I onsdags hade Aktuellt ett inslag om arbetsgivares alltmer glupska intresse för de jobbsökandes vandel.
Arbetsgivare har inte rätt att på egen hand fiska i polisens kriminalregister. Så de använder utpressningsmetoden: om du vill jobba hos oss måste du själv begära ett utdrag ur registret och överlämna försändelsen till oss, oöppnad.
Sedan några år måste arbetssökande inom barnomsorgen och skolan kollas mot kriminalregistret. Det är lag på det, och det finns visst fog för den lagen.
Men jakten på ex-kriminella har spritt sig som ringar på vattnet.
Som exempel efterfrågar Posten regelmässigt registerutdrag. En företagsrepresentant förklarade i Aktuellt att vi kan ju inte ha stölddömda på en plats där man hanterar värdeförsändelser.
Det låter ju rimligt. Men när Aktuelltreportern frågade hur det var med våldsbrott, erkände den intervjuade att våldsbrottsdömda inte heller är välkomna:
– Det är en fråga om god arbetsmiljö.
Och säg den företagare – eller den anställda – som inte vill ha en god arbetsmiljö. Vilka arbetsgivare har i så fall inte fog för att glutta i registerutdrag?

I Aktuelltstudion intervjuades länspolismästare Carin Götblad av Anna Hedenmo. Det var ett belysande samtal. Götblad var humanisten som pläderade för människors rätt att välkomnas tillbaka in i samhället efter ett sonat brott. Hedenmo iklädde sig mycket effektivt rollen som moralens upprörda väktare och upprepade på olika sätt frågan: Hur kan man vara säker på att man inte råkar anställa en farlig eller tjuvaktig person, om man inte får nosa i kriminalregistret? Och har man inte rätt att vara säker?
I en liberal demokrati måste svaret förstås vara: Nej, det har man faktiskt inte.
Total säkerhet är alltid en hägring, och den går sannerligen inte ihop med medborgerliga fri- och rättigheter. Vi har rätt till integritet, rätt till våra hemligheter, rätt till en andra chans. Vi är således så illa tvungna att lita på varandra samtidigt som vi måste vara vaksamma, medvetna om att risker är en del av livet.
Men vi riskminimerar. Och värdet av trygghet har blivit allt viktigare i vårt sofistikerade välfärdssamhälle. Inte som ideal, utan som rättighet.
Och vad är då naturligare än att laglydiga medborgare kräver större trygghet i förhållande till kriminella element? Inte bara såtillvida att dömda sätts i fängelse. Nej, när trygghet är ett överordnat mål blir det alltmer logiskt att dömda hålls på behörigt avstånd även sedan de har frigivits. I förebyggande syfte.
Så skapas ett illusoriskt ”vi och dom” – vi rena och de andra, för evigt märkta. Det är trygghetsnarkomanin från sin fascistoida sida.

Arbetsgivare, skolor och liknande institutioner bör förbjudas att kräva kriminalutdrag från sökande så länge de inte kan motivera sin nyfikenhet och sitt säkerhetsintresse ytterst övertygande.
Regeringen har dessvärre visat tecken på att vilja öka tryggheten ytterligare för ”anständigt folk”.
En utredning har tillsatts för att se över patienttryggheten. Det kan leda till att även sjukvården omfattas av ”lex pedofil” i framtiden.
Det är minst sagt en märklig väg att gå för en regering som ständigt talar om arbetslinje och utanförskap. Det är nog dags att ta tag i den liberala tåten och prata lite mer om frihet och frihetens nödvändiga pris i stället. Och betänka filosofen Karl Poppers ord:
Försök att skapa himmelriken på jorden leder oundvikligen till helvetet.