"Panikens pris" heter en serie i Svenska Dagbladet där man "granskar massvaccinationen mot svininfluensan" 2009. I söndagens stora artikel drevs tesen att Sverige överreagerade på pandemihotet, såg allt i mörka undergångstoner och massvaccinerade helt i onödan. Priset för "hetsen i pandemihanteringen" blev en "biverkningstragedi", skriver Inger Atterstam och Matilda E Hansson.
I går berättade SvD om de 63 barn som har fått narkolepsi i samband med vaccineringen. Det är små skisser som gläntar på dörren till personliga tragedier. Där finns små barn som berättar om trötthet i sin vardag och äldre barn som kan se hur hela vuxenlivet kommer att begränsas av denna kroniska, gåtfulla sjukdom.
Det är skakande levnadsöden. Men vilken är läxan för samhället? Att vi inte borde ha massvaccinerat? Nej, så enkelt är det inte.
Sambandet mellan vaccinering och narkolepsi är för det första inte helt bevisat. Det finns ett tidssamband: först vaccin, sedan insjuknande. Men det, i sig, bevisar inte att vaccinet orsakade narkolepsin. Och om ett sådant samband finns - var det bara vaccinet som var boven, eller samverkade det med andra faktorer? Är själva influensan en faktor?
Åren efter Spanska sjukans härjningar, 1918, rapporterades utbrott av en mystisk sömnsjuka, kallad letargisk encefalit. Orsak och verkan? Ingen vet; somliga hävdar att sömnsjukan kom redan 1916.
I augusti i fjol presenterade Stanfords narkolepsiexpert, Emmanuel Mignot, resultatet av en studie i Kina, som visar ett tidssamband mellan utbrott av H1N1-influensa - dit hör både Spanska sjukan och svininfluensan - och narkolepsitoppar. Bara några få procent av patienterna sade sig ha blivit vaccinerade.
Men inte heller här är orsakssambandet fastställt. Narkolepsi är svårdiagnosticerat. Var alla dessa kineser narkoleptiker, eller var en del i själva verket trötta på grund av sitt slitiga jobb? Eller kolstinn inandningsluft?
Detta är komplicerad materia, och om vi ska lära några betydelsefulla läxor måste orsakssambanden klarläggas. Och det löser ändå inte problemet med att vi inte kan se runt framtidens hörn:
När Sverige fick möjlighet att beställa vaccinet i juni 2009, kunde vi ha sagt nej. Men hur hade debatten sett ut i dag om viruset hade muterat och pandemin blivit riktigt dödlig?
Vi fick vaccinet, efter ideliga förseningar. Skulle myndigheterna ha struntat i att använda det, när viruset inte verkade mutera? I så fall hade man avstått ifrån att rädda de 100 liv som man räknade med skulle släckas, i brist på vaccin.
Det är helt enkelt svårt att navigera rätt bland riskerna - och det går inte att skynda långsamt. Man kan inte ha en parlamentarisk utredning om vaccinering när larmet går över världen om en oroande pandemi. Man måste fatta snabba beslut; ju farligare en influensa är, desto snabbare sprider den sig.
Statsepidemiolog Annika Linde efterlyser ett folkhälsoregister för vaccinationer. Det skulle hjälpa forskarna enormt när de söker samband mellan vaccin och befarade biverkningar. Men, tillägger hon med en suck, det riktigt stora hotet mot folkhälsan i dag är inte pandemier och vaccinsjukdomar, utan - antibiotikaresistensen.
