|LÄRARLÖNER|

Den borgerliga majoriteten i huvudstaden har beslutat att ge högre lönepott till lärare i framstående skolor och mindre pengar till sju utpekade, kassa skolor.

Syftet är att premiera bra lärare. Det är i sig ett bra syfte. Men frågan är hur svåra negativa biverkningar man kan tillåta sig - och om målet uppfylls.

Det fria skolvalet har redan lett till ökade klyftor mellan bra och dåliga skolor. Elever med medvetna, aktiva föräldrar flyttar sina barn till bättre skolor. De svaga skolorna blir allt svagare när studiemotiverade elever försvinner, de starka skolorna samlar på sig a-studenter.

Vad händer nu i de utpekade skolorna?

Vilken lärare vill söka sig dit eller jobba kvar där?

Vilka föräldrar vill ha sina barn kvar?

Blir det en ny sorteringsvåg: de starkare flyttar, medan föräldrar med svagare resurser låter barnen gå kvar i loserskolan?

Enligt Stockholmsmodellen belönas skolorna för höga betyg och resultat i nationella proven.

Man väger dock också in sociala faktorer som föräldrars utbildning och barnens tid i Sverige.

Men tas det tillräcklig hänsyn till sociala faktorer?

Det är ett gäng flådiga skolor som premieras i år. Och är betyg och nationella prov lämpliga kvalitetsmarkörer att använda?

Det råder ju redan betygsinflation. Och när skolinspektionen kontrollerade rättningen av 35 000 nationella prov under tre år, visade det sig att exempelvis vart annat prov i Svenska B var felrättat.

Det vanligaste var att lärarna hade rättat för snällt.

Nu kommer alltså lärarnas löner och rykte att hänga på höga betyg och bra resultat på nationella proven. Det bådar inte gott för framtiden.

Skolinspektionen föreslår att man tar bort de delar av nationella proven som är uppsatsliknande, eftersom de är svårast att rätta rättvist.

Å andra sidan är det ju sådana uppgifter som visar om en elev har förstått sammanhang, inte bara lärt sig fakta.

Säg att man gör nationella proven mer faktabaserade i framtiden, samtidigt som lärarna vet att deras löner samt skolans rykte och framtid hänger på bra provresultat: risken ter sig stor att man börjar gnugga barnen inför nationella proven, snarare än att dana bildade, reflekterande, kritiskt tänkande människor.

Alltså; större klyftor, ännu mer betygsinflation och missriktat fakta gnuggande - det är mycket som riskeras för att lärarna i Adolf Fredriks musikskola, en superattraktiv elitskola, ska få en extra uppmuntrande sedel i lönekuvertet.

Individuella löner är bra. Bra lärare ska premieras. Men enligt den här modellen belönas, eller bestraffas, lärare kollektivt.

En medelmåttig lärare i en elitskola rankas högre än en eldsjäl i en skola som inte fungerar optimalt. Det måste vara djupt demoraliserande.

Det vettiga är att politikerna låter rektorerna premiera de bästa lärarna utifrån likställda potter.

Men samtidigt: hur lätt är det för rektorer i dag att bara tänka på lärare som goda pedagoger?

Skolorna ska ju slåss om elever på marknaden. Man behöver alltså lärare som kan ragga elever. Bidra till att "sätta skolan på kartan". Lärare som gärna ger höga betyg.

Men de borgerliga i Stockholm dyrkar konkurrens och friskolor.

Däremot dyrkar de inte kommunala skolor. Det märks.