Ams-åtgärder
"Utanförskap" kan vara en statistisk term att slå politiska motståndare i huvudet med: "X antal svenskar befinner sig i utanförskap. Vad gör regeringen åt det?"
På det kan regeringen svara: "Nä, enligt vårt sätt att räkna är utanförskapet faktiskt bara Y."
Sedan kan de slåss om saken.
Men utanförskap kan också förstås som en psykologisk, social, term: Man har halkat ner i vuxenhetens och den sociala gemenskapens dike. Långtidsarbetslös. Långtidssjukskriven.
Ingen ringer och frågar en vart man har tagit vägen när man inte dyker upp på jobbet. För man har ju inget jobb. Så man kan lika gärna ligga kvar i sängen och titta på tv-reklamshower om juicepressar. Alltmedan självförtroendet, rutinerna och hårtopparna trasas sönder.
I ett sådant läge är "Ams" inte trams. Det kan vara bättre att tvingas iväg till en tråkig och meningslös kurs än att - inte göra det. Då kan man åtminstone svära över kursen tillsammans med sina olyckskamrater. Alternativet - att vara osynlig - är värre.
Särskilt gäller detta unga arbetslösa. De kanske inte ens fattar att de är osynliga. "Arbetslös" blir den första, och snart självklara, vuxenidentiteten.
Om de hatar de aktiveringsprojekt som arbetsförmedlingen drömmer ihop åt dem, kan de faktiskt sporras att hitta jobb - bara för att slippa "tramset". Att det var så upptäckte ekonomer som studerade ungdomsarbetslösheten i Danmark.

Men hur kan en borgare som Anders hylla "Amsåtgärder"? Kan man köpa det lappkastet? Javisst.
Socialdemokratiska regeringar satte alltid partilojala generaldirektörer i toppen av nu nedlagda Ams. Sedan beställde de, mer eller mindre, lägre arbetslöshetssiffror genom att låta Ams hälla ner arbetslösa i åtgärder.
Sålunda kunde man putsa arbetslöshetssiffrorna utan att behöva genomföra de reformer som får arbetsmarknaden att fungera bättre, som att göra det lönsammare att jobba och svårare att gå och stämpla länge.
Alliansen har genomfört dessa reformer. Nu befinner sig Sverige emellertid i ett undantagstillstånd med hotande massarbetslöshet. Dessutom har högern klivit ner från punschverandan och tagit till sig välfärdstänkande och empati.
Mot den bakgrunden är finansministerns tal om aktiv marknadspolitik helt logisk.
Det viktiga är att alliansen inte förfaller till att tricksa med arbetslöshetssiffrorna under valåret 2010. Och åtgärderna måste avvecklas när arbetsmarknaden tinar upp igen. Dessutom får det inte bli så att arbetsförmedlare är strängt upptagna med att förmedla åtgärder i stället för riktiga jobb, vilket var fallet under Socialdemokraternas sista år vid makten.

Regeringen satsar också på de långtidsarbetslösa i vårproppen. Det är mycket bra. Men det är svårt, svårt, svårt att komma tillbaka när man har varit borta länge, till och med om arbetsgivaren får ekonomiska incitament. Nyrekryteringen till de långtidsarbetslösas armé måste minimeras.
Regering och kommunpolitiker får heller inte glömma det andra utanförskapet, det som kan drabba dem som långtidssjukskrivs på grund av förslitning eller utmattningssyndrom.
Uppehållen personaltäthet inom skola-vård-omsorg minskar inte bara arbetslösheten, utan förebygger också långa sjukskrivningar.