt. Det gör mig otroligt stolt!" Det är så viktigt att "vi som land klarar att upprätthålla såväl humanism som en väl fungerande organisation".

Nu låter det annorlunda: "Läget är ohållbart."

Hur kunde det bli ohållbart så plötsligt? Borde inte Vision ha larmat mycket tidigare och högre? Och rimligen borde väl en fackförening sätta medlemmarnas intressen före migrationspolitiken?

Tänk om matriarkatet och dess ikon, Syster Duktig, har medverkat till att välfärden går på knäna och riskerar att kapsejsa på vissa ställen. Det vore en smula ironiskt.

Det var ju välfärden som gjorde att kvinnor kunde lämna heltidsrollen som maka, mor och dotter, skaffa sig en karriär och jämna vägen för världens första feministiska regering.

 

Läs också:

Lagen rår inte på Syster Duktig

Rosa försvarspolitik är farlig för kvinnor

 

Följ Expressen ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida