Strålsäkerhetsmyndighetens Ett av replikbytena var tankeväckande. Signaturen Birgitta frågade: "Hur kan det komma sig att man över huvud taget tillåter kärnkraftverk i närheten av kända jordbävningsområden?"
Bystedt svarade: "Därför att man anser att de kan byggas tåliga mot jordbävningar av den storlek man förväntar sig på den platsen."
Det var en påminnelse om att "säker" inte är ett absolut begrepp. "Säker" är alltid bara en bedömning, en uppskattning, som görs utifrån vissa antaganden om verkligheten.
Ett barnsäkert fönster är bara barnsäkert tills ett fyndigt barn lyckas öppna det på ett sätt som ingen hade förutsett.
Ett säkert kärnkraftverk i ett område där naturkatastrofer hotar är säkert i förhållande till beräknade påfrestningar.
Men människor kan inte förutse allt. Och inget land har för övrigt råd att försäkra sig mot alla tänkbara hot. Man måste göra risk- och kostnadsbedömningar.
Även i Japan, världens tredje största ekonomi.

När detta skrivs sägs inga farliga nivåer av radioaktivt material ha läckt ut från Fukushima. Förhoppningsvis stämmer det. Men ännu vet man lite om olyckans natur och om hur stora marginalerna var till ett haveri. Det är omöjligt att veta hur händelsen kommer att påverka folkopinioner och ledande politiker runtom i världen.
Utsläppen från Three mile island-reaktorn i Harrisburg blev små, men de ekonomiska och politiska konsekvenserna stora.
Olyckan blev en veritabel chock; ingen hade trott att det som hände kunde hända. Oroande svagheter i säkerhetssystemen avslöjades i efterhand och kärnkraftsindustrins dittills frejdiga, globala expansion kom av sig. I Sverige fick vi en stor debatt och kärnkraftsomröstning 1980.
Men den verkliga ridån för kärnkraftsutbyggnaden kom förstås i och med katastrofen i Tjernobyl 1986, där oskyddade män skickades in i ett radioaktivt helvete med spadar och skyfflar.

2011 har många länder börjat omvärdera kärnkraften. Teknik och säkerhet har förbättrats, men framför allt har andra problem tornat upp sig. Naturligtvis växthuseffekten, men även oro för att den billiga oljan - eller till och med oljan, punkt - är på väg att sina.
En fullfjädrad kärnkraftsolycka kan orsaka enorm skada. Men klimathotet är ett systemhot, ett hot mot mänskligheten i allmänhet och den fattiga världen i synnerhet.
Optimister säger att vi kan klara oss utan både fossila bränslen och kärnkraft, bara vi styr om vårt sätt att leva i uthållig riktning. Det vore väldigt praktiskt. Problemet med den idén är att mänskligheten inte är en nykter Maria Wetterstrand utan snarare en Charlie Sheen-typ: egocentrisk, kortsynt, lustdriven och speedad.
Ingenting tyder på att Homo Sheen är beredd att förändra sitt liv radikalt - eller ens marginellt. Han vill ha en snabb bil, billiga flygresor, golvvärme upp till taknocken och jättemånga roliga manicker med sladdar.
Det är svårt att se hur vi ska klara oss utan kärnkraften - och det vore högst olyckligt om länder, som följd av Fukushima, började luta sig tyngre mot exempelvis kolkraften, som inte riskerar att explodera, men som dödar människor varje dag med sina utsläpp.
Men naturligtvis kan man hoppas att Fukushima leder till hårdare satsningar på potenta, förnybara energislag.