Ann-Charlotte Marteus

Barnfattigdom är det nya svarta

Publicerad
Uppdaterad
Plötsligt talar alla om barnfattigdom.
Håkan Juholt lyfte upp barnfattigdomen på den politiska debattmenyn redan i sitt installationstal. Sedan har han återkommit i ämnet, senast på Första maj. I fredags tog så Anders Borg upp frågan under Moderaternas kommun- och landstingsdagar.
Moderaternas vilja att ta över alla frågor på dagsordningen vet inga gränser. Om Lars Ohly fick oväntad framgång med idén att bygga en kopia av Leninmausoléet vid Slussen skulle Anders Borg antagligen komma lubbande med ritningarna till Kreml.
Detta sagt; det är bra att ämnet kommer upp. Och befriande att Borg antyder att de heliga ekonomiska drivkrafterna och arbetslinjen inte är allena saliggörande.
Nå, det har nog inte bara med Juholts entré att göra. småpartierna i alliansen har uppvisat en del socialliberala reflexer sedan valet, som antagligen har influerat.Högerns patentmedicin mot fattigdom är förstås arbetslinjen. Vilket i princip är helt rätt. Den som arbetar i Sverige är sällan fattig. Och barn till arbetande föräldrar har det inte bara bättre, rent materiellt, än barn till icke arbetande; barn mår på alla sätt bättre av att ha föräldrar som jobbar än av föräldrar som inte kan försörja sig.
En förutsättning för att arbetslinjen ska blomstra är att det lönar sig att arbeta. Och ska det göra det, kan det inte löna sig lika bra att inte arbeta. Vilket visserligen gör att barn till föräldrar som inte jobbar får det knapert - men det löser sig ju smidigt genom att föräldrarna skyndsamt skaffar sig ett jobb.
Så långt teorin. Men i verkligheten finns det finanskriser och lågkonjunkturer, långtidsarbetslöshet, förtidspensionärer och långvariga socialbidragstagare.Och medan Anders Borg står som en svensk motsvarighet till USA:s tv-evangelister och lovar paradiset Full sysselsättning, om bara hans flock följer Arbetslinjens budord, hinner en barndom passera.

Svensk barnfattigdom är inte absolut, utan relativ. Barn jobbar inte i fabriker, svälter inte, bor inte i kartonger under en bro. Men i Sverige är man ett utfattigt barn om man inte har dator och bredband. Den som inte är dator- och internetkompetent är inte en kompetent människa, att klara skolarbetet utan dator och nät blir ogörligt och samvaro med andra barn svår, eftersom så mycken lek är teknikberoende.
Det är inte normalt för en svensk att inte ha dator. Så småningom kommer det att vara onormalt att inte ha en Iphone - utom om man avstår, fastän man minsann har råd. Då är man bara excentrisk, och det är bara tjusigt.
Ju rikare Sverige blir, desto mer prylar och erfarenheter behöver en människa ha för att ses som normal.Föräldrar som inte kan ge sina barn vad ett normalt barn bör ha - från de rätta skorna och de rätta reseminnena till de rätta datorspelen - känner skam. Skam. Brist på materiella ting har fått en moralisk innebörd. "Hel och ren" räcker inte längre för att en förälder ska anses vara god.
Och när föräldrar känner skam, känner barn skuld. Konsumtionssamhällets logik och makt över våra värderingar föder en välfärdsstatens nybarnfattigdom.

Viktigast av allt för att motverka fattigdomens konsekvenser är emellertid en bra skola. En bra, jämlik, klasskompenserande skola. En sådan skola har vi emellertid inte, av många skäl - dåliga pedagoger, bostadssegregation, det fria skolvalet.
Och medan höger och vänster skyller misslyckandena på varandra passerar barndomarna förbi.

Tack för att du hjälper oss!

Även om vi alltid försöker skriva helt korrekt kan det ibland smyga sig in felaktigheter. Därför uppskattar vi din hjälp. Skriv i meddelande-rutan nedan vad som är fel i artikeln eller vad du vill klaga på. Vi rättar alla fel och är generösa med genmälen.

Stort tack!

Tack!

Din rättelse har skickats vidare till redaktionen!

En redaktör kommer att läsa din rättelse så snart som möjligt. Tack för att du hjälper oss!

Thomas MattssonAnsvarig utgivare

Jag vill att Expressen ska vara den tidning som är mest generös med genmälen, rättelser samt hur vi redovisar eventuella klander från Pressens Opinionsnämnd.

Expressens ambition är tydlig. I vår "Kvalitetspolicy" slår jag fast att det som publiceras ska vara korrekt. Mitt första beslut som chefredaktör var att införa en fast plats i tidningen och på sajten för korrigeringar. Men vi är människor. Som gör misstag, blir lurade eller stressas till slarv. Det är några förklaringar till fel i medier, men de ursäktar ändå inte redaktionen om någon utsätts för publicitetsskada.

Expressen står bakom de "Etiska regler för press, radio och tv" som formulerats av Publicistklubben, Svenska Journalistförbundet, Tidningsutgivarna, Sveriges Tidskrifter, Sveriges Radio, Sveriges Television samt Utbildningsradion.

"Reglerna är mer av tumregler än en formell regelsamling", konstaterar Allmänhetens Pressombudsman (PO). Vad som är god pressetik måste avgöras från fall till fall och det finns inga exakta svar. Men det är bra att saken diskuteras.

Expressen talar ofta och gärna klarspråk, vi granskar och vi avslöjar; det hör journalistiken till att inte alla kommer att uppskatta det vi berättar. Om du anser att du utsatts för en publicitetsskada är det snabbaste sättet att få upprättelse att kontakta oss: mejla till rattelse@expressen.se eller ring vår nyhetsdesk på telefon 08-738 30 00. Men det går också att göra en så kallad PO-anmälan för att få en pressetisk prövning.


Till Expressens startsida

Mest läst i dag