Ann-Charlotte Marteus

Folks oro kan inte avfärdas som rasism

Publicerad

Håller en klyfta på att öppna sig mellan folk och folkvalda?

Nyligen skrev jag en text om den "åsiktskorridor" som länge har styrt vad som är möjligt att säga om migrationspolitiken utan att brännmärkas som rasist eller allmänt vedervärdig. En korridor som jag hjälpte till att bygga.

Krönikan fick min mejlkorg att svämma över. Somliga tonfall känner jag igen från förr, i mejl så hatiska mot invandring och "PK-elit" att bokstäverna skälver mellan utropstecknen. Men de flesta tillhör en annan kategori, där en del är sammanbitna, andra uppgivna och somliga besvikna. En sak har de dock gemensamt: invandringshat är inte deras hobby.

Men de är oroliga över migrationspolitiken.

 

De tycker sig se ett förarlöst Sverige där ingen har händerna på ratten och ögonen på vägen. Färdplan saknas. Politiker och journalister svävar i det blå, talar gärna om värdegrund och mänskliga rättigheter, men ignorerar det praktiska: hur ekonomi och välfärd ska gå ihop, hur bostäder och jobb ska trollas fram på rekordtid.

Många skriver att de bor i mindre städer med stor flyktingmottagning som frestar på systemen och vardagen. Journalister, föreställer de sig (med viss rätt), bor i gated communities i Stockholms innerstad - lyxiga fästen, från vilka vi slungar våra rasistdomar över landet.

Den gamla slagdängan "De kommer hit och stjäl våra jobb!" ser man inte skymten av i dessa mejl. Snarare fruktar människor ett tudelat Sverige med en permanent invandrad underklass, arbetslös och isolerad, och en medelklass som diskret stänger om sig, med sociala och etniska konflikter som följd.


I den stora merparten av brev finns ingen rasism, ingen islamofobi. Dessa människor framstår som självklart vana vid det mångkulturella, helt på det klara med att Sverige är och förblir ett land med mångfald och invandring.

Det är läget just nu, och prognoserna framöver, som oroar.

Oron för välfärden framstår som akut. Försörjningsstödet växer på hemorten när flyktingar inte får jobb - och så börjar det skäras i förskola och skola, omsorg och bibliotek. Många låter ungefär som kommunalrådet i Norberg, i Studio Etts reportage, som brast i gråt när hon beskrev läget i sin kommun.

Samtidigt, på tv, ser brevskrivarna hur stjärnögda politiker viftar bort problemen och skryter över "den humanitära stormakten Sverige".

En läsare skriver: "I vårt land mår många dåligt och känner sorg, ilska, förtvivlan. Ibland ifrågasätter man sitt eget förstånd. Att min verklighet aldrig ska få yppas eller bekräftas."

 

Nu finns det förvisso gott om kommuner som slösar pengar på arenabyggen och andra dumheter. Men rikspolitikerna har bäddat för att skulden för försämrad välfärd automatiskt faller på flyktingmottagandet. Fredrik Reinfeldt sa rent ut att mottagandet kommer att gå ut över andra satsningar. De övriga sex blockpartierna gör klart att det inte finns någon gräns för Sveriges åtagande. Många tolkar det som att välfärden får maka på sig, nu och för överskådlig tid.

Hur representativa är dessa brevröster? Jag har ingen aning. Jag kan ha drabbats av tunnelseende. Och självfallet finns risken att en del mejl kommer från verserade "troll". Men samstämmigheten i mejlskörden får mig att frukta att Sverige i någon mån har gått sönder. Och då tänker jag inte på klyftan mellan fattiga och rika eller mellan svenskar och invandrare, utan om ett slukhål som hotar att breda ut sig mellan en massa vanliga medborgare å enda sidan och politiker och medier å den andra.


Följ Expressen Ledare på Facebook för tips om fler ledare och krönikor.

Tack för att du hjälper oss att rätta fel!

Även om vi alltid försöker skriva så korrekta artiklar som möjligt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din felrapport. Rapportera vad i artikeln som inte stämmer i formuläret nedan. Det kan handla om stavfel, bildfel, syftningsfel eller faktafel.

Var gärna så tydlig som möjligt angående vad felet gäller. Tack för din hjälp!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattsonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning. Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Och om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att mejla till rattelse@expressen.se eller ringa vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida